Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Emma Olander.
Emma Olander. Other: Nicklas Thegerström
Sverige

När biblioteket i Åmål tog det drastiska beslutet att låsa dörren vände det

Övervakningskameror och överfallslarm, bibliotekarier som blir hotade, drogförsäljning mellan bokhyllorna. 

I tre delar möter DN:s Måns Mosesson och Nicklas Thegerström människorna som i sitt yrke står öga mot öga med vårt samhälle. 

När biblioteket i Åmål plågades av stökiga ungdomar kom hjälpen från oväntat håll.

VAL 2018

När Katharina Saltberg kommer upp på övervåningen är det snusprillorna hon ser först. 

De har förvisso blivit en vanlig syn. Ända sedan ungdomarna började ta makten över biblioteket något år tidigare har verksamhetsansvariga Saltberg fått inleda varje morgon med att bokföra skadorna på bibliotekets inventarier. 

Hon har noterat bortrivna blad på krukväxterna, spilld läsk i hörnfåtöljen, snus fastkletad i självhjälpsböckerna. Det har varit plastflaskor som kastats ner mot förbipasserande på gatan, ett uppslaget hål i väggen, en kväll hade någon rent av urinerat i en av krukorna. 

Verksamhetsansvariga Katharina Saltberg hittade in i litteraturens värld genom Sagan om ringen-trilogin.
Verksamhetsansvariga Katharina Saltberg hittade in i litteraturens värld genom Sagan om ringen-trilogin. Foto: Nicklas Thegerström

Vad som händer den här torsdagseftermiddagen är ändå något utöver det vanliga.    

Det ena gänget sitter i den röda soffan bredvid en hylla märkt med ”Järnvägar och spårvägar (Prb)”. De skriker på ett gäng äldre killar som hänger borta vid böckerna för ”Personlig utveckling (Dok)”. 

I hörnan bakom hissen sitter ett antal tonårstjejer och flamsar. Och mitt i denna oreda kommer dessutom två småkillar springandes upp för trappan, de har väl luktat sig till liv och rörelse, är i tioårsåldern kanske.

Hela det övre våningsplanet på Åmåls bibliotek har nu tagits över av barn. 

Katharina Saltberg ber dem att lugna ner sig. 

Jag vill inte hålla på med det här längre, gå och må dåligt och tjafsa med skitungar.

När det inte fungerar beordrar hon dem att gå ut. Hennes uppmaningar får dem bara att skratta ännu högre. 

Saltberg tillkallar sin kollega, och tillsammans börjar de fösa barnen ner för trappan. 

Som att valla en skock får, tänker hon. Absurt.   

I tumultet som uppstår blir de två yngsta pojkarna aggressiva. De börjar skrika könsord och en av dem måttar sparkar efter bibliotekarierna. 

När Saltberg till sist har lyckats få ut den sista ungen på torget och låser bakom sig är klockan bara halv sex på eftermiddagen. Biblioteket ska hålla öppet i ytterligare en och en halv timme, men nu tar den verksamhetsansvariga ett beslut.  

– Det där var droppen, kände jag. Jag vill inte hålla på med det här längre, gå och må dåligt och tjafsa med skitungar. Det var liksom nog. 

Ett par ungdomar skrattar medan de brottas i rabatten utanför biblioteket.
Ett par ungdomar skrattar medan de brottas i rabatten utanför biblioteket. Foto: NICKLAS THEGERSTROM, Nicklas Thegerström

Forskare vid Linköpings universitet ville undersöka stressnivåerna inom olika yrken genom att mäta mängden kortisol i hårstrån. Hormonet utsöndras när människan upplever fara – det gör henne alert, snabb, tillfälligt stark. 

I sin första studie valde de ut två yrkesgrupper som antogs ha vitt skilda arbetssituationer. Sjuksköterskor utsågs för att de förmodades ha ett stressigt jobb, bibliotekarier förutsågs tvärtom ha ett makligt arbetstempo. 

Resultatet var förvånande: bibliotekarierna uppvisade precis lika höga stressnivåer som sjuksköterskorna, såväl i håret som i försökspersonernas rapporter.   

