Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-01-20 18:18

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/nyheter/sverige/lss-utredningens-forslag-ett-drapslag-mot-funktionshindrade/

Sverige

”LSS-utredningens förslag ett dråpslag mot funktionshindrade”

Manifestation på internationella funktionshindersdagen 2016.
Manifestation på internationella funktionshindersdagen 2016. Foto: Janerik Henriksson/TT

Rapporten som presenteras i dag, med förslag om hur stödet till funktionshindrade ska ändras, och kostnaderna sänkas, LSS-utredningen, ses som ett dråpslag mot de funktionshindrade. 

– Jag finner knappt ord. Det blir en återgång till 50-talets institutionsvård, säger Maria Persdotter, ordförande för förbundet Rörelsehindrade barn och ungdomar, RBU. 

Enligt Funktionsrätt Sverige är dock det politiska stödet för förslagen lågt.

Juan Flores
Rätta artikel

Stora delar av utredningens innehåll läckte ut tidigare i höstas, och Maria Persdotter har som förbundsordförande för RBU tagit del av innehållet. 

Hon är mycket kritisk till flera av förslagen, bland annat när det gäller rätten till personlig assistans, som enligt rapportförfattarna ska förändras i grunden. 

– Utredningen föreslår att barn under 16 år inte längre ska ha rätt till personlig assistans. I stället ska barnen kunna få någon annan insats, oklar vilken, och det blir ett ansvar för kommunen där barnen bor, säger Maria Persdotter. 

Hon menar att det öppnar för ”290 olika tolkningar” av vad insatsen ska vara, och att det leder till rättsosäkerhet för barnen. Kommunerna kommer också att hålla hårt i pengarna, av omsorg om sin egen budget, vilket också kan leda till orättvisa bedömningar. 

– Sannolikt så lägger de sig på en väldigt låg nivå, säger Maria Persdotter.

För vuxna funktionshindrade blir det än värre, menar hon, eftersom utredningen föreslår en mycket kraftig nedskärning av antalet timmar med personlig assistans som man kan få. 

– Utöver assistans för de grundläggande behoven, som att äta, gå på toaletten och duscha, ska man bara få 15 timmar i veckan. Allt annat du behöver göra, städa, laga mat, handla, uträtta ärenden, ska klaras av på den tiden.

Icke funktionshindrade lägger 8 timmar om dagen på sådana aktiviteter.

Det här betyder att funktionshindrade som i dag lever bra liv, bor i egen lägenhet och har jobb och egen lön, inte kommer att kunna fortsätta att leva så. Allt fungerar tack vare personlig assistans.

– Ta min dotter som exempel. Hon har i dag 130 timmar i assistans per vecka. Med det nya systemet skulle hon få 45. Det är totalt förödande det här, det är så dåligt att jag nästan inte finner ord. 

Maria Persdotter befarar att många skulle tvingas från sina hem, om förslagen genomfördes. 

– Vart ska de ta vägen? Man pratar om gruppbostäder, det är en utveckling som vi inte sett sedan 1950-talet, när vi hade stora institutioner. 

Hon menar också att en av premisserna för utredningen – att kostnaderna för LSS skulle skena – är felaktiga. 

– Det är ett tendentiöst sätt att beskriva det på. Kostnaderna har ökat, absolut, och det går att förklara. Men om man har bestämt sig för att även människor med funktionsnedsättningar ska ha rätt att leva bra liv, vara självständiga och delaktiga i samhället, då måste man vara beredd på att det kan kosta pengar. 

Även Mikael Klein, intressepolitisk chef på Funktionsrätt Sverige, sågar utredningen. Han menar att när direktiven gavs, för ett par år sedan, fanns antaganden om att det förekom ett stort fusk inom assistansersättningen, som sedan inte visat sig stämma. Det gjorde att direktiven blev ensidiga. Försäkringskassan har sedan tillämpat lagstiftningen mer restriktivt, vilket lett till att många redan blivit av med sin personliga assistans. 

Mikael Klein tror därför inte att det finns ett politiskt stöd för att driva igenom de ytterligare försämringar som utredningen föreslår.

– Det som bekymrar de flesta i dag, som gäller även de politiska partierna, är att människor blivit av med sina stödinsatser. Barn och vuxna får inte det stöd de behöver och lever i förtvivlade situationer. Där är min bedömning att det politiska fokuset ligger på hur ska man säkerställa stödet, vad ska människor få för stöd när det blir av med assistansen, säger han. 

Ett tecken på den förändringen är att riksdagen strax före jul i bred politisk enighet ställd sig bakom att andningshjälp och sondmatning ska räknas som grundläggande behov, något som Försäkringskassan inte tillämpar i dag, och utredningen också går emot. 

– Men vi kan inte ropa hej och blåsa faran över, det är en utredning som kommer att diskuteras politiskt och ibland är det ju så att en del av förslagen plockas upp så småningom. 

Mikael Klein tycker dock att den i sin helhet hör hemma i papperskorgen.