I Umeå har en rad kriminella gäng försökt etablera sig. Hittills har inget fått fäste.
– Vi har varit snabba och vågat tänka i nya banor, säger kommunpolisen Mats Bäckström.
Bakom ett av de senaste försöken stod en grupp unga killar som kallade sig ”Ålidhems terrorister” efter ett miljonprogramsområde med samma namn i Umeås östra utkant.
– De tryckte upp tröjor, tatuerade in namnet och uppträdde allmänt som om de ville vara gangsters. Ett tag hade de nästan tagit över en av stans krogar, berättar Mats Bäckström när DN följer med honom och hans kollega Pär Danielsson genom Ålidhems bostadskvarter.
De och andra poliser fick i uppdrag att punktmarkera de självutnämnda terroristerna, som inte hade någonting med politisk extremism att göra. Däremot handlade de med droger, vilket snart ledde åtal och domar.
Polis Pär Danielsson på väg till ungdomsgården på Ersboda. Foto: Jonatan Stålhös.
– Här har de brukat stå och sälja, säger Pär Danielsson när vi närmar oss fotbollsplanen bakom Ålidhems centrumanläggning.
Efter att gänget fallit i glömska blev namnet åter aktuellt i början av oktober i år. Anledningen var att en 20-årig narkotikabrottsling med koppling till grupperingen dödades i Skellefteå. Polisen misstänker att mannen och tre andra hade stämt träff med en 25-årig i avsikt att utföra ett rån. I försvar drog 25-åringen upp en kniv och högg ihjäl 20-åringen.
Fyra personer sitter nu häktade. Mats Bäckström och Pär Danielsson ser inga skäl att befara en upptrappad konflikt.
– Det sker grova våldsbrott här som på alla orter. Men det är inte fråga om gängkriminalitet som i södra Sverige, snarare isolerade händelser i kriminella kretsar.
Utanför centrumanläggningens entré träffar DN en 20-årig man som kände den avlidne. Även hans bild är att områdets unga brottslingar aldrig lyckats organisera sig på ett sätt som skulle kunna utgöra något samhällshot.
– Det är kompisgäng där en del begår brott, inte mer än så, säger han.
En bit ifrån där vi står sköts en 19-årig man i magen i slutet av augusti. En person sitter häktad för mordförsök, men inte heller detta knyts av polisen till organiserad brottslighet.
– Det mesta har nog med knark att göra och drabbar inte vanligt folk, menar den 20-årige Ålidhemsbon.
Pär Danielsson håller uppsyn på Vasaplan, Umeås nav för alla lokalbusslinjer. Här sker mycket av stadens langning av alkohol bland ungdomar. Foto: Jonatan Stålhös.
Genom åren har även etablerade brottsnätverk som X-team, Red Devils MC och Black Cobra öppnat avdelningar i Umeå. Inget har blivit särskilt långlivat.
– Jag känner folk i en av grupperna. Mitt intryck är att det blev för jobbigt för dem att vara påpassade.
Det säger Christina Edström, som DN träffar hos avhopparföreningen Kriminellas revansch i samhället, KRIS. Enligt henne har tidigare problem med ”bötning”, det vill säga indrivning av påhittade skulder, avtagit i takt med att gängen försvunnit.
– Polisen gjorde helt enkelt ett bra jobb, fortsätter hon.
Så hur har Umeåpolisen agerat? Med ganska enkla metoder, om man får tro Mats Bäckström som under flera år lett Umeåpolisens ungdomsgrupp och i dag har titeln kommunpolis.
– Framgången bottnar nog att vi har varit snabba och vågat tänka i nya banor, säger han när vi är tillbaka i polishuset.
En åtgärd som – i dubbel bemärkelse – fått avkylande effekt är att polisen övertalat Umeås krögare att stänga ute kända gängmedlemmar.
– För många med kriminell livsstil är det viktigt att kunna flasha på krogen. Men tvingas du stå kvar i snön är du inte så kaxig, säger Mats Bäckström.
Manuel Andersson, ny chef för ungdomsgruppen, ansluter till diskussionen:
– Klimatet är på vår sida, liksom de långa avstånden. Att sätta sig i bilen och köra 25 mil till Sundsvall är inte särskilt kul.
Pär Danielsson pratar med Ali Akbar Safari, 11, som spelar fotboll på konstgräset på stadsdelen Ålidhem. Fotbollsplanen är annars den plats på Ålidhem där majoriteten av all narkotikahandel sker. Foto: Jonatan Stålhös.
”Offensiva samtal” ingår också i strategin. Unga som misstänks för brott, men inte kan lagföras på grund av bevissvårigheter, får ändå veta att de har ögonen på sig.
– Umeå är greppbart. Händer det något kan vi ofta ringa in en klick personer och det får effekt att visa att vi satt dem under lupp, förklarar Mats Bäckström.
Även i andra sammanhang har samtal fungerat. När några bilar tidigare i år sattes i brand i ett annat ytterområde vände polisen sig till en lokal imam, som i sin tur pratade med föräldrarna i den muslimska församlingen. Efter det har inga bilar brunnit.
– Ofta räcker ganska små medel. Och det har nog att göra med att vi inte har samma negativa grundfaktorer som på många håll i södra Sverige, med missnöjda grupper som kan få med sig andra. Umeå är inte heller lika segregerat. Hyreshusen är uppblandade med villor och radhus och det gör att människor med olika bakgrunder blandas på ett annat sätt, fortsätter Mats Bäckström.
Manuel Andersson, som dagligen möter Umeås unga, är ändå bekymrad.
”Ålidhems terrorister är visserligen borta. Men återigen tycker han sig se ett självpåtaget utanförskap, inspirerat av händelser i storstädernas förorter.
– Vi hör unga prata om att man ”ska göra en Husby” och starta upplopp, häromdagen attackerades en polisbil i samband med att vi grep en snattare och småkillar sitter i förhör och svarar ”inga kommentarer” som om de var tungt kriminella. Tyvärr finns det en dröm hos vissa att leva ett gangsterliv, säger Manuel Andersson, och betonar att Norrland knappast är vaccinerat mot gängkriminalitet.
– Vi måste jobba mot det här hela tiden. Tappar vi mark är det jättesvårt att ta tillbaka den igen.