Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Mitt DN - skapa ditt nyhetsflöde Mina nyhetsbrev Ämnen jag följer Sparade artiklar Kunderbjudanden Kundservice och prenumeration Logga ut
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Sverige

En prilla i riksdagen och mjölk direkt ur kartongen

En dosa General White portion i riksdagsledamoten Leila Ali Elmis hand.
En dosa General White portion i riksdagsledamoten Leila Ali Elmis hand. Foto: Anders Hansson

KRÖNIKA. Som reportageskribent på jakt efter bra detaljer blir Niklas Orrenius lycklig av att upptäcka att Lars Vilks dricker två sorters mjölk. Och av att Sveriges enda riksdagsledamot i slöja snusar General portion.

Första gången jag träffade Lars Vilks var 2007, när han just blivit dödshotad av al-Qaida. Konstnären hade ett mjölkpaket i handen. Treprocentig helmjölk. Han drack direkt ur kartongen. En stund senare gick han in i köket i sitt lilla hus och kom ut med ett nytt mjölkpaket: ekologisk mellanmjölk denna gång.

– Min svaghet, sa Vilks om mjölken.

Vi reportageskribenter letar alltid efter de där sakerna. Små vanor som hjälper till att beskriva personen vi ska porträttera, detaljer som ger liv. Lars Vilks mjölkklunkande åkte rakt in i texten.

Förra veckan skrev jag om miljöpartisten Leila Ali Elmi, som efter en krysskampanj i Göteborgs förorter lyckades komma in i riksdagen. Leila fingrade ofta på sin snusdosa, av märket General White. 

När hon lite spänd satt i MP:s riksdagsgrupp med sina partivänner – hon kände ingen av dem – så åkte snusdosan fram. I texten beskriver jag hur Leila ”diskret lägger in en General portion under läppen” i det pampiga riksdagsrummet.

Typiskt bra detalj för en reporter, det där med prillan. Det hade det varit vem som än porträtterats. Men jag måste medge att jag blev extra glad över snuset i just Leila Ali Elmis fall. 

Leila är den enda av riksdagens 349 ledamöter som bär slöja. Och avhumaniseringen av muslimer har gått så långt att hon tvingas ta emot stora mängder hat och misstro från människor som inte känner henne.

Eftersom Leila är muslim, lyder muslimhatarnas logik, så måste hon gilla tvångsgifte, könsstympning och att hugga händerna av tjuvar. Under demokratisk täckmantel jobbar hon i hemlighet för att förstöra Sverige.

Säger hon något annat – ja, då ljuger hon. Och det är inget konstigt med det, enligt muslimhatarlogiken, för muslimer har tillåtelse från Allah att ljuga, det vet alla.

Att läsa om Leila i antimuslimska kommentarsfält på nätet är att klafsa i jäsande, stinkande dynga. Att hon är afrosvensk ger ytterligare näring åt hatet. Jag tänker inte citera vidrigheter, men hon blir ofta liknad vid olika djur.

De som hatar så intensivt är svåra att nå. Men det finns även en ganska stor grupp svenskar som är skeptiska mot muslimer, utan att vara öppet hatiska. Deras bild är till stor del formad av medierapportering, och av filmer och tv-serier med muslimer i skurkroller. Terrorism. IS och al-Qaida. Irans mullor.

Den skeptiska gruppen inser ofta att det finns vanliga hyggliga muslimer – men de känner inga. Och vi i medierna är alltför dåliga på att skildra de vanliga svenska muslimerna. Däremot intervjuar vi gärna mer eller mindre extrema predikanter och imamer, som på lösa grunder anser sig kunna tala för alla muslimer. 

Snus är ett njutningsmedel med gamla anor i Sverige. Drängen Alfred i Astrid Lindgrens Emil-böcker snusar. Gustaf Fröding diktade om hur snus är snus, ”om ock i gyllne dosor”.

I somras såg jag en diskussion om snus på ett islamiskt svenskt nätforum. Är det okej att snusa när man fastar under ramadan? Hur gör man om snussaft rinner ner i halsen – räknas det som att fastan bryts då? ”Frågar åt en vän”, skrev den svenske muslim som försiktigt ställde frågan.

Många svenskar snusar. Många svenskar är muslimer. Självklart finns det en hel del svenska muslimer som snusar.

Leilas snusdosa och snusdiskussionen i det muslimska nätforumet är skärvor av vanlig svensk vardag, helt enkelt. Eftersom det finns så många märkliga uppfattningar om hur muslimer är, så finns ett värde i att berätta om dessa skärvor.

Leila Ali Elmi vill inte vara någon talesperson för muslimer. Hon går inte till moskén särskilt ofta. Är inte jättekunnig i Koranens ord. Hon är en vanlig muslimsk tjej, som tror på Gud och finner mening i religionen.

Och hon snusar General White portion.

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.