Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-06-19 03:16

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/nyheter/sverige/kvinnlig-rostratt-fyller-100-ar/

Sverige

Kvinnlig rösträtt fyller 100 år

01:38. Det är hundra år sedan riksdagen beslutade att införa allmän och lika rösträtt för svenska medborgare.

Den 24 maj 1919 fattade riksdagen det formella beslutet att ge kvinnor rösträtt. Men kvinnorörelsens kamp hade startat redan 40 år tidigare och den tändande gnistan var – en man. 

– Det var en manlig riksdagsledamot som lade fram en motion som sa att han inte bara ville rösta för sig själv utan även för sin fru. Det gjorde kvinnor ursinniga och med anledning av det organiserades ett antal stora möten i Stockholm där det planerades för kvinnlig rösträtt, säger Josefin Rönnbäck, historiker och universitetslektor vid Luleå tekniska universitet som har forskat kring kvinnlig rösträtt. 

Rösträtten är en av kvinnorörelsens viktigaste milstolpar och den 24 maj 1919 markerar ett avgörande landmärke. Det var den dagen riksdagen fattade det första av de två grundlagsändringsbesluten för att ge kvinnor politisk rösträtt. Eftersom rösträtten regleras i grundlagen måste två likadana beslut fattas av två riksdagar, med ett riksdagsval däremellan. 

Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt (LKPR) har segermöte i Musikaliska akademien med högtidstal av Ellen Key i Stockholm 1921. Foto: TT

Men vägen dit hade varit lång. 

Kring förra sekelskiftet fanns rörelser i andra länder som kvinnor i Sverige hämtade inspiration ifrån och det resulterade i att man bildade en nationell förening: Landsföreningen för Kvinnans Politiska Rösträtt (LKPR).

Som mest hade föreningen 17.000 medlemmar och närmare 300 lokalavdelningar över hela landet, berättar Josefin Rönnbäck. Även om också en del män stödde den kvinnliga rösträtten så var det främst kvinnorna som drev den slitsamma kampen. 

 – Det var en stor utmaning att mobilisera de här kvinnorna och nå ut. Det fanns inte bilar, tåg och andra färdsätt som vi har i dag utan kvinnor som reste fick ta häst och vagn, åka skidor eller något annat och det var tidsödande. Bara att lyckas med detta var en bedrift, säger hon.

Kvinnor som var förkämpar kom i första hand från medelklassen och var bildade. Men inte enbart, utan rösträttsrörelsen bestod av ett brett spektrum kvinnor.

– Föreningen ville att kvinnor från alla grupperingar skulle vara med: gifta, ogifta och arbetarkvinnor. Men majoriteten var medelklasskvinnor, många av dem med frisinnade värderingar.

Josefin Rönnbäck understryker att rösträttsrörelsen var mer än dess mest kända namn som den liberala kvinnorättskämpen Lydia Wahlström, Anna Whitlock, Selma Lagerlöf eller Ann-Margret Holmgren, för att nämna några. Ute i byarna och städerna på landet fanns minst lika tongivande kvinnor som samlade till möten och drev kampen.

– Landsföreningen skulle inte ha kunnat bli en landsomfattande rörelse om man inte hade haft de här kvinnorna i de olika landsändarna, säger Josefin Rönnbäck.

Hösten 1920 hölls det sista svenska riksdagsvalet där enbart män hade rösträtt. Ett år senare gick kvinnorna för första gången till valurnorna. Eller rättare sagt en del kvinnor, för fortfarande fick till exempel kvinnor som hade suttit i fängelse eller inte betalat skatt rösta. Förbehållen gällde även män.

– Allmän rösträtt som vi har i dag infördes inte förrän 1989. Men för hundra år sedan fattades ett viktigt beslut som gjorde att rösträtten blev allmännare och att kvinnor som kategori fick rösträtt. Och det är värt att fira.

1921 var även det första riksdagsvalet där kvinnor kunde väljas till riksdagsledamöter och fem kvinnor valdes in: Kerstin Hesselgren, Elisabeth Tamm, Nelly Thüring, Bertha Wellin och Agda Östlund.

Men om det hade tagit 40 år att få rösträtt skulle det ta 70 år för att få en någorlunda jämställd riksdag. Kvinnor hade haft kommunal valbarhet innan den nationella nivån. Redan där märkte de att det var svårt att få upp kvinnor på valbara platser. Samtidigt som kvinnorörelsen kämpade för att få rösträtt drevs kravet på valbarhet, vilket inte var självklart. 

– Det ansågs för radikalt att en kvinna skulle bli en riksdagsman. Men det var också en viktig demokratisk rättighet och möjlighet. 

Bland världens länder har de flesta kvinnor rösträtt i dag. Men Josefin Rönnbäck framhåller att rösträtt inte per automatik innebär att kvinnorna har andra demokratiska rättigheter i olika länder.

Trots att rösträttskampen är vunnen för Sveriges kvinnor är det ändå värt att lyfta fram och fira årsdagen för det formella riksdagsbeslutet, tycker Josefin Rönnbäck.

– Det är viktigt att påminna om rättigheten och inte ta den för givet. I synnerhet nu när det är EU-val. Det spelar faktiskt roll, säger hon.