I januari 2017 patrullerar väktare biblioteket i Ängelholm efter att ett gäng ungdomar har skjutit smällare i anslutning till lokalerna. 

I mars köper biblioteket i Karlskrona in överfallslarm efter att missbrukare lämnat sprutor i lokalerna. 

I maj beslutar kultur- och fritidsnämnden att installera övervakningskameror på biblioteket i Bergshamra efter att narkotika sålts mellan bokhyllorna – Fittjas bibliotek stänger helt och hållet efter att personal utsatts för hot. 

När biblioteket i Åmål samma månad stänger om kvällarna är det alltså enkom ett i raden av bibliotek som under våren 2017 tvingas ta till drastiska åtgärder på grund av att personalen känner sig utsatt. 

Ett hål gapar fortfarande i fönstret efter att någon kastat en sten in mot barnavdelningen.
Ett hål gapar fortfarande i fönstret efter att någon kastat en sten in mot barnavdelningen. Foto: Nicklas Thegerström

Det är bara eftermiddag men vintermörkret har redan släpat sig in över Åmål, lagt sig över den tegellåda på Kungsgatan som är biblioteket. 

På det isblanka torget utanför slirar en femtonårig kille i dunjacka och luvtröja runt på sin cykel. En kille med kepsen långt ner över pannan bryter loss fryst vatten från fontänen och kastar med full kraft de spetsiga isbitarna mot sin väns huvud. De skrattar hysteriskt båda två, tills en bit is faktiskt träffar det främre cykelhjulet och femtonåringen faller hårt i backen.  

– Kolla, hålet är fortfarande kvar, hojtar han och pekar mot bibliotekets fönster. 

Där gapar mycket riktigt ett hål, stort som en golfboll, in mot kuddarna på barnavdelningen. 

– Vi känner han som kastade stenen, säger den ene. 

– Framförallt på vintern är alla på biblioteket, säger den andre. Det är varmt och gött, och så kan man ladda mobilen. 

Inne bland böckerna är det lugnare. 

Emma Olander plockar titeln ”Kuber, klot och andra geometriska kroppar” ur hyllan. Bibliotekarien – som själv upptäckte ordens magi genom Maria Gripes ungdomsböcker – går ner för trappan och lägger boken i en grön plastlåda. Den ska transporteras vidare till Dals Långed, där en låntagare har beställt den. 

Omeira Balouch, som flytt Pakistan, ger ett fång rosor till bibliotekarien Emma Olander.
Omeira Balouch, som flytt Pakistan, ger ett fång rosor till bibliotekarien Emma Olander. Foto: Nicklas Thegerström

Vid lånedisken står en kvinna och väntar med armarna bakom ryggen. 

Congratulations Emma, ler hon och sträcker fram sin överraskning – ett fång röda rosor. 

– Nej, men sluta nu Omeira, skrattar Olander. Har du blommor till mig? 

– Du fyller år ja! It's your birthday

De har lärt känna varandra under det senaste året, flyktingen och bibliotekarien. När Omeira Balouch, som undkommit politisk förföljelse i Pakistan, kom till Åmål var det naturligt för henne att söka sig till biblioteket.

Nu plockar Balouch upp ett fönsterkuvert ur sin ryggsäck – hennes dotter är kallad till rutinkontroll på ögonkliniken i Bäckefors och eftersom brevet är skrivet på svenska behöver hon hjälp att förstå detaljerna. 

– Du kan ta buss 775 och byta till 730, säger Emma Olander. Vänta, jag skriver ut en färdplan åt dig. 

Det här är det samtida biblioteket – en sambandscentral lika mycket som en plats att låna och läsa böcker. 

Vi är det gamla Sveriges sista bastion. Folkbiblioteket, den svenska grundtryggheten.

Katharina Saltberg, verksamhetsansvarig, menar att det är naturligt att bibliotekets roll har utvidgats i takt med att det offentliga rummet i övrigt har blivit alltmer inriktat på konsumtion. 

