Marcus har fått avslag fyra gånger. Myndigheterna inte trott på att han verkligen har blivit kristen, och att han av religiösa skäl riskerar förföljelse i Afghanistan.

Själv säger han att han fruktar för sitt liv. Fallet är överklagat igen.

Han kom till Sverige 2015, 16 år gammal. Marcus, som fram till i somras hette Ali, började fundera på hur han såg på religion redan när han ensam lämnade Afghanistan. Då höll han tankarna hemliga.

Han ringde sina föräldrar för att säga att han var på väg ut ur landet, först med sikte på Iran. De klandrade honom inte, Afghanistan var farligt. De sa: ”det är bättre att du dör på väg mot ett mål och ett liv du tror på, än att du faller offer för en självmordsbomb”.

I Sverige, dit Marcus kom två år senare, fick han välja mellan att bo med andra asylsökanden och i familj. Han valde det senare och placerades hos en kvinna i Bromma. Hon är född katolik. Hos henne bor han kvar, han sitter vid matsalsbordet nu, i kort hår och t-shirt. Rummet är julpyntat.

Den första tiden kunde de inte tala med varandra, men så småningom lärde sig Marcus svenska. Han berättar att han tidigt var nyfiken på kristendomen.

I början skypeade Marcus regelbundet med sin familj i Afghanistan. Han beskriver sin far, en bilmekaniker, som klok och sträng, ett överhuvud för släkten. Mamman är lugn och snäll – henne talar han fortfarande med ibland, men pappan har han ingen kontakt med längre.

– Jag kunde till slut inte ljuga om att jag bad till Allah fem gånger om dagen. Han sa att jag inte längre var hans barn.

Det faller något sorgset över hans ansikte. Marcus säger att den kristna övertygelsen har förändrat hans liv.

Hur många personer som har tagit upp konversion till kristendomen som skäl för att få asyl i Sverige finns ingen statistik över men sedan flyktingkrisen 2015 rör det sig om flera tusen. Det finns frikyrkoförsamlingar som har tagit emot flera hundra, bara från Afghanistan. De flesta som döps som konvertiter i Sverige kommer därifrån, men även från Iran och Irak, länder där avståndstagande från islam – som ateism och konversion – kan straffas hårt. Den som kan visa att konversionen är uppriktig och sann ska få stanna i Sverige. Men Migrationsverket litar inte på att alla asylsökande talar sanning, utan tror att en del luras för att få stanna.

Företrädare för flera kristna samfund har länge varit kritiska till Migrationsverkets bedömningar, och menat att konvertiter dömts hårt och godtyckligt. 

På många håll har kyrkliga ledare manat till försiktighet vid dop, så att det inte sker för lättvindigt. Men intresset är stort: i Skåne och Blekinge har tre läger hållits för konvertiter bara de senaste två åren, med sammanlagt ett hundratal deltagare, berättar Carita Ibarra, stiftsdiakon i Lund. En del har konverterat efter det att de fått uppehållstillstånd, något som tyder på att intresset för kristendomen inte enbart har med asylprocessen att göra.

Ingen förnekar att falska konversioner sannolikt har förekommit, men att det skulle vara vida utbrett tror vare sig samfunden eller de experter DN talar med. I Lunds stift visar uppföljningar att flertalet av de som konverterar fortsätter att vara aktiva inom kyrkan långt efter att de fått uppehållstillstånd. 

När Marcus fall prövades de första gångerna var han ännu inte döpt. Liten hänsyn togs i beslutet därför till religion, men när migrationsdomstolen avslog hans ansökan var en nämndeman skiljaktig. Hon fann honom trovärdig och tyckte att han skulle få stanna. Nämndemannen är kyrkligt aktiv och sitter i kyrkorådet i sin kommun.

När Marcus döptes i katolska kyrkan i mars 2018 hade han läst i grupp och enskilt i ett par års tid. De omständigheterna accepteras som nya, och han beviljades ny prövning av Migrationsverket. Men när Marcus för tredje gången skulle redogöra för sin historia möttes han av en handläggare som bar slöja. Han blev blockerad, fick svårt att uttrycka vad han kände om islam.

– Jag kände att hon redan hade bestämt sig.

Tror du inte att en muslimsk handläggare kan vara professionell?

– Jag vet inte. Kanske. Fast ännu värre var att hon visste så lite om kristendomen. Hon kände inte till ”Fader Vår”, säger Marcus.

Avslaget är överklagat och muntlig förhandling är utsatt till februari. Hur han ska kunna övertyga Migrationsverket om att han tror på Jesus vet han inte. Marcus säger att han inte kan föreställa sig att han reser tillbaka Afghanistan. Han tror inte att han skulle överleva där och fäster nu sin tillit till gud.

Fall som överklagas hamnar hos migrationsdomstolarna. Lars I Magnusson är rådman vid förvaltningsrätten i Göteborg och har deltagit i besluten av ”ett tresiffrigt antal” konvertitärenden, under de närmare 14 år han har varit där.

