Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Sverige

Karin Bojs: När vårt språk kom hit

Nya rön som blev offentliga i veckan har i princip löst en fråga som forskare har tvistat om i hundra år: varför halva jordens befolkning talar indoeuropeiska språk.

Den senaste tiden har det tidiga 1900-talets rasbiologi fått mycket uppmärksamhet. Sveriges television sände nyligen en dokumentär av Maja Hagerman om rasbiologisk dokumentering av samer. Björn af Kleen här på DN har skrivit reportage om Karolinska institutets samling av skallar.

Båda har gjort utmärkta jobb. De undviker att falla i en vanlig fälla där rasbiologin klumpas ihop med biologi i största allmänhet, med genetik och med Charles Darwin.

Utmärkande för rasbiologin var inte bara att den var rasistisk och oetisk. Det var dessutom undermålig vetenskap. Den utgick till stor del från påhittade fakta.

Visst var det tidiga 1900-talets genetik en inspiration - särskilt Mendels återupptäckta rön om arvsanlag. Men rasbiologins rötter kan också sökas i dåtidens överdrivna nationalism - i vår del av Europa särskilt germanismen. Den hade vuxit fram steg för steg sedan åtminstone 1600-talet, och spåren syns tydligt i opera, litteratur, historia och arkeologi.

En av de mest tongivande var arkeologen och lingvisten Gustaf Kossinna (1858-1931). Han hävdade bland annat att det fanns en "arisk ras" som är överlägsen andra raser, och att det var ungefär samma sak som "germaner". Urhemmet – på tyska "urheimat" – för de "ariska" eller indoeuropeiska språken skulle finnas i nuvarande Tyskland och Polen, hos en arkeologisk kultur som kallas snörkeramiker.

Det stora misstaget som Gustaf Kossinna och många av hans efterföljare har gjort, är själva tankemönstret att människor kan delas in i distinkta raser.

Så är det inte.

Modern genetik visar i stället att vi alltid har rört på oss och blandat oss med varandra. Ta vilken avgränsad grupp av människor som helst – den nya dna-tekniken börjar nu kunna berätta vilka andra, tidigare grupper de brås på.

Om några veckor kommer tidskriften Nature att publicera en banbrytande studie om hur de indoeuropeiska språken kom till Europa. Redan nu i veckan lades texten ut på internet, på sajten BioRxiv, där vem som helst kan läsa den i förväg.

Slutsatsen i studien är att människor som talade ett tidigt indoeuropeiskt språk, för ungefär 4500 år sedan rörde sig från stäpperna norr om Svarta havet mot nuvarande Polen och Tyskland. Det har flera forskare tidigare föreslagit, och från och med nu är det närmast omöjligt att argumentera emot.

Forskargruppen, som leds av David Reich i Boston, har jämfört dna från totalt 94 arkeologiska skelett, varav 25 från tidigare studier och 69 helt nya analyser.

Rasbiologerna skulle vända sig i sin gravar, för resultaten visar att människor i den snörkeramiska kulturen i Tyskland var resultatet av en genetisk blandning. En stor del av deras anor kom från stäpperna i öster, från en herdekultur som kallas Jamnaja.

Men även Jamnajaherdarna var en blandning. Till ungefär hälften kom de från äldre jägarkulturer i nuvarande Ryssland, och till hälften från sydligare bönder i Mellanöstern och Kaukasien.

Resultaten bekräftar också vad svenska forskare slog fast i ett par mycket uppmärksammade studier från 2012 och 2014. Nämligen att jordbrukets spreds till Europa med en våg av invandrare från Mellanöstern, med start för ungefär 8000 år sedan.

Den nya studien visar alltså att det också kom en stor och viktig invandringsvåg till Centraleuropa för ungefär 4500 år sedan. Med den kom indoeuropeiska språk, och troligen även metallteknik och många andra kulturella inslag.

Dessa två vågor har i hög grad satt sin prägel på våra liv. Maten från jordbruket äter vi fortfarande, och språket talar vi varje dag.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.