Hoppa till innehållet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2022-06-27 11:12

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/nyheter/sverige/karin-bojs-triumf-for-genetiken-men-vi-har-aven-etiken/

SVERIGE

Karin Bojs: Triumf för genetiken, men vi har även etiken

Dubbelmordet på en 8-årige Mohamad Ammouri och 56-årigai Anna-Lena Svenson Linköping 2004 kan vara på väg att klaras upp – tack vare den revolutionerande nya dna-metoden.
Dubbelmordet på en 8-årige Mohamad Ammouri och 56-årigai Anna-Lena Svenson Linköping 2004 kan vara på väg att klaras upp – tack vare den revolutionerande nya dna-metoden. Foto: Lasse Hejdenberg/TT

Att dna-släktforskare nu tycks vara på väg att lösa dubbelmordet i Linköping är en revolution i svensk kriminalhistoria. Samtidigt väcks etiska frågeställningar som vi behöver prata om.

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.

Jag har fördjupat mig i dna-släktforskning i snart tio år, jag har skrivit böcker om ämnet och jag har hittat rader av nya släktingar.

Tanken har förstås slagit mig att någon av dessa släktingar kan vara grovt kriminell. Skyldig till överfallsvåldtäkter. Eller en mördare.

Personligen skulle jag välkomna om mitt dna kunde hjälpa polisen att lösa ett sådant brott. Därför har jag varit noga med att rätt rutor är ifyllda – både på företaget FamilyTreeDNA, som har utfört mina dna-test, och på sajten Gedmatch, där kunder till olika testföretag laddar upp sina resultat.

Men jag är medveten om att inte alla delar min entusiastiska inställning. Vi gör klokt i att lyssna på kritikerna, för deras invändningar är viktiga.

För ett par år sedan kom det första stora genombrottet i polisens samarbete med dna-släktforskare. ”The Golden State Killer” i Kalifornien kunde gripas och dömas, efter ett dussintal mord och ett femtiotal våldtäkter på 1970- och 1980-talen.

Då skrev jag en krönika på DN:s vetenskapssida, där jag framhöll genombrottets enorma betydelse för kriminaltekniken, men också det etiska dilemma som uppstår när dna-test används för ett annat syfte än de ursprungligen var tänkta för.

Jag blev nedsablad av arga kommentarer. Hur kunde jag ifrågasätta denna fantastiska teknik? Ville jag försvara våldtäktsmän och mördare? Ville jag inte att dessa grova brott ska lösas?

Men att rusa fram för snabbt och strunta i etiken kan leda till svåra bakslag.

Exakt det hände nyligen. Strax efter ”The Golden State Killers” upplösning blev en äldre kvinnlig organist överfallen i en kyrka i Utah. Hon överlevde. Men eftersom överfallet var så grovt slirade de ansvariga för sajten Gedmatch på sitt ursprungliga löfte, att endast släppa in polis om det gällde mord och våldtäkter.

Gedmatch ändrade sina regler och tillät inte längre polis och DNA-detektiver att leta fritt i deras databaser

Det brutna löftet ledde till en storm av kritik och en hel del avhopp. Då ändrade Gedmatch sina regler och tillät inte längre polis och DNA-detektiver att leta fritt i deras databaser. I stället måste användare ge sitt aktiva godkännande genom att kryssa i en ruta.

Principen kallas för ”opt in” – man agerar om man vill vara med. För DNA-detektiverna blev det en dyrköpt erfarenhet. Antalet sökbara personer sjönk till en bråkdel. I dag är Gedmatch knappast användbart för svensk polis.

Företaget FamilyTreeDNA, som är stort bland svenska släktforskare, använder motsatt princip: ”opt out”. Som kund måste man klicka i om man vill förhindra att polisen ska komma åt ens data. Etiskt mer kontroversiellt, men mycket bättre för den som vill lösa brott.

När svensk polis skulle börja söka efter släktingar i sina egna kriminalregister, krävdes att riksdagen ändrade lagen. Släktforskningsregistren är mycket mer kraftfulla som verktyg, och jag tror att de också behöver regleras bättre.

Till exempel med lagar som styr när dna-släktforskares register ska få användas. För att identifiera döda? För att hitta mördare och våldtäktsmän? Så långt vill nog många acceptera. Men sedan – var ska gränsen gå? Ska metoden användas också vid lindrigare brott.

Företag och personer som utför tjänster åt dna-släktforskare behöver vara tydliga och öppna med hur de använder informationen.

Och som testad privatperson måste jag noga tänka igenom: om min syssling skulle vara mördare, vill jag eller vill jag inte bidra till att han grips?

Läs också: Banbrytande metod bakom genombrott i utredningen om dubbelmordet i Linköping

Läs också: Dna ledde polisen till ”Golden state killer”

Ämnen i artikeln

Polisen

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt