Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Sverige

Nyanlända kvinnor riskerar inte bara jobbet om de berättar

Arkivbild, Migrationsverket i Solna.
Arkivbild, Migrationsverket i Solna. Other: Marcus Ericsson/TT

Vittnesmålen om sexuella övergrepp har under hösten svept över Sverige. Men en grupp som det varit ganska tyst om är de kvinnor som är nya i Sverige, och som av Socialstyrelsen beskrivits som en särskilt sårbar grupp. 

– Om kvinnor i olika branscher inte har brutit tystnaden av rädsla för att förlora ett arbete, så skulle de här kvinnorna inte bara förlora arbetet, de skulle förlora mat på bordet, säger Bernardita Nunez, verksamhetsledare på kvinnoorganisationen Terrafem. 

Enligt en rapport från Socialstyrelsen (2012) är kvinnor med utländsk bakgrund en särskilt sårbar grupp när det kommer till våld och sexuella övergrepp. Särskilt svårt kan det vara om man är ny i Sverige, då man ofta saknar kunskap om vilka rättigheter man har. 

– Att nyanlända kvinnor och papperslösa kvinnor utsätts vet vi. Det är beklagligt att myndigheter inte alltid ger det stödet som våldsutsatta kvinnor har rätt till enligt lagar och regler. Och att inte prata svenska och inte känna till sina rättigheter i Sverige gör det oerhört svår att kräva sin rätt, säger Bernardita Núñez, verksamhetsledare för Terrafem, en organisation som bland annat driver en jourtelefon på 66 olika språk, dit utsatta kvinnor kan vända sig.  

En faktor som kan göra det svårt att berätta om man som ny i Sverige utsätts för övergrepp är bristen på socialt nätverk, och att det kan vara mer tabubelagt i andra kulturer att prata om sexuella övergrepp. 

– Metoo-kampanjen har ju blivit så stor i Sverige för att vi vågar prata om det, även om det har varit skrämmande historier som vi inte trodde vi skulle höra 2017. Men det visar ändå att det är möjligt att berätta, säger Åsa Witkowski, enhetschef vid Nationellt Centrum för Kvinnofrid vid Uppsala universitet. 

När kvinnor söker jobb, försöker hitta egna boenden eller försöker försörja sig själva menar Bernardita Núnez att de riskerar att utsättas.  Hon har bland annat hört berättelser om kvinnor som försökt skaffa boende, men utsatts i trånga boenden där människor sover tätt inpå varandra. Hon tror att det för den här gruppen kan vara särskilt svårt att bryta tystnaden.  

– Många av de kvinnor som nu har vittnat om sexuella övergrepp har en relativt bra ställning i samhället och är resursstarka. Om det varit svårt för dem att bryta tystnaden för att de är rädda för att förlora sitt arbete, så förlorar de här kvinnorna inte bara sitt arbete. De förlorar mat på bordet, säger Bernardita Nunez. 

Bernardita Nunez poängterar att de historier hon fått ta del av kommer från de kvinnor som faktiskt söker hjälp hos organisationen.

– Vi når inte alla, för de vet inte var de ska vända sig och de saknar kontakter som kan informera dem om var de ska vända sig. När kvinnorna faktiskt vänder sig till en myndighet så använder man ibland inte ens tolk, vilket gör det svårt att förstå vad kvinnorna utsätts för, säger hon. 

Språkförbistringar när kvinnor väl kontaktar myndigheter, och det faktum att de ibland möts av etnisk diskriminering när de tar kontakt, och ses som representanter för en kultur snarare än som individer, är enligt Socialstyrelsen andra faktorer som gör att den här gruppen är extra sårbar. Åsa Witkowski menar att det är en mänsklig rättighet att i kontakt med myndigheter få frågan om man är utsatt. 

– I kontakten är det viktigt att poängtera att vi frågar alla, att vi har sekretess och att använda vår auktoritet till att be anhöriga vänta i väntrummet, så kvinnan får en reell chans att svara ärligt. Det är grunden till det här: Hur ska man våga prata med någon om man inte känner till den svenska lagstiftningen och samhället? säger hon. 

Hon menar att det är viktigt att vårdpersonal, och personal vid myndigheter som möter nyanlända kvinnor, vet om och tar sitt ansvar för att uppmärksamma övergrepp. 

– Vi måste lägga ansvar på de myndigheter som möter kvinnor, så att de ställer frågan. Det tror jag är den enda vägen – och att de kvinnor som frågas då vet att vi frågar alla, eftersom övergrepp är en källa till psykisk ohälsa, säger Åsa Witkowski. 

Även Bernadita Nunez menar att det kan vara svårt att berätta om övergrepp, särskilt för kvinnor som kommer från kulturer där social sammanhållning är viktig. De kan också ha erfarenhet av att själva bli skuldbelagda om de har utsatts. 

– Många kvinnor är även rädda att bli utfrysta och isolerade när de bryter tystnaden, framför allt när kvinna kommer från könskulturer där deras individuella beteende anses påverka kollektivets heder.

På Migrationsverket, som först möter de kvinnor som söker asyl i Sverige arbetar man med att informera alla som söker asyl om människors lika värde, att det är brottsligt att begå övergrepp och att sex utan samtycke är olagligt. 

Jaqueline Bajo Lundberg, processledare vid Migrationsverket, menar att man redan i ett första samtal ska uppmärksamma om en asylsökande har särskilda behov, vilket bland annat kan innebära att man är utsatt på grund av sitt kön. Vid senare mottagningssamtal ska man följa upp behoven, och tipsa om var man kan vända sig om man blivit utsatt för övergrepp. Hur många som utsätts finns dock inga siffror på. 

– Men det är nog vanligt att det förekommer, både inom familjen och på boenden. Precis som på arbetsplatser och i övriga samhället finns den risken, särskilt när det är många individer med olika bakgrund som samlas, säger hon. 

Hon menar dock att det är svårt att försäkra sig om att alla fullt ut förstått var de kan få stöd om de blir utsatta för övergrepp, men man försöker hjälpa till med att polisanmäla eller byta boende om personen känner sig otrygg. Hon tror att #metoo-kampanjen kan påverka benägenheten att söka hjälp – och även medvetenheten hos personalen på Migrationsverket. 

– Det finns en medvetenhet hos personalen om vad man ska göra vid misstankar och vi har arbetat med dessa frågor under längre tid. Jag skulle bli förvånad om inte även asylsökande uppmärksammar frågan mer nu, men de befinner sig ju i en annan kontext. Det här är såklart en aktuell fråga även hos oss, säger Jaqueline Bajo Lundberg. 

Läs mer: Metoo gav henne kraft att peka ut en förövare efter 36 år 

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.