Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-20 08:26

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/nyheter/sverige/rymdkuppen-sa-lyckades-gunnar-persson-satta-sitt-namn-pa-manen/

Sverige

Rymdkuppen – så lyckades Gunnar Persson sätta sitt namn på månen

Bild 1 av 3 Gunnar Persson med bilderna som togs på månen 1969.
Foto: Tomas Ohlsson
Bild 2 av 3 Alla bilder från månlandningen finns bevarade på Landsarkivet i Göteborg.
Foto: Tomas Ohlsson
Bild 3 av 3 Gunnar Persson öppnar arkivet med bilder från månlandningen.
Foto: Tomas Ohlsson

Allt började med en specialbeställning från Nasa i slutet av 60-talet – och slutade med en dödlig explosion i atmosfären drygt 30 år senare. Däremellan hann Gunnar Perssons namn färdas hela vägen från verkstaden i Göteborg till månen. Och av bara farten hamnade en del av månen också i Göteborg.

För 50 år sedan var Gunnar Persson en 23-årig kamerakonstruktör på Hasselblads i Göteborg med en beställning från Nasa på arbetsbordet. 

Suget för kameror hade väckts redan i barndomen på pappans kontor. Där fanns en projektor och lille Gunnar drogs till den.

– Som tjuren Ferdinand satt jag och luktade på den där apparaten. Jag var helt fascinerad och efter en praktik på Hasselblad 1958 var mitt yrkesval klart. Jag ville bygga kameror – fräsa spärrar och kugghjul och kåpor, säger Gunnar Persson till DN.

Efter avslutad grundskola och två år på mekanisk grundutbildning sökte han arbete hos kameratillverkaren. Sextonåringen ansågs överkvalificerad för monteringsjobb och placerades på experimentavdelningen. Där satt han när Nasas beställning trillade in.

– Walter Schirra var astronaut och hade en Hasselbladskamera privat. När han och de andra tidiga rymdfararna började komma hem med rapporter om hur vackert det var där ute, bestämdes att en kamera borde följa med framöver, och då rekommenderade Schirra vårt märke.

Först försökte amerikanerna bygga om kamerorna på egen hand, men när ryktet om detta nådde industriledaren Victor Hasselblad i Göteborg tog han kontakt med Nasa och erbjöd dem samarbete i stället, och så blev det.

Victor Hasselblad med en kopia av kameran som astronauterna använde. Foto: TT

Det var många frågor kring hur filmen skulle reagera och först byggde Gunnar Persson ett extra hus runt kameran som skulle bevara atmosfären därinne. Så gjorde man vid undervattensfotografering. Snart upptäcktes att det inte behövdes samma skydd i rymden. Filmen höll ändå. Däremot var det noga att få med konstanta referenspunkter på varje exponerad filmruta och den tekniken tog Hasselblads fram tillsammans med Kungliga tekniska högskolan. På äkta rymdbilder finns flera sådana mätkryss, och modellen gav Hasselblads fler specialuppdrag under åren som följde.

– Jag har byggt en kamera som sänktes ner i härden på ett kärnkraftverk och en annan som kunde fotografera inuti flygplansdäck. SJ fotade av alla sina bansträckningar med samma teknik, säger Gunnar Persson.

Bild 1 av 3 Buzz Aldrin lämnar kapseln. Neil Armstrong håller i kameran.
Foto: Tomas Ohlsson
Bild 2 av 3 Jorden sedd från månen.
Foto: Tomas Ohlsson
Bild 3 av 3 Interiörer från resan med Apollo XI. Negativen finns på Landsarkivet i Göteborg.
Foto: Tomas Ohlsson

Kameramodellen som Nasa fastnade för hette Hasselblad Electronic Data Camera och den var i Neil Armstrongs händer när han tog sitt första stora kliv för mänskligheten på månens yta. Sedan vände han kameran mot kapseln och tog de berömda bilderna av kollegan Buzz Aldrin. 

Det ingen då visste var att 23-åringen i Göteborg smugit in sitt namn i kameran. När bottenplattan skulle fästas i kåpan behövde man skrapa metallen för att limmet skulle fästa. Det var då Gunnar Persson gjorde det. Han ristade inte bara in slumpmässiga streck, utan hela sitt namn.  

Alan Bean, fjärde personen på månen, med sin Hasselblad i november 1969. Foto: Pete Conrad/CNP/ZUMA Wire

Efter avslutad expedition plockades filmmagasinet ut ur kameran, men huset och objektivet lämnades kvar. Utrymmet de tagit på uppfärden fylldes istället av månstenar på vägen tillbaka till jorden. 

Så här rapporterade DN om månlandningen. 

Det blev fler månresor från amerikansk sida och Gunnar Persson byggde kameror till dem alla. Ända fram till den sista – Apollo XVII – lämnades skroven kvar på samma sätt, och ända fram till dess genomförde också Gunnar sin rutin att rispa bottenplattans metall med sitt för- och efternamn. Det står tolv signerade kamerahus på månen i dag. Det skulle ha varit 13, men en kamera gick sönder och togs med tillbaka för felsökning. 

– När jag gick igenom den föll det ur lite damm, brunt måndamm, i små fjäll. Jag samlade ihop det på en servett och tog hem det, berättar Gunnar Persson. 

Berättade du om det eller om dina signaturer för någon på firman? 

– Nej, inte då. Det tog lång tid innan jag vågade prata om det.

Var du rädd för att få bannor?

– Egentligen inte, men jag var nog rädd för att verka fåfäng.

Som en gest gentemot Hasselblads tog Nasa förstakopior av alla bilder som tagits under rymdfärderna och sände dem till Göteborg. Numera finns de i ett välbevakat plåtskåp på Landsarkivet. För firman som gick in i sin storhetstid tack vare uppdragen i rymden, och hade över 600 anställda på 70-talet, missade helt det digitala utvecklingssprånget och är i dag en betydligt mindre aktör, utan eget arkiv. När Gunnar pensionerades 2010 var han en av drygt 60 anställda i Göteborg och tiden som hovleverantör till Nasa var över sedan en tid tillbaka.

– Det sista uppdraget var en kamera som följde med på rymdfärjan Columbia 2003. Den hade självutlösare, minns Gunnar Persson.

Den 1 februari 2003 var Columbia på väg att landa på jorden, men brann upp i mötet med atmosfären. Vrakdelarna spreds över ett stort område i öknen i Texas. En filmrulle hittades, liggande öppet i solljuset. 

Vrakdelar rymdfärjan Columbia över himlen i Texas 2003. Foto: Scott Lieberman/AP

– De yttersta lagren av bilder var förstörda, men längre in fanns oskadda exponeringar och jag fick en skickad till mig. Sju glada astronauter som tagit en rymdselfie med min utlösare.

Efter olyckan beslutade Nasa att alla rymdfärder skulle medföra digital kamerateknik, så att skador kunde dokumenteras löpande och sändas till jorden för expertbedömning. Den tekniken var Hasselblads inte bäst på. Göteborgs nära relation till rymden var över.