– Här får du vara utan motprestation. Vi hjälper folk att komma in på sin internetbank, eller skriver ut blanketter från Migrationsverket. Kopierar pass gör vi jättemycket. På tågstationen säljs inga biljetter numera, det förväntas alla göra på nätet – då kommer de utan datorer och smarta mobiler hit. 

Saltberg går in på sitt kontor.

– Vi är det gamla Sveriges sista bastion, säger hon. Folkbiblioteket, den svenska grundtryggheten. Allting hamnar här.

Katharina Saltberg läser ur det kollegieblock där kollegorna bokfört de senaste årens stök och skadegörelse.
Katharina Saltberg läser ur det kollegieblock där kollegorna bokfört de senaste årens stök och skadegörelse. Foto: Nicklas Thegerström

Baksidan av bibliotekets öppenhet står nedtecknad med kulspetspenna i ett slitet kollegieblock som ligger på skrivbordet. 

Det började på allvar under 2015, då en kvartett unga tjejer upptäckte biblioteket och allt mer gjorde det till sitt. När stöket blev påtagligt och återkommande började kollegorna att föra bok. 

...

27 juni 2015

De fyra tjejerna kom in och gapade. Jag bad dem gå ut. De vägrade. Jag ringde polisen som kom 18.30 – då hade de gått sin väg. De hade dragit etiketten ur en bok, rivit ett bokmärke i småbitar och stökat till på bordet i deckarhörnan. 

1 augusti 2015

Jag var utanför Åmåls pizzeria då en tjej skrek till mig (tvärs över stan, ljudligt!) ”Där är den där jävla kärringen som kastar ut mig från biblioteket! Jävla hora!”

...

I höstas gjorde tidningen Biblioteksbladet en kartläggning av de allvarliga tillbud på landets bibliotek som rapporterats till Arbetsmiljöverket mellan 2012 och 2016. 

Det finns bibliotek där det i princip inte finns några bekymmer och de med väldigt mycket problem.

Översikten visar en viss koncentration till Stockholmsområdet – biblioteken i Haninge, Botkyrka, Huddinge, Hallunda och Vällingby förekommer – men här finns också besökaren i Lindesberg som kissar i en papperskorg, en psykiskt instabil man som tänder eld på infodisken i Ljusdal, ett gäng aggressiva killar som hotar att slå datorn i huvudet på en bibliotekarie i Skene. 

– Vi kan inte se någon tydlig skillnad mellan stad och landsbygd, säger Anna Troberg, ordförande för bibliotekariernas fackförbund DIK. 

– Vad vi kan säga är att det är stor skillnad från arbetsplats till arbetsplats. Det finns bibliotek där det i princip inte finns några bekymmer och de med väldigt mycket problem. Det kan räcka med två, tre personer som återkommande skapar otrygghet för att det ska kännas allvarligt. 

Det är inte bara personalen i Åmål som tycker att situationen är påfrestande. 

Under den här tiden, sommaren 2015, sitter en allvarstyngd man från Syrien ofta i den tysta avdelningen på övervåningen. 

Anis Gharebeh försöker studera svenska, men glosorna flyr den tidigare polisen medan han tänker på sina tre döttrar hemma i Al-Zabadani. Där har den syriska armén intensifierat sin flygoffensiv för att återta makten över staden, rebellstyrkorna kämpar emot med granater – i dalen mellan de två fronterna gömmer sig Anis Gharebehs döttrar i källaren. Fyraåriga Sham har blivit sjuk, hon har inte sagt ett ord på flera månader. 

Att lära sig fläckfri svenska känns i det här läget livsavgörande. Anis Gharebeh vill visa den arbetskapacitet som har gjort honom till en välrespekterad man i hemlandet, han vill ta sig in i samhället, få uppehållstillstånd, han vill framför allt få hit sin familj. 

Att förstå svenska prepositioner och verb blir knappast lättare av att ett gäng tjejer och killar sitter i soffan bakom hans rygg och kastar godispapper på varandra. 

...

