De fyra männen, varav tre är svenska medborgare och en är tunisier med uppehållstillstånd i Sverige, dömdes alla för förberedelse till terrorbrott efter planer på att ta sig in på Jyllands-Postens och Politikens gemensamma redaktion i Köpenhamn och, enligt den danska säkerhetspolisen, ”döda så många som möjligt”. 

Detta efter att Jyllands-Posten några år tidigare publicerat uppmärksammade teckningar föreställande profeten Muhammed. I samband med gripandena, som föranleddes av avlyssning genomförd av både dansk och svensk säkerhetspolis, hittades vapen, ammunition och även plastband som tros ha varit tänkt att binda personer med.

Magnus Ranstorp, terrorforskare vid Försvarshögskolan, satt själv i rättssalen i Köpenhamn när männen dömdes till tolv års fängelse vardera 2012.

– Jag skulle säga att de har olika personlighetstyper, men en av dem hade varit på träningsläger hos al-Qaida i Pakistan, en annan hade sökt upp terrorgrupper vid två tidigare tillfällen, och aktionen var sanktionerad av al-Qaidas högsta ledning, säger han.

Efter domen flyttades männen till anstalter i Sverige. Enligt Kriminalvårdens dokument har det förekommit både hot och våld mot personal och andra intagna under fängelsetiden. En av dem har också suttit avskild efter misstankar om att han försökt radikalisera andra.  I inget av fallen bedöms det dock föreligga tillräckliga skäl för att skjuta upp den villkorliga frigivningen, som blir aktuell efter två tredjedelar av avtjänat straff, där även tiden som frihetsberövad innan dom räknas in. 

– Det går inte att säga med säkerhet att de återfaller och blir farliga när de släpps ut. Men vid sådana här brott finns det en stor risk, säger Magnus Ranstorp.

Hur vanligt det är har han inga siffror på, men säger att de åtminstone oftast återvänder till sin tidigare miljö, där de ”ses som rockstjärnor” efter avtjänat straff.

– Problemet är att det inte finns några speciella insatser efter frigivning. De får en kontaktperson i frivården men lämnas i mångt och mycket vind för våg när de kommer ut, säger Magnus Ranstorp.

Vid årsskiftet får Kriminalvården möjlighet att bedriva underrättelsearbete även i frivården, för att på ett bättre sätt kunna samla in information om villkorligt frigivnas förehavanden. 

– Vi kommer att få bättre kunskap, framför allt om klienter med störst säkerhets- eller återfallsrisker. Till exempel de som har kopplingar till organiserad brottslighet eller våldsbejakande extremistiska organisationer, säger Niklas Bellström, stf säkerhetschef i Kriminalvården, till SVT.

Säpo kan även besluta om övervakning efter frigivning, vilket har godkänts för samtliga fyra inblandade i planerna mot Jyllands-Posten. I två av fallen har Kriminalvården motiverat sin bedömning med att återfallsrisken bedöms vara hög.

– Säpo och polisen ska vara de sista instanserna, men i nuläget blir de i realiteten den första. Det måste finnas ”krockkuddar” i systemet som kan rehabilitera, resocialisera och reintegrera personerna, säger Magnus Ranstorp.

Han menar att detta är ett eftersatt område även internationellt, men att det finns länder som exempelvis börjat diskutera obligatoriska program att genomgå vid villkorlig frigivning efter terrorbrott, och i Tyskland och Danmark har man satsat på särskilda samtal under fängelsetiden. Magnus Ranstorp sitter med i ett speciellt EU-nätverk gällande radikalisering, där detta område pekats ut som högprioriterat.

– Det är en problematik för många länder, och i Sverige finns det inget jättetänk kring detta, säger han.

Ytterligare fyra personer sitter i dag på anstalter i Sverige dömda för terrorbrott, och en handfull svenskar som är föremål för åtal utomlands kan vid dom komma att avtjäna straff i Sverige.

– Frågan är om vi inte skulle behöva ett nationellt avhopparprogram, som även skulle inkludera gängkriminella. Men det finns olika verktyg och ytterst är det en fråga för politikerna att komma med förslagen, säger Magnus Ranstorp.