Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-02-21 13:37

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/nyheter/sverige/ny-bra-rappport-gangkriminella-lever-under-standig-hot/

Sverige

Ny Brå-rapport: Gängkriminella lever under ständig hot

Foto: Johan Nilsson/TT

Kriminella skjuter för att bygga upp sitt rykte och stärka sina positioner. De skjuter för att skydda sig själva, sina liv. Det visar en ny studie som belyser mekanismer bakom skjutvapenvåldet.

– Man utgår från att alla har vapen och så tänker man: ”jag skjuter först”, säger Elin Jönsson, utredare på Brottförebyggande rådet, Brå.

Ulrika By
Rätta artikel

På tisdagen presenterade Brå en ny kvalitativ studie som bygger på djupintervjuer med 21 personer som alla har erfarenhet av kriminella miljöer där skjutvapenvåld förekommer.

Syftet är att forskarna bättre ska förstå skjutvapenvåldets mekanismer – och att man därigenom ska kunna identifiera vilka förebyggande åtgärder som skulle kunna göra skillnad.

– Det är slående hur många av dem vi intervjuat som ser skjutvapenvåldet som oundvikligt. Man beväpnar sig av rädsla, uppfattar att man ständigt är hotad och man vet att det våldskapital man kan skaffa sig är livsnödvändigt för att göra karriär i den kriminella miljön, sammanfattar Elin Jönsson studien som hon genomfört tillsammans med utredaren Erik Nilsson.

Ett citat ur rapporten:

”Han kanske redan har dödat någon, du vet. Så om du hamnar i tjafs med honom, ska du stå och vänta, ska han komma och be om ursäkt, eller ska han börja bråka med mig? Nej, det är bara att ta han innan han tar dig.”

På plats när rapporten presenterades var bland andra Sören Angbo, spaningsledare för grova brott polismyndigheten region väst och Patrik Andersson, underrättelseenheten polismyndigheten region Syd.

– För oss innehåller egentligen inte rapporten några nyheter, den bekräftar bara den bild vi har haft under en längre tid. Det är dock väldigt viktigt att det belyses av forskarna så att vi vet hur vi ska gå vidare för att bryta våldsspiralerna, säger Sören Angbo.

Enligt Brå:s rapport pekar en del på att informell medling mellan de grupper som ligger i konflikt och satsningar på insatser som kan få de kriminella att lämna miljön skulle kunna vara effektiva åtgärder.

Erik Nilsson och Elin Jönsson, utredarna till Brå-rapporten Foto: Ulrika By

– Båda delarna är svåra på grund av att de här insatserna bygger på att det finns ett förtroende, men samtidigt ser vi att det kan ha effekt – bara samhället ser till att verklig hjälp finns att få när  den kriminelle vill bryta och hoppa av, säger Erik Nilsson.

Läs mer: Så ska de unga männen som skjuter läsa sig lösa konflikter 

Att minska återväxten kräver stora insatser i socioekonomiskt svaga områden. Men också att tillgången på narkotika och vapen reduceras är nödvändiga åtgärder, menar rapportförfattarna. För det är marknaden om narkotikan och vapnen och de pengar den genererar som styr.

Gunnar Appelgren, kriminalkommissarie och en av dem som leder ett forskningsprojekt inom  polismyndigheten Stockholm för att bryta våldsspiralen, håller med.

– På kort sikt ska polisen stoppa de kriminella, agera repressivt. På 10-20 års sikt måste kommuner, skolor, föreningsliv, församlingar, hela det civila samhället satsa för att skapa bättre förutsättningar för de som är i riskzonen att välja bort den kriminella karriären till förmån för ett vanligt liv.

Läs mer: ”Vi måste förstå att de unga som skjuter är en del av vårt samhälle” 

Brå:s rapport heter ”Skjutningar i kriminella miljöer”. De 21 personer som intervjuats ger alltså en av så väl polis som socialtjänst känd bild av de mekanismer som styr. Vägen in i kriminaliteten är snarast en vardaglig process via vänner och bekanta. Å ena sidan är vänskap och lojalitet viktigt, å andra sidan krackelerar det snabbt så fort det börjar handla om mycket pengar:

En av de intervjuade säger i rapporten:

”Vi kan vara bästa vänner, men när vi börjar tjäna stora pengar blir man mer girig och man blir mer misstänksam mot alla och allt. Och så börjar de här grejerna alla var så tajta och bröder hit och dit och plötsligt så bara pang...”

– Det har skett ett slags inflation i våldsanvändningen. Den som ”bara” skjuter någon i benet i dag betraktas närmast som en ”pajas” – det räcker liksom inte för att ingjuta respekt och stiga i den kriminella hierarkin, säger Erik Nilsson.

Samhällets konkurrenskraft – med befintliga åtgärder och insatser – gentemot narkotikamarknadens framstår också som extremt låg:

”Han tjänar fan fyra tusen i veckan, när hade jag gjort det annars, förstår du? Han tänker: vad ska jag med din hjälp till? Jag får fan fyra tusen, jag går och äter pizza varje dag, jag är tuff, tjejerna kollar på mig” säger en av de intervjuade om en ung person som börjat sälja cannabis i sitt område.

Något rapportförfattarna också noterat är de intervjuades oförmåga att beskriva med ord vad konflikterna egentligen beror på. ”Tjafs” är en vanligt förekommande beskrivning.

– Det är dock tydligt att man uppfattar att omgivningen bevakar varje steg man tar; att man är under ständig hot. Det driver givetvis på våldsspiralen, säger Elin Jönsson.

Att samarbeta med polisen eller att försöka få hjälp av polisen, är i princip otänkbart för de 21 intervjupersonerna. Att till exempel vittna mot en annan kriminell eller komma med uppgifter som kan leda till en fällande dom mot någon får för svåra konsekvenser:

”Ska jag behöva fucka upp en hel familj på tjugo, tjugofem personer för att hjälpa systemet? Han är väl ändå ute om ett och ett halvt år. Hans gäng hänger fortfarande här ute. Det är inte värt det,” är bara ett citat ur rapporten.