28 december 2015

Ungdomar är högljudda på övervåningen. När jag tittar till dem och frågar vad de gör ser jag att två befinner sig på taket och att en av dem röker. Jag säger åt dem och då klättrar de in genom fönstret. 

14 juli 2016

Under hela veckan har ett gäng unga killar suttit i hälsohörnan och ätit, druckit och skräpat ner. Jag har flera gånger sagt till dem att dämpa sig och ta ner fötter från bord och stolar. Inget har hjälpt. Tar nu bort de två röda fåtöljerna och lilla bordet så att de åtminstone inte har dem. 

...

Konflikterna krockade med Emma Olanders självbild. 

– Jag trodde att det fanns en tyngd i att jag faktiskt jobbade här och är en vuxen människa. Men när jag ber någon att vara tyst och han svarar att jag är ful – vad ska jag säga då?

Bibliotekarien har lagt de röda rosorna i blöt och återgått till att plocka fram fjärrlån, hon lägger uppslagsverket ”Människokroppen” i den gröna lådan.  

– Och när jag inte kunde svara nosade de ju upp det med en gång – här har vi någon som blir generad och inte kan hantera situationen: ”Jävla kärring, hora, håll käften”. Det var fritt fall. 

Att ringa polisen visade sig ofta lönlöst – de hade för det mesta bara en patrull ute, den kunde vara ända borta vid gränsen till Norge.  

– Jag började bli väldigt trött och ledsen. Låg hemma och ältade – jag skulle ha svarat så där istället, nästa gång ska jag göra så här... Det var en lågintensiv stress, känslan av att inte veta när det brakar loss igen. Om jag skulle ha kvällspasset på tisdagen började jag känna det i kroppen redan på måndagsmorgonen. 

...

22 november 2016

En kille, 11 år, ger sig på en yngre kille med rejäla slag och sparkar. Jag får isär dem och skickar ut den äldre killen. Den yngre ligger hopkurad på golvet med händerna om huvudet, han gråter men verkar inte allvarligt skadad. 

16 februari 2017

En kille kommer in tillsammans med två tjejer. Han startar en lång utläggning om att han vill låna och nämner en boktitel som låter som en samling konsonanter. Tjejerna fnittrar hela tiden. Jag säger att jag inte har tid med hans tramsande. Polisen som är på väg ringer och kollar läget. ”Kan ni hålla kvar dem tills jag kommer?” Verkligen inte, svarar vi. ”Då kommer jag inte”, säger polisen. 

...

Så kommer till sist den där torsdagseftermiddagen i maj 2017, då Katharina Saltberg tvingas valla barn ner för trappan och låsa dörren om sig.  

Alla verkar per automatik ha trott att det här var ett invandrarproblem.

Hon larmar uppåt, till kommunens kulturchef, säger att varken hon eller kollegorna mäktar hålla öppet om kvällarna längre. 

När lokaltidningen skriver om nyheten sätter ryktena genast igång i Åmål. 

– Alla verkar per automatik ha trott att det här var ett invandrarproblem, säger Saltberg. Men det var ju svenska moppekillar som stökade. Snuskillar. Vi har fått förklara det för nästan alla: låntagare, folk man har träffat på stan, vänner och bekanta. De har liksom bara tagit för givet att det är invandrare som har stökat. 

– Visst, vi har haft unga irakier och somaliska barn här också, säger Emma Olander. De har varit glada i att spela på våra datorer och har tidvis varit väldigt högljudda. Men de som har levt rövare som fasen, de som fick bägaren att rinna över, de var svenska ungdomar. 

En morgon kommer Anis Gharebeh, polismannen från Syrien, in på biblioteket.

Sedan Anis Gharebeh, tidigare polis i Syrien, började sitta vakt på övervåningen har många av ungdomarna lugnat ner sig.
Sedan Anis Gharebeh, tidigare polis i Syrien, började sitta vakt på övervåningen har många av ungdomarna lugnat ner sig. Foto: Nicklas Thegerström

Emma Olander tar för givet att han som vanligt ska sätta sig på övervåningen för att plugga svenska – men Gharebeh förklarar att han den här gången är skickad av kommunen. Han har fått plats i Workplace Åmål, ett projekt som syftar till att ge nyanlända praktikplatser.

