Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Sverige

Politiskt ointresse att se över lagen

Svensk polis tillåts utan stöd i lagen infiltrera, provocera, smygfilma i bostäder, störa ut telefonsamtal och använda dold övervakningsteknik. Trots uppenbara hot mot integritet och rättssäkerhet vill varken regeringen eller Alliansen reglera de mest kontroversiella polismetoderna.

DN rapporterade i helgen om missförhållanden inom polisens tidigare undercoververksamhet. Sektionen för särskilda insatser, SSI, hade infiltrerat politiska aktivister, erbjudit misstänkta personer pengar för att få dessa att erkänna brott, startat otillåtna täckbolag och raderat loggböcker – utan att någon i efterhand ställts till svars.

I dag kan DN berätta hur SSI:s agenter även försökte locka in den ostraffade Mattias Johansson i en narkotikaaffär samt lånade ut en bil med dolda mikrofoner – trots att beslut om buggning saknades.

Undercoververksamheten är bara ett exempel på polisarbete som i Sverige sker utan särskilt stöd i lagen. Detta trots att statliga Polismetodutredningen redan för fem år sedan uppmanade riksdag och regering att ta kontroll över det som kallas för ”särskilda spaningsmetoder”, det vill säga allt från infiltration och provokation till teknisk övervakning.

Foto: –  Jag har inte hört något från den politiska nivån sedan dess och vet inte hur man resonerat, säger chefsrådman Stefan Reimer som ledde utredningen.

Avsaknaden av lagregleringar betyder i praktiken att det är fritt fram för poliser att lura medborgare att de i själva verket jobbar med något annat och i den rollen försöka få människor att erkänna brott. Konkreta fall visar att löften om betalning eller förtäckta hot inte utgör något hinder.

Även andra kontroversiella metoder är tillåtna:

Infiltrerande poliser får, utan särskilt tillstånd, ta sig in i bostäder, spela in samtal, fotografera och filma.

Om den egna personalen inte anses lämplig kan polisen i stället anlita en privatperson mot betalning.

Polisen kan, utan prövning av åklagare eller domstol, placera sändare på exempelvis fordon för att följa hur en person rör sig.

Så kallade IMSI-fångare eller falska basstationer får användas för att lokalisera personer och störa ut mobiltrafik.

De flesta länder har hårdare lagstiftning än Sverige. Det tror jag beror på att medborgarna är mer skeptiska till makten.

De enda lagliga begränsningarna utgörs av allmänna bestämmelser i polislagen, som bland annat säger att en polis ska ”ingripa på ett sätt som är försvarligt med hänsyn till åtgärdens syfte och övriga omständigheter”.

– Har man inga tydliga gränser är det förstås större risk för att man trampar fel, säger Petter Asp, professor i straffrätt vid Stockholms universitet och expert i Polismetodutredningen.

Utredningens efterlysning av ny lagstiftning vilade bland annat på en genomgång av rättsläget utomlands.

– Generellt har de flesta länder hårdare lagstiftning än Sverige och det tror jag beror på att medborgarna är mer skeptiska till makten. Att, som vi, inte reglera bygger på en inställning att enskilda tjänstemän har gott omdöme och inte agerar i strid med vad som anses vara rätt och riktigt. Men det är förstås ofta subjektivt, säger utredningens ordförande Stefan Reimer.

– Samtidigt är andra länder ofta mycket öppnare med att det här arbetet pågår. USA har till exempel ett officiellt regelverk där man berättar om metoderna.

För en del av de oreglerade arbetssätten har svensk polis på egen hand tagit fram föreskrifter och allmänna råd. Men när DN ber att få se instruktionerna för den nystartade undercoverenheten blir svaret allmänt:

”Polismyndighetens undercoververksamhet bedrivs enligt samma förutsättningar som all övrig polisverksamhet”, skriver pressekreterare Carolina Ekéus vid Nationella operativa avdelningen.

För att öka insynen i polisarbetet har Polismetodutredningen förgäves också föreslagit en ny kontrollfunktion.

– Vi ville se ett oberoende organ som prövar polisens metoder i stället för att myndigheten själv bestämmer vad den ska få göra och inte, säger Stefan Reimer.

Polismetodutredningen tillsattes av förra justitieministern Beatrice Ask (M), men trots att de flesta remissinstanser var positiva såg hon inte skäl att agera när förslagen väl kom. DN har förgäves sökt Ask sedan i förra veckan.

Inte heller inrikesminister Anders Ygeman (S) har hittills intresserat sig för frågan.

– Jag har inte fått några direktiv alls, berättar kansliråd Roger Ghiselli, ansvarig handläggare på justitiedepartementet.

Rättsprofessor Bo Wennström i Uppsala tror att passiviteten bottnar i politisk osäkerhet.

– Inom justitieutskottet är man välvillig till polisen, men tyvärr ofta dåligt insatt. Det här är ett särskilt svårt område och i stället för att göra det man ska som lagstiftare litar man hellre på tjänstemän och jurister.

Fakta. Polismetodutredningen krävde ny lagstiftning

I december 2010 lämnade Polismetodutredningen, tillsatt av alliansregeringen, följande förslag. Majoriteten av remissinstanserna var positiva, men fortfarande har inga lagar införts.

Tillstånd ska krävas innan infiltrerande poliser får ta sig in i människors bostäder och andra privata utrymmen.

Betalda privatpersoner, så kallade hemliga informatörer, får bara användas för infiltration mot kriminella grupperingar om det finns ”särskilda skäl”.

Brott som provocerats fram ska inte kunna leda till dom.

Dold spårningsutrustning får bara användas efter särskilt godkännande. Detsamma ska gälla hemlig filmning i eller in i någons bostad samt ljudupptagning under samtal.

Så kallade IMSI-fångare – falska basstationer – får bara användas efter särskilt tillstånd.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.