Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Sverige

Myndighetskvinnor protesterar mot sexism och trakasserier

Foto: Claudio Bresciani/TT

Metoo sprider sig till Myndighetssverige. Över 1.200 anställda samlas i uppropet #allmänhandling för att protestera mot sexism och trakasserier mellan myndighetsväggarna. 

”Myndighetsvärlden verkar vid en första anblick vara skonad från sexism och sexuella trakasserier. Det kommer in färre anmälningar till myndighetschefer än till chefer i många andra branscher. Men det är faktiskt inte hela bilden.

Vi som ligger bakom uppropet #allmänhandling har tagit del av mångas erfarenheter av sexuella trakasserier, våld, maktmissbruk, härskarteknik, jargong och olämpliga skämt. Det förekommer alltså, och varje förekomst är ett misslyckande för jämställdhetsarbetet.

Läs mer: ”Ingen bransch är skyddad från sexuella trakasserier” 

Vi vill att våra kollegor och chefer läser våra berättelser och börjar prata med varandra om hur vi tillsammans kan förändra situationen. Om det finns en tystnadskultur så måste vi bryta den tillsammans.

Ett stort ansvar ligger på arbetsgivarna. Regeringen har det yttersta ansvaret men det vilar på varje chef att vara lyhörd, att genomföra normbrytande åtgärder och med krafttag handla i linje med det så ofta skrivna ordet 'jämställdhet' i policydokumenten.

Chefer för rättsvårdande myndigheter har gemensamt tagit ställning för att något måste göras. Vi vill att alla myndighetschefer lika tydligt ska signalera att det är nolltolerans mot sexism som gäller. Framförallt hoppas vi att vårt upprop ska leda till att var och en av oss vågar säga ifrån i framtiden, utan att riskera att bli utfrysta eller förlora chansen till jobb – det sistnämnda gäller särskilt unga, visstidsanställda kvinnor som inte vågar säga ifrån och göra sig impopulära.

Jämställdhetsminister Åsa Regnér (S) skrev på SvD Debatt 2017-11-19: 'Jag uppmanar män i politiken att kliva fram och ställa sig på kvinnors sida. Hur ska ni bidra till det jämställdhetspolitiska målet om att jämnt fördela makt och inflytande i Sverige? Alla kan göra något och arbetet börjar nu.'

Läs mer: 1.258 myndighetsanställda har skrivit under uppropet 

Vi har fått över 1.200 underskrifter till detta upprop, och vi har i vår grupp #allmänhandling, med (just nu) 4.800 medlemmar, samlat flera vittnesmål om sexism, från förr och nu. Vårt #metoo är lika viktigt som alla andras – vi som jobbar inom statliga och kommunala myndigheter har lika stor rätt till en jämställd och schysst arbetsmiljö.

Alla som undertecknat uppropet har inte personligen blivit utsatta för övergrepp, men vi stöttar alla varandra och talar med en gemensam röst. Vi kommer därför inte att kommentera några enskilda vittnesmål efter detta upprop.”

VITTNESMÅL:

Jag får under en period återkommande meddelanden på Skype från pressekreteraren (betydligt äldre man) om att min outfit gör honom så tänd. [...] Den allmänna inställningen till honom från chefshåll verkar vara att han är förbannat bra på sitt jobb, så han får hållas. Under de många år som jag har jobbat tillsammans med honom har jag aldrig varit med om han får ta konsekvenserna för sitt beteende. Varför skulle det ändras av att vi är några unga kvinnor som säger ifrån?

***

Statlig myndighet. Man på lite högre position än handläggare anklagas efter en fest för sexuella trakasserier mot två kvinnor. De får betalt för att lämna myndigheten, han blir chef. 

