Varmare vintrar kan göra att fler främmande arter överlever i Sverige. Nu varnar experter för att de kan hota djur- och växtliv.
Flera nya arter kommer till Sverige varje år. Vissa är helt ofarliga, medan andra kan tränga bort svenska arter och ta över hela landskap om de inte kontrolleras.
De kallas för främmande invasiva arter och har inga naturliga fiender i Sverige. Problemet är störst bland de arter som lever i vatten, eftersom det är svårt att kontrollera stora vattenområden.
När en ny art upptäcks i vatten kan det redan vara för sent att stoppa den.
Det allt varmare klimatet med milda vintrar kan vara en orsak till att fler främmande invasiva arter överlever. Det tror både Naturvårdsverket, Havs- och vattenmyndigheten och Sveriges lantbruksuniversitet (SLU).
– Om det blir som vissa klimatforskare säger och de milda vintrarna fortsätter kan vi på sikt få in fler invasiva arter. Då är det inte hundratals, utan tusentals arter som skulle kunna komma in och helt förändra det svenska landskapet, säger Mikael Svensson, biolog på Artdatabanken vid SLU.
Artdatabanken håller koll på vilka arter i Sverige som av olika anledningar är hotade. Mikael Svensson tycker att problemet med främmande invasiva arter växer.
– Framförallt har de arter som kan göra skada ökat de senaste tio åren, säger han.
Ett djur som överlever vintrarna i allt större utsträckning är mårdhunden. Den anses vara ett av de största hoten i Sverige. Mårdhunden har spridit sig från Finland till Sveriges norra delar. Den äter fåglar och grodor. Mårdhunden förökar sig snabbt och kan dessutom bära på sjukdomar som rabies och olika typer av skabb. I Sverige och Finland pågår ett projekt för att se till att mårdhundarna inte blir fler.
I Finland dödas många mårdhundar i jakt, men trots det har antalet ökat. 1970 sköts 800 mårdhundar och 2012 hade siffran stigit till 180 000 skjutna djur, och nästan lika många dödas i dag i trafiken.
Även ökad transport inom EU tros bidra till att främmande arter sprids. Många arter som lever i vatten kommer till Sverige på båtar. Fiskar kan transporteras i fartygens barlastvatten, och arter som musslor kan sätta sig på båtarnas skrov. I Sverige finns en handlingsplan för hur arbetet med främmande arter ska se ut, men både SLU och Havs- och vattenmyndigheten tycker att det är viktigt att få till en heltäckande lagstiftning för främmande arter.
– Vi har haft den här nationella strategin som inte riktigt har antagits av regeringen. Naturvårdsverket ska tillsammans med oss och Jordbruksverket uppdatera strategin och förbereda EU:s förordning. Ett regelverk inom EU är viktigt och något vi har väntat på, säger Sofia Brockmark, utredare på Havs- och vattenmyndigheten.
EU-kommissionen har lagt fram ett förslag om att förebygga att invasiva arter sprids och vissa arter kan komma att svartlistas för att hindra att de sprids mellan länder. I april ska EU-parlamentet rösta om förslaget och sedan ska EU-rådet ta ställning till det.
I dag finns cirka 2.100 arter i Sverige och knappt 300 av dem bedöms som invasiva. Siffrorna kommer från nätverket Nobanis (European network on invasive alien species) som samlar information om främmande arter i Nordeuropa. Sverige är det land som har flest antal främmande invasiva arter av Nobanis-länderna.
– Norge har ungefär lika många icke-invasiva arter som vi. Men de har en helt annan fördelning och det är nog till stor del beroende på att de har tagit fram två svartlistor över invasiva arter, säger Mikael Svensson.
En art som skulle kunna vara farlig för de svenska sötvattenskräftorna är marmorkräftan.
Efter att marmorkräftor hittades i Märstaån i slutet av förra året blev läget akut. Eftersom det är förbjudet att ta in marmorkräftor i Sverige hade någon troligen köpt kräftorna via internet och sedan släppt ut dem i naturen. Om marmorkräftan spreds i Mälaren skulle den kunna smitta svenska kräftdjur med sjukdomar.
– Den skulle kunna sprida sig ut i Mälaren och slå ut kräftbeståndet fullständigt. Hade det skett i Skåne hade det varit kört. Då är risken större att den hade etablerat sig och vi hade kunnat få stora problem med sjukdomar för signalkräftor, säger Mikael Svensson.
Det kan vara svårt att förutsäga vilka arter som kan utgöra en fara för djur- och naturliv. En art som anses vara invasiv i ett land eller ett område behöver inte vara det i ett annat, och arter som inte är invasiva kan bli det om till exempel landskapet eller klimatet förändras. Vägbyggen eller mer övergödning i ett visst område kan gynna vissa arter medan andra slås ut.
Enligt Sofia Brockmark finns det en risk med att få in nya arter, eftersom införselvägarna är många och det kan vara svårt att förutsäga hur de påverkar de svenska arterna.
– Om vi upptäcker en ny art gör vi en analys av vilka risker den kan innebära för svenska arter. Det är viktigt att vi får en gemensam databas för främmande arter, både för att kartlägga de arter som redan finns och de som vi tror kan komma hit, säger hon.