De har nu skickat honom för att skapa lugn och ordning.

– Anis kom hit genom det där missförståndet, fortsätter Katharina Saltberg. Någon inom kommunen som tänkte att nu skickar vi dit någon som kan arabiska, som kan medla mellan oss och ungdomarna.

Anis Gharebeh får en namnbricka och en särskild plats ovanför trappan. Där sitter han sedan hela våren under bibliotekets två sista öppna timmar, från tre till fem.

Han berättar själv: 

– Jag satte mig helt enkelt ner och pratade med ungdomarna. Inte högt eller skrikigt, jag sa till dem lugnt. 

Det startade med ett missförstånd, men funkade genast ändå.

Det bör sägas att Anis Gharebeh är en man vars största förebild är den franska krigskejsaren Napoleon Bonaparte. Han ger ett stramt intryck, för att inte säga strängt. 

– Jag är alltid mycket allvarlig, säger han själv. Ibland ler jag mot ungdomarna, men bara med ögonen.

Inför en tidigare polis från Syrien tog det inte lång tid innan även Åmåls stökigaste killar och tjejer började lugna ner sig. 

Åtminstone när Anis Gharebeh var på plats på övervåningen. 

Åtminstone till en början.

Emma Olander hjälper Omeira Balouch att hitta "Carlos tar körkort", en bok på lättläst svenska.
Emma Olander hjälper Omeira Balouch att hitta "Carlos tar körkort", en bok på lättläst svenska. Foto: Nicklas Thegerström

Maria Jacobsson, ansvarig för folkbiblioteksfrågor på Sveriges kommuner och landsting, berättar att ett ökande antal kommuner har hört av sig till henne kring en ny oroande tendens: hot som har med bibliotekens inköp av böcker att göra. 

En bibliotekarie på Ekerö meddelar en låntagare att biblioteket inte avser att köpa in en bok om Sveriges kostnader för invandringen – på nätet blir hon kallad för ”avskum till människa” ihop med uppmaningar att ”besöka, hänga ut, kränka”. En bibliotekarie i Nacka får motta dödshot eftersom hennes arbetsplats inte köper in den högerextrema tidningen Nya Tider.  

– I sociala medier kan en grupp människor driva sin sak och få det att se ganska stort ut, säger Maria Jacobsson. Ofta blir bibliotekarien som har meddelat ett beslut hotad som privatperson på nätet, vilket förstås gör det än mer obehagligt. 

Med ett drygt halvår kvar till riksdagsvalet tycks samtliga partier rörande överens om att den personal som på daglig basis står öga mot öga med samhället behöver skyddas. 

De problem som finns ute i samhället flyttar allt mer in på biblioteken.

Nyligen presenterade inrikes- och justitieminister Morgan Johansson förslag om att skärpa straffen för angrepp mot bland annat ambulanspersonal

I höstas utlovade statsminister Stefan Löfven sju miljarder kronor till polisen under de kommande tre åren.  

Var är motsvarande satsningar på biblioteken?

Det är Anna Troberg som undrar, ordförande för fackförbundet DIK. I deras senaste mätning uppger sju av tio bibliotekarier att de har upplevt social oro på sin arbetsplats under de senaste två åren, över hälften anser att förekomsten av hot har ökat under samma period. 

Fakta

I fackförbundet DIK:s rapport "Biblioteken speglar samhället", från september 2017, svarar drygt 1 300 bibliotekarier på frågor om våld, hot och social oro på sin arbetsplats.

64 procent har upplevt ett aggressivt beteende riktat mot sig i sin yrkesroll under de senaste två åren. 

19 procent har tagit emot hot i sin yrkesroll under de senaste två åren.

55 procent anger att förekomsten av hot har ökat under de senaste två åren.

Regeringen har utlovat 250 miljoner kronor till biblioteken under det kommande året, men utslaget på över tusen folkbibliotek är det inte mycket pengar att hyra in väktare för, konstaterar Troberg. 