***

Kommun: Sitter ensam på kontoret (tredje dagen på jobbet) då de andra är på möte när en äldre manlig kollega stannar utanför min dörr. Han börjar prata om min kropp. Veckan efter stannar han mig i korridoren och tar i mitt halsband och nuddar mina bröst. Varje gång vi går förbi varandra synar han mig uppifrån och ner och kommenterar mina kläder. Jag börjar undvika korridoren han sitter i samt fikarummet. När jag går till kaffeautomaten kommer han och ställer sig nära. Jag får veta att vi ska påbörja ett projekt ihop. Vi hinner aldrig påbörja det då jag byter arbetsplats.

***

Jag hade fått mitt drömjobb, var 27 år gammal och var en av de unga som myndigheten ville satsa på. Det bestämdes att jag skulle få följa med på en viktig internationell konferens. Med i delegationen var också X, en 25 år äldre erfaren manlig kollega som jag såg upp till. 

Efter en arbetsmiddag var det dags att gå till hotellrummen. X sa att vi bodde i samma korridor och vi tog sällskap. När vi kom till mitt rum sa jag god natt och låste upp. X trängde sig in på mitt rum och innan jag hade förstått vad som höll på att hända tryckte han ner mig i sängen. Jag minns att han var väldigt stark. Och tung. Sen sa han de där orden som jag senare skulle ha så svårt att återberätta. Han sa ”Jag vill knulla med dig”. Jag var livrädd. På något sätt lyckades jag att slita mig loss. Jag fick ut honom ur mitt rum och blev totalt panikslagen. Ingen skulle tro mig om jag berättade för de övriga i delegationen. 

När jag kom hem tog jag mod till mig och berättade vad som hade hänt för min chef, som var nära vän med X (och tydligen inte alls var förvånad). Jag pratade med personalchefen också. De sa att det var synd om X som nog hade problem med alkoholen. Av vänner fick jag höra att det fanns liknande historier om X även på en annan myndighet. 

Efter att jag hade anmält till personalchefen klev flera andra unga kvinnor fram på arbetsplatsen och berättade liknande historier. Det var inte bara jag. Men jag kunde aldrig mer gå tillbaka till min drömarbetsplats. 

***

När chefen vid ett möte nöp mig hårt i armen utan att andra såg, då fick jag nog. Så jag vände mig till HR för att få hjälp. Det visade sig att chefen trakasserat andra kvinnor tidigare. Men att de då flyttat på kvinnorna och inte på honom. HR föreslog medling och att jag skulle gå och prata med någon, som om det vore en konflikt och inte trakasserier. 

***

Som praktikant på 90-talet blev jag snart kallad ”mädchen fur alles” på ett personalmöte av den fnissande chefen på departementet. Sista dagen säger han att nu, när jag ska sluta, ska vi ha en affär. Det ”vore bra för mig”. När jag vägrar svänger han och menar att jag har förlett honom, hans egentliga syfte var att upplysa mig om min slampiga attityd. Jag var också praktikant på FN och fick uppleva liknande. Flera chefer där upplyste mig att om jag inte gick sängvägen hade jag ”no future” i branschen. Det fick jag inte heller.

***

Hade precis gjort min första större föredragning av ett ärende på kommunstyrelsens sammanträde. En manlig kollega frågade efteråt hur det hade gått, glad över frågan svarade jag att det gått riktigt bra. Hans nästa fråga var då; ”visade du brösten, eller?”

***

Jag var strax över 30 och arbetade vid en myndighet. En betydligt äldre man vid överordnat departement föreslog ett mentorskap och att vi skulle ses och luncha regelbundet. Men vi skulle hålla det för oss själva tyckte han. Luncherna var trevliga och han gick aldrig över någon personlig gräns. Utöver luncherna sågs ofta i arbetssammanhang; resor till Bryssel och vid olika möten hemmavid.

På väg hem från en av dessa resor till Bryssel började han bete sig märkligt. På flygplatsen la han armen om mig och skrattade när jag protesterade. Han tog upp min halvätna frukt och fortsatte äta på den. På flyget fortsatte han vilja hålla om mig och jag fortsatte att ta bort hans arm och förklarade att jag inte tyckte om hans beteende. Han hånskrattade och kallade mig överkänslig och ”lilla gumman”. Han betedde sig inte alls som den korrekta gentleman han tidigare varit.

