Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Sverige

Polisen spanar på tusentals via mobiler

Svenska domstolar säger nästan alltid ja till polisens krav på att få ta del av brottsmisstänktas geografiska positioner från mobiloperatörer. Förra året lämnades information om över 2 000 personer ut.

Under 2014 fick polisen ut trafik­data om 2.022 brottsmisstänkta personer inom ramen för brottsutredningar. Det rör uppgifter om vem som har ringt vem och när det har skett. Men också var den misstänkte har befunnit sig, eftersom det framgår vilka mobilmaster personens telefon har varit uppkopplad mot.

Varje sådant utlämnade kräver ett tingsrättsbeslut för att säker­ställa att kravet är rimligt och att brottet som utreds är tillräckligt allvarligt. Men statistik från Åklagarmyndigheten visar att domstolen nästan aldrig säger nej till polisen.

Under hela 2014 nekades 25 ansökningar. Det motsvarar 6 promille av de över 4.000 tillstånd som utfärdades. Att antalet tillstånd är större än antalet personer beror på att flera tillstånd ofta riktas mot en enda person, till exempel för att personen har flera mobiltelefoner.

Läs mer: Mobilen spårar dig – överallt

Enligt Göran Hellstrand, över­åklagare som har sammanställt statistiken, är förklaringen att polis och åklagare vet vad som krävs för att få ut data och anpassar sina ansökningar därefter.

– Hemliga tvångsmedel kräver också stora resurser. Det kan vara så att man väljer ut fall som är uppenbara i stället för att ödsla resurser på de som är tveksamma, säger han.

Siffrorna avser bara brotts­bekämpande myndigheters öppna arbete. Hur ofta Säpo plockar ut trafikdata redovisas inte alls.

Dessutom finns fall som över huvud taget inte granskas av domstol. Det sker inom polisens underrättelse­verksamhet, spaning mot misstänkt brottslighet där ingen formell brottsutredning har inletts. Då får polisen själv avgöra vilken information som ska inhämtas. Under 2014 fattades 647 sådana beslut, de allra flesta – 84 procent – för spaning mot grovt narkotikabrott.

Enligt Åklagarmyndigheten var trafikdata till nytta i 74 procent av brottsutredningarna, men det har riktats skarp kritik mot hur den används i underrättelsearbete. Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden, som är satt att granska dataanvändningen, konstaterade tidigare i år allvarliga brister.

I ett fall samlade polisen in trafikdata om mobiltelefoner som man trodde användes av en morddömd person som hade avvikit från rättspsykiatrisk vård. Trots att polisen redan efter en dag upptäckte att så inte var fallet raderades inte uppgifterna på flera månader, utan blev liggande. Det är inte acceptabelt, skrev nämnden, och slog fast att Rikskriminalpolisen dessutom felaktigt hade påstått att informationen hade tagits bort långt tidigare.

Anne Ramberg, generalsekreterare i Advokatsamfundet, är en av datalagringens skarpaste kritiker. Hon beskriver den som djupt integritetskränkande.

– Ingen av oss skulle acceptera att staten sätter en spion i varje hem. Att det görs elektroniskt, och vi därför inte märker det, gör det inte mindre allvarligt.

Är det inte bra att myndigheterna har verktyg att bekämpa brott?

– Jo, det är det absolut. Det kan användas i ”det godas tjänst” – och gör ju också ofta det. Men datalagringen är bekymmersam eftersom den innebär att man samlar in information utan att det föreligger misstanke om brott, säger Anne Ramberg.

DN har bett de fyra största mobil­operatörerna att beskriva hur de hanterar säkerheten och skyddet av den personliga integriteten i sina register.

Samtliga uppger att bara en handfull anställda har tillgång till informationen. Arbetet omfattas av strikt sekretess, vilket även regleras i så kallade säkerhetsskyddsavtal. Polisen genomför inspektioner.

Post- och telestyrelsen (PTS) är den myndighet som har tillsyns­ansvar för att informationen hanteras på ett ansvarsfullt sätt. Bland annat ställs krav på att operatörerna bara ger behörig personal tillgång till databaserna. Varje gång en anställd läser eller förändrar i databasen ska det loggas.

Dessutom pågår ett tillsynsprojekt. Det handlar framför allt om i  vilken utsträckning mobiloperatörerna gallrar sin databas efter de sex månader som lagen kräver. Nyligen avslöjade tidningen Ny Teknik att Teliasonera sparade uppgifterna i upp till 26 månader. Flera operatörer berörs av granskningen.

– Vi kommer kanske inte att belysa alla aspekter, men vi ska även titta på frågor som rör vilka som har behörighet till systemen och hur personalens tillgång loggas, säger Staffan Lindmark, jurist på PTS.

Moderna telefoner lämnar fler avtryck

Frågor & svar

1 Sparar operatörerna information om alla?
Ja, sedan 2012 är alla tele- och internetoperatörer enligt lag tvungna att spara trafikdata om alla abonnemang. Bland det som sparas finns uppgifter om vem som ringer vem, när det sker och geografisk position på den mobilmast som används.
Uppgifterna måste sparas i minst sex månader.

2 Spelar det någon roll vilken mobil eller vilket abonnemang jag har?
I princip inte, även om en modern mobil med många appar installerade kan komma att skicka och ta emot data oftare, vilket kan ge fler avtryck i  loggfilerna.

3 Vad händer om jag stänger av mobilen?
Mobilen måste vara påslagen för att ansluta sig till master. En avstängd telefon loggas alltså inte.

4 Vem får ta del av informationen?
Trafikdata lämnas ut i utredningar av brott som ger minst sex månaders fängelse samt ett antal andra brottstyper, till exempel dataintrång, narkotikabrott och barnpornografibrott. En domstol ska normalt godkänna utlämningen. Men i så kallat underrättelsearbete, spaning utan att en brottsutredning inletts, fattar polisen själv beslutet. Då krävs dock att brottet ger minst två års fängelse.

5 Vem säkerställer att informationen inte missbrukas?
En domstol ska granska informationsutlämningar i brottsutredningar. Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden, en myndighet under justitiedepartementet, går igenom utlämningar som sker i  underrättelsearbete. Nämnden har riktat kritik mot hur polisen hanterar utlämnade uppgifter, bland annat för att data som var oviktig för en utredning inte raderades i tid.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.