Att hitta nycklarna till en människas genuinitet är otroligt svårt, säger han, men måste bygga på en berättelse om en inre resa.

– Om konversionen kommer sent i ett ärende kan man fundera på om det är en tillskapad grund, som har kommit till exempelvis för att man är besviken på Migrationsverket. Men det får aldrig vara utslagsgivande.

Är bedömningen av konvertiter rättssäker, som du ser det?

– Jag kan inte svara för hur Migrationsverket gör, men jag vet att de i relevanta ärenden i fråga om sexuell identitet tar in HBTQ-specialister. I de fallen ser man ett bättre underlag än vanligt. Att överföra något sådant till den här typen av fall vore inte fel.

Andra är öppet kritiska. En tidigare nämndeman i Stockholm, Elisabeth Nobuoka Nordin (MP), var ofta skiljaktig i de fall som rörde konversion. Hon säger att den avvikande synen framför allt beror på att hon är bekännande kristen.

– Jag kände igen mina egna erfarenheter av både tro och kyrka i berättelserna och därmed var de förstås trovärdiga för mig. Men min kunskap om kristen tro och religiositet sågs inte som en tillgång. Tvärt om fanns en föreställning om att jag som kristen inte hade förmågan att vara objektiv.

Men det största problemet var ett annat, menar Elisabeth Nobuoka Nordin: 

– Den asylsökandes trovärdighet ska bedömas mot ”allmänt kända fakta”, men det är inte definierat vad som är allmänt känt om kristen tro och därmed bedöms tron mot den enskilda domarens uppfattning utan att någon får veta vad den bygger på. Det blir väldigt godtyckligt och det blir även omöjligt att överklaga.

Frustrationen var en bidragande orsak till att hon valde att sluta som nämndeman.

Bristen på kunskap om konvertitfallen har fått några frikyrkosamfund att gemensamt ta fram ett statistiskt underlag. I konvertitutredningen, som publicerades i våras, granskas 619 jämförbara asylärenden av afghanska medborgare som sökt asyl i Sverige under åren 2015-2018. Utöver de 619 omfattas 73 barn och tre makor av besluten. Alla är döpta församlingsmedlemmar och ses som konvertiter. 68 procent av de sökande fick avslag av Migrationsverket. I de fall där konversionen uppgavs sent i processen var avslagsandelen 81 procent.

Konvertiterna i undersökningen är medlemmar i 76 av Sveriges 1.614 frikyrkoförsamlingar.

Joel Halldorf, docent i teologi vid Enskilda högskolan och skribent, menar att förståelsen för vad övertygelse är i Sverige vilar på upplysningen och västerländsk rationalitet:

– Vi utgår från att människor beter sig som konsumenter, också i sådana här frågor: att de ställer upp religionerna framför sig, och sedan gör ett informerat val av den som passar dem bäst. Men det är inte så det går till: man socialiseras in, det bygger på erfarenheter och relationer. Det bör man ta hänsyn till.

Han framhåller att religionsvetenskap är en etablerad disciplin på lärosäten över hela världen, med stor kunskap om religionsbegreppet och om hur konversion ska förstås.

– Den kunskapen går att använda sig av, i stället för att ägna sig åt godtyckligt gissande. Man ska komma ihåg att det här är något djupt allvarligt för många människor. I stället finns ett slags undertext av att kristna är naiva och afghanerna utnyttjar systemet. Religion är avgörande för en identitet – men vi behandlar det som om det var partier eller fotbollslag man väljer.

I våras fick Migrationsverket i uppdrag av regeringen att återrapportera hur rättssäkerheten tillgodoses i ärenden där religion förs fram. Verkets analys presenteras i samband med Migrationsverkets årsredovisning.

På Migrationsverket betonar rättschefen Fredrik Beijer att kyrkorna och myndigheten har olika roller.

– Ibland tror jag att kritiken upplevs som att vi överprövar ett dop. Som om vi slår undan en bedömning de har gjort. Det kan jag förstå. Men vi gör olika saker, och vi måste göra på vårt sätt.

Enligt Fredrik Beijer har Migrationsverket flera gånger bett regeringen om att få föra statistik om konvertitärenden, för att kunna följa upp och utvärdera hur de bedöms. Verket har hittills fått nej, med argumentet att religionsfriheten ska respekteras och att sådana uppgifter inte registreras i Sverige.

Missbrukas religionen och möjligheten att konvertera av många, tror du?

– Nej, det tror jag inte, men man kan konstatera att kristendomen är en missionerande religion, och att asylsökande är utsatta människor. Att många utsatta söker sig till kyrkan är ingenting nytt – det är något som vi måste hantera.

Han fortsätter:

– Vi säger inte att den som inte är ”genuin” är en lögnare. Personen kanske är kristen, men vi kanske inte upplever att det är tillräckligt djupt, utan att det är något som sker här och nu.