Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Sverige

Krigsbrott göms i dimridåer

Attacken i syriska Khan Sheikhoun.
Attacken i syriska Khan Sheikhoun. Foto: Edlib / IBL Bildbyr�

Med hjälp av förnekanden, motanklagelser, dimridåer och en armé av lojala webbsajter försöker Syrien och Ryssland distansera sig från anklagelser om krigsbrott. Och taktiken har varit framgångsrik.

Vid ett möte i FN:s säkerhetsråd om Syrienkriget i slutet av november förra året tog den dåvarande amerikanska FN-ambassadören Samantha Powers till orda.

Vid denna tid pågick regeringssidans offensiv mot östra Aleppo för fullt. Civila flydde för sitt liv eller gömde sig i förråd och källare undan bombplanen. Sjukhus och hjälpkonvojer attackerades.

Powers var frustrerad över att Ryssland och Syrien regelmässigt förnekade krigsbrotten eller skyllde på motståndarsidan. Hon kallade ryssar och syrier för ”auktoriteter i propaganda”.

– De har intresse av att skapa en ”post-sanningsvärld” i vilken alla fakta ifrågasätts, i vilken det inte finns några sanningar. När Ryssland och Syrien ljuger och dödar civila räknar de med att det inte finns någon domare, bara en mans ord mot en annans, sade hon.

Samantha Powers ord får förvisso mindre tyngd av att hon företräder ett land som svarat för nutidens kanske mest omfattande och förödande ”post-sanningsoperation”, nämligen påståendet att Irak förfogar över massförstörelsevapen. Utspelet i februari 2003 – som visade sig vara lögnaktigt – blev som bekant startskottet för den USA-ledda invasionen i Irak, en åtgärd som kallats ”det största misstaget i amerikansk militärhistoria”.

Men trots USA:s debacle i Irak sätter Samantha Powers fingret på något väsentligt när hon kritiserar den härva av förnekanden, skenmanövrar och dimridåer som regelmässigt uppstår när den syriska regimen eller dess ryska uppbackare anklagas för övergrepp.

Efterspelet till nervgasattacken för snart tre veckor sedan är ett typexempel på hur detta går till. President Bashar al-Assad förnekar allt – det brukar han göra. Jag har själv hållit i höljen till klusterbomber som fällts över bostadsområden i Aleppo, jag har sett kvarlevorna efter människor som träffats av bomberna. Men al-Assad nekar till att klusterbomberna, stämplade som inhumana av över hundra länder, över huvud taget har använts i kriget.

Ryssland använder sin vetorätt i FN:s säkerhetsråd för att stoppa oberoende utredningar av misstänkta krigsbrott i Syrien – det brukar de göra. Det har hänt sammanlagt åtta gånger under det sex år långa kriget. I förra veckan avvisade Ryssland en resolution i rådet som krävde att Syrien skulle medverka i en neutral undersökning om gasattacken ledd av FN.

Händelsen kommer hur som helst att utredas av Organisationen för förbud mot kemiska vapen (OPCW), men Ryssland har försökt avväpna och underminera uppdraget genom att ställa krav på att använda egna utredare.

Och som vanligt har en nätarmé bestående av allehanda al-Assad- och Putinvänliga sajter slutit upp bakom de rysk-syriska ställningstagandena och presenterat egna teorier om hur gasattacken gått till.

Läs mer: Svenska läkare i propagandbråk om gasattacken i Syrien

Dessa ”oberoende” nätsajter är en brokig samling bestående av islamofober, övervintrande Stalinkommunister, konspirationsteoretiker och extremhöger av det slag som brukar kallas ”alt-right”. Huvuddelen av dessa forum har två saker gemensamt.

Det första är ett intensivt hat mot ”MSM”, det vill säga ”Mainstream Media”, konventionella nyhetsförmedlare som New York Times, BBC och DN, för den delen. Det andra är symbiosen med ryska statskontrollerade propagandasajter som RT.com och Sputnik. RT.com, tidigare Russia Today, helägs av Kreml och når enligt egen utsago 700 miljoner människor världen över.

Ingen ställs till svars. Samtidigt spricker vårt förtroende för den internationella rättsordningen och dess institutioner, som FN och Internationella brottsmålsdomstolen.

Här sprids informationen att gasattacken i Khan Sheikhoun i själva verket var iscensatt av räddningsstyrkan Vita hjälmarna, som är verksamma i det område där händelsen ägde rum, och att aktionen betalats av finansmagnaten George Soros. Vissa sajter spinner vidare på uppgifterna från Swedish doctors for human rights och hävdar att ”Vita hjälmarna mördade barnen i Khan Sheikhoun” (sajten veteranstoday.com).

Så lätt skapas en svårgenomtränglig informationsdimma som president Vladimir Putin kan hänvisa till när han talar om ”den västliga uppfattningen” (om gasattacken).

Rätt eller fel existerar inte. Attackens effekter i sin ohygglighet hamnar i bakgrunden. I stället diskuteras mer eller mindre spektakulära teorier om vad som hänt. När och om ett utredningsresultat kommer, har mediernas uppmärksamhet flyttats till nya krigsbrott, nya övergrepp.

Ingen ställs till svars. Samtidigt spricker vårt förtroende för den internationella rättsordningen och dess institutioner, som FN och Internationella brottsmålsdomstolen.

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.