– De problem som finns ute i samhället flyttar allt mer in på biblioteken, det är en tråkig följd av att andra samhällsfunktioner inte riktigt fungerar, säger hon. Även om de allra flesta bibliotekarier brinner för att ta hand om människor, så behöver de få resurser och utbildning nog att göra det. De är inte socialarbetare.

Klockan har blivit strax över sex i Åmål. Det är den tredje veckan som biblioteket provar att ha kvällsöppet igen, till en början bara på måndagar och tisdagar.  

Biblioteket har köpt in ett antal överfallslarm, som Emma Olander och de andra kan sätta i bältet.
Biblioteket har köpt in ett antal överfallslarm, som Emma Olander och de andra kan sätta i bältet. Foto: Nicklas Thegerström

Hissdörrarna glider upp. 

Med en femtonårings samlade pondus kliver killen från torget ut mellan bokhyllorna och låter luvan falla ner över dunjackan. Upp för trappan kommer polaren i sin keps, tätt följd av ytterligare två tonåringar. De har lämnat cyklarna där ute, upptäckt att biblioteket lyser öppet igen om kvällarna. 

Vi pratar nog ganska högt. Men det blir så dålig stämning när man viskar.

De fyra vännerna sätter sig vid fönstret och slänger upp skor och snusdosor på bordet. 

– Anis var väldigt trevlig när han kom, säger han i dunjacka. Han kunde prata lugnt i alla fall. 

– Nu är det inte några slagsmål, säger en annan. Nu sitter vi bara och pratar. De som stökar mest är inte här längre. 

– Men ibland går det kanske lite över styr ändå...

– Ja, man glömmer ju av sig. Vi pratar nog ganska högt. Men det blir så dålig stämning när man viskar. 

Från andra sidan bordet ropar han i keps: 

– JAG HÅLLER MED! Det är så svårt att viska!

Killen i dunjacka ser uttråkad ut. 

– Ska vi knulla? frågar han. 

Så är de igång. 

Någon fiser. 

En annan bjuder på godisklubbor, trots att de vet att de inte får äta här.

Skratten rullar över rummet.

Foto: Nicklas Thegerström

På nedervåningen stoppar Emma Olander in en återlämnad spänningsroman i bokhyllan. 

– Det har liksom dämpat sig ändå, säger hon. Blivit lugnare.

Bakom disken hänger numera ett antal överfallslarm som personalen har instruerats att sätta i bältet. De har också gått kurs och arbetat fram nya rutiner – istället för att konfrontera en stökig person ska de hädanefter trycka på överfallslarmet och invänta väktare. 

Katharina Saltberg pratar om nyvunna posteringar. 

– Vi har återtagit övervåningen lite. För ett par månader sedan ställde vi tillbaks en av fåtöljerna. Vi har en handlingsplan nu, vet bättre hur vi ska agera. 

– Det vore så tråkigt om det blir samma visa igen, säger Emma Olander. Men vi måste tänka att det här kommer vända. Vi ska hålla öppet. Det här är för fasen bibblan. 

Det går ett par veckor. 

En torsdagsmorgon strax före jul upptäcker en städare att någon har eldat på fåtöljen uppe vid självhjälpsböckerna. 

Nu håller Åmåls bibliotek stängt om kvällarna igen.  
...

Artikelserien ”De som bär Sverige”

DN har i en rad artiklar skildrat människorna som arbetar med att vårda, skydda och förhindra brott i olika delar av Sverige.

Del 3, ovan: Bibliotekarierna i Åmål. Biblioteket i Åmål plågades av stökiga ungdomar. Hjälpen kom från oväntat håll.,00

Del 2: Poliserna runt Västerås. När en polis i Västerås får sin villa sönderskjuten lämnas kollegorna i andra delar av Västmanland blottade.

Del 1: Sjuksköterskorna i Malmö. När gängkriget på Malmös gator trappas upp märks det på stadens sjukhus, där anhöriga ­till ­skottskadade hotar personalen.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.