Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Sverige

Ny syn på Ryssland kan ändra svenskt försvar

Dåvarande försvarsminister Leni Björklund och Rysslands ambassadör Alexander Kadakin omgiven av svenska och ryska soldater.
Dåvarande försvarsminister Leni Björklund och Rysslands ambassadör Alexander Kadakin omgiven av svenska och ryska soldater. Foto: Arkiv
Försvaret reviderar sin syn på Ryssland. Förändringen innebär att försvaret vill satsa mer militära resurser i Sverige från att tidigare ha prioriterat de internationella militära insatserna.

- Den strategiska kartan har förändrats. Det får konsekvenser för den förmåga Försvarsmakten behöver kunna leverera. Vi måste nu analysera vilka resurser vi behöver ha här hemma om spänningen skulle öka i norra Europa, säger överste Stefan Gustafsson som är chef för strategiska analysenheten i Försvarsmakten.

- Utvecklingen i Ryssland har vänt. Landet har ekonomiska möjligheter att investera mer i försvaret. Därmed inte sagt att ett angreppshot mot Sverige har återuppstått. Ett sådant hot består ju både av resurser och intentioner, och vi ser inga sådana intentioner under överskådlig tid.

Stefan Gustafsson pekar på energifyndigheterna kring Barents hav och utbyggnaden av distributionsnät för energi i Europa, däribland den gasledning som planeras utanför Sveriges kust,

- Det finns nya vitala intressen som inte funnits förut nu när oljan och energin på lång sikt blir en bristvara. Då kan man se ett behov från olika aktörer att agera för att skydda den typen av intresse som olja och energifyndigheter innebär.

Vad betyder det här för svensk försvarsplanering?

- De senaste åren har förmågan varit helt inriktad på internationella insatser som det viktigaste medlet för att nå svensk säkerhet. Till detta har nu kommit en regional dimension. Försvarsmakten ser behov av att kunna agera regionalt om spänningen skulle öka eller om händelseutvecklingen globalt blir sådan att den drabbar även vår region snabbt. Det finns en ny strategisk dimension där olika aktörer kan ta maktinitiativ för att säkra vitala intressen där olika militära medel kan komma att ingå. Och det måste vi ha en beredskap att kunna möta.

Den militära underrättelsetjänstens analys är att bottenläget för de ryska stridskrafterna är passerat och att Ryssland nu börjat rusta upp.

Chefen för den militära underrättelsetjänsten vill dock inte kommentera Rysslands utveckling eller det tal president Putin höll i helgen, då Putin gick till mycket hårt angrepp mot USA.

Försvarets utvecklingschef, generalmajor Michael Moore, varnar för att tolka Försvarsmaktens revidering av synen på Ryssland som något alarmerande.

- Vi ser hur det utkristalliserar sig en förändrad strategisk situation i norra Europa. Det beror bland annat på det tryck som skapas av Kinas och Indiens ekonomiska framgångar som kräver mer och mer energi, säger han.

Gas, olja och annan energi blir allt viktigare och tillsammans med Rysslands nya ekonomiska styrka och den ökade handeln i Östersjön ger det en förändrad bild, enligt Michael Moore.

- Men det handlar inte om någon dramatisk hotbildsuppskrivning, säger han.

I dag onsdag träffas den nya försvarsberedningen för att börja diskussionerna om Sveriges säkerhetspolitiska läge. Det blir en viktig grund för det försvarsbeslut riksdagen ska fatta senare i år.

Sovjetunionen ansågs vara största hotet

”Kalla kriget” var en maktpolitisk och ideologisk konflikt mellan västländerna och kommunistländerna. Den styrde helt hur det militära hotet mot Sverige uppfattades från andra världskrigets slut 1945 och fram till 1989.

Då öppnades Berlinmuren och Östeuropas kommunistdiktaturer föll en efter en för att slutligen följas av Sovjetunionens kollaps.

Efter det andra världskriget bildade västmakterna militärpakten Nato och Sovjetunionen och de kommunistiska östländerna skapade Warszawapakten. Västsidan kunde med kärnvapen nå större sovjetiska städer och östsidan kunde utplåna stora delar av Västeuropa från sina kärnvapenbaser i Östeuropa, och så småningom även nå USA med interkontinentala missiler. Med ömsesidig förmåga att slå ut varandra uppstod det som kom att kallas terrorbalans.

Även om det neutrala Sverige sade sig vara redo för militära hot från alla håll var den praktiska militära planeringen en annan. Sovjetunionen ansågs vara det ojämförligt största hotet.

I hemlighet gjordes förberedelser tillsammans med USA och Nato för att anpassa flygplatser, materiel och rutiner för att Sverige snabbt skulle kunna få militär hjälp vid ett eventuellt sovjetiskt angrepp.

Med Catalinaaffären 1952 kom det sovjetiska hotet att kännas högst påtagligt i Sverige. Ett svenskt flygplan, en DC-3 som – har det visat sig senare – ägnade sig åt signalspaning åt Nato sköts ner över Östersjön av sovjetiskt flyg. Ett svenskt Catalinaplan som dagen efter sökte efter DC-3:an blev också nedskjutet.

Med spionerna Stig Wennerström, avslöjad 1963, och Stig Bergling 1979, som överlämnade vitala delar av Sveriges försvarsplanläggning till Sovjetunionen, förstärktes bedömningen att det fanns ett sovjetiskt militärt hot mot Sverige.

Ubåtsjakten i de svenska skärgårdarna under tidigt 80-tal och den sovjetiska ubåten U-137:s grundstötning i Blekinges skärgård 1981 tolkades på samma sätt.

Staffan Kihlström

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.