Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-11-16 19:13

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/nyheter/sverige/niklas-orrenius-kim-walls-ord-har-inte-tagit-slut/

Sverige

Niklas Orrenius: Kim Walls ord har inte tagit slut

”Vi vet inte vad vi ska säga”, säger människor som möter den mördade Kim Walls föräldrar. Orden har liksom tagit slut. Men Kim Walls egna ord och texter finns kvar, och finner nya läsare.

Niklas Orrenius
Rätta artikel

Vi åker till Köpenhamn för att äta gott och ha det trevligt. På Öresundsbron försjunker min fru i tystnad och ser ut över vågorna i sundet, långt därnere. Vad tänker hon på?

– Kim Wall, svarar hon.

Jag blir tyst. Vad ska jag säga efter det? Det finns säkert ord, men jag hittar dem inte. 

Ändå har jag ägnat en stor del av hösten åt att tänka på och skriva om just min kollega Kim Wall, den 30-åriga kvinna som mördades någonstans därnere i Öresund när hon försökte göra sitt jobb, följa sin nyfikenhet och sin lust att berätta om ovanliga saker och ovanliga människor.

Inför det reportage som publiceras i DN:s lördagsmagasin denna helg har fotograf Paul Hansen och jag följt Kim Walls föräldrar, Ingrid och Joachim Wall. De har skrivit en bok om sin dotter, och om den mörka tid i deras liv som började i augusti förra året, dagen då Kim Wall steg på Peter Madsens ubåt i Köpenhamn, förväntansfull och glad. 

– Nej, det finns ju inget att säga, säger Ingrid Wall till oss en dag.

Hon säger det apropå att så många människor kommer fram till henne och hennes make Joachim och säger ”vi vet inte vad vi ska säga”. Men bara för att orden tar slut, förklarar Ingrid Wall, så behöver inte empatin göra det.

– Det räcker långt med en kram.

Hennes make Joachim nickar. Paret Wall vill inte att folk inte ska gå över till trottoaren på andra sidan gatan när de möter dem i hemstaden Trelleborg. De vill ha kontakt, känna att de inte är ensamma i sin sorg.

Makarna Walls bok har undertiteln ”När orden tar slut”. Det får mig att fundera på min tunghäfta på Öresundsbron, och på att flera saker kan vara sanna samtidigt. 

Ingrid och Joachim Wall har skrivit en hel bok om sin dotter. De skriver liv i Mumlan, som Kim Wall kallades som barn för att hon gillade att gosa in sig i filtar och täcken. Smeknamnet kom från det tyska verbet ”einmummeln” som betyder just att svepa in sig i något mjukt (pappa Joachims modersmål är tyska).

De skriver om rättegången i Köpenhamn i våras. Hur vidrigt det var att sitta där, några meter från Peter Madsen, höra om tortyren som deras dotter utsattes för och samtidigt känna att Kim liksom försvann.

”Vår vackra, levnadsglada, ambitiösa dotter finns inte med i rättssalen”, skriver de. ”Hennes bild borde visats på storskärmarna hela tiden. Hennes leende borde drabba var och en som sitter i salen. Allt fokus är på mannen som står åtalad för att ha vållat Kims död, själv glöms hon bort.”

Joachim och Ingrid Wall tar med sin bok makten över berättelsen om Kim Wall igen.

Joachim och Ingrid Wall tar med sin bok makten över berättelsen om Kim Wall igen. De skriver om en envis tjej som längtade ut i världen, en skicklig journalist vars texter publicerades i flera av världens största och mest prestigefulla tidningar, som New York Times, The Guardian och Süddeutsche Zeitung. Och de struntar nästan helt i Peter Madsen. Han har redan kostat för mycket, analyserats för mycket, tagit för mycket plats. Nu är det Kims tur.

Tillbaka från Köpenhamnsresan går jag in på den minnessida för Kim Wall som finns på nätet: rememberingkimwall.com. Där finns hennes texter samlade. Jag stannar längre på sajten än jag tänkt mig. Sugs in i Kim Walls reportage om massgravar i Uganda, voodoo-präster på Haiti, sexuella normbrytare i Kina och om öbor på Marshallöarna som måste leva bland radioaktivt avfall efter USA:s atombombsprovsprängningar. Det är levande, högkvalitativ journalistik som ger röst åt människor som annars sällan hörs.

Kim Walls ord har inte tagit slut. De finns kvar.

Och de fortsätter att hitta nya läsare.

Läs mer: Kim Walls föräldrar berättar om året efter dotterns död