Efter resan tog jag upp det hela med min manliga chef – för övrigt högste chef på myndigheten – men han avfärdade det hela och var märkbart obekväm. Luncherna och all privat kontakt med min f.d. mentor upphörde efter resan. Vid gemensamma arbetsmöten var han arrogant och otrevlig. Senare rekommenderade min mentor min kollega till den tjänst vid hans departement som jag också sökt.

***

Jag jobbar inom Polisen, ungefär varje vecka är det någon manlig kollega som tittar ner i min urringning. 

***

Min kvinnliga enhetschef har vid upprepade tillfällen tafsat på mig och flera andra medarbetare. Hon kommenterar också gärna ens kropp inför andra medarbetare. Hon har vid flera tillfällen försökt dra ner medarbetare i knät för att smiska dem när de gjort fel och nyper regelmässigt medarbetare i örat och säger att de är stygga. 

***

Jag är gravid. En av cheferna på myndigheten tar alla tillfällen i akt att lägga händerna på min mage och kommentera den och andra delar av min kropp, gärna inför andra men också när vi är ensamma – som i hissen. 

***

Medan jag själv har haft turen att slippa sexuella trakasserier så har jag om och om igen konfronterats med systematisk sexism. Jag och flera andra kvinnor på samma myndighet, har jag fått höra att jag ”tar för mycket plats” när jag försöker spela på samma villkor som mina manliga kollegor. Jag har blivit kallad för könsord bakom min rygg av manliga kollegor när det enda jag försöker göra är att göra mitt jobb.

***

När jag var nyanställd expert på statlig myndighet gick GD:n en dag förbi i det öppna landskapet. Jag hade sett fram emot att träffa honom, en viktig och mäktig person som alla refererade till. Han stannar till vid mitt bord ”Är du den nya tjejen på avdelningen?” Vänder sig till min manliga kollega mittemot och säger högt i det öppna landskapet: ”Vad roligt då Pelle att du fått så vacker utsikt höhöhö” och gick vidare. Tillintetgjord och förminskad.

***

Hade under en längre tid fått meddelanden via Skype från en manlig kollega. Ganska oskyldiga i början och skrattade bort det lite. Det blev dock värre och grövre meddelanden ”Din lilla bitch, din rumpa är så jävla sexig i den där kjolen”, ”Du får inte ha ditt hår i hästsvans. Jag vill greppa den hårt och tvinga dig suga min kuk”. Jag slutade svara, klickade bort meddelandena direkt.

En dag när jag kom ut från toaletten trycker han mig tillbaka in samtidigt som han låser dörren. Det är en stark man och jag kan inget göra när han trycker upp mig mot väggen och trycker sitt stånd mot mig. Han viskar i mitt öra att slutar jag inte vara en sån hora så kommer det vara mer naket nästa gång. Innan han släpper mig stoppar han ner sin hand innanför mina byxor. Jag försökte ta mig loss under hela tiden men då han är fruktansvärt stark kunde jag inte ta mig loss. 

Han är högt respekterad på arbetet och jag vågade helt enkelt inte skrika. Vågar inte vara själv på kontoret längre. Ser alltid till att jag aldrig är ensam i korridorerna. Och äter alltid på andra tider. 

Jag tror det är fler som är utsatta men ingen vågar agera.

****

Jag blir varnad av flera kvinnliga kollegor för en äldre manlig medarbetare som är känd i kommunen för att ta på kvinnliga kollegor och på olika sätt få dem att känna sig obekväma med sina kommentarer redan när jag börjar på arbetsplatsen. Flera gånger kommer han med opassande kommentarer om kvinnor, påpekar ofta hur mycket högre lön han har och varenda gång rapporterar jag och kollegorna detta till vår närmaste gemensamma chef. [...] Vi är nu flera i den lilla arbetsgruppen som vägrar sitta i privata möten med honom utan chefen närvarande. Men hans beteende är detsamma och cheferna bemöter alla klagomål med att han är ”kramgo” och en äldre generation.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.