Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Sverige

”Så minns vi Olof Palme”

Olof Palme 1985.
Olof Palme 1985. Foto: Paolo Rodriguez/Scanpix

På måndagen är det 25 år sedan Olof Palme mördades. Personer som på olika sätt varit i kontakt med förre statsministern minns honom.

Jan Eliasson, diplomat och tidigare socialdemokratisk utrikesminister:

Jan Eliasson hade sin första kontakt med Olof Palme i början av 1970-talet som tjänsteman på ambassaden i Washington. Palme läste Eliassons rapporter och gillade dem. 1980 blev Palme utnämnd till FN:s medlare i kriget Iran-Irak. Han ville ha Eliasson som medarbetare.

– Han ringde mig en måndagsmorgon på UD. Jag sade att jag måste fråga utrikesministern först. ”Det har jag redan gjort”, sade han. ”Kan du börja snabbt, för du och jag har en presskonferens klockan tio, och i morgon är du bokad på planet till New York.” Sådär var det.

– Många tror att han var otålig men som jag såg honom var han en mycket tålmodig person. Han hade ett enormt tålamod i förhandlingarna. Han var bra på kulturförståelse. Och han hade en enorm intellektuell kapacitet. Jag hade alldeles ont i huvudet efter våra samtal ibland.

Efter valsegern 1982 blev Eliasson Palmes utrikesrådgivare i Statsrådsberedningen.

– Han älskade ju mina frågor, för han var internationalist. Problemet var att vi aldrig hann prata färdigt. Han var otroligt fokuserad. Efter en halvtimmes genomgång hade vi flera frågor kvar. Då sade han: ”En sak ska du lära dig: ett helvete i taget. Jag får ringa dig i kväll”. Vid elvatiden ringde telefonen. Då sade min fru Kerstin ”Du, Olof ringer”, utan att ens ha lyft luren.

Mona Sahlin, avgående partiledare för Socialdemokraterna:

Hur minns du Palme?

– Olof Palme för mig och min generation, är socialdemokratin. Han var skälet till att man fick upp ögonen för att det fanns vuxna som var lika upprörda över kriget i Vietnam. Framförallt för min generation var han hoppet och den som personifierade att det gick att ändra och förändra. Han var hoppet, jag kan inte uttrycka det mindre än så.
 
Vad betydde han för dig personligen?

– Jag brukar säga att jag gick med Olof Palme, sen blev jag socialdemokrat efter några år. Men det var verkligen i den ordningen. Sen fick jag möjligheten att följa med honom på många vis. Han var aktiv i SSU, och jag satt med honom i den stora barn- och ungdomskommissionen som han bildade efter valet 1982. Han utsåg mig till att leda arbetstidsutredningen och gav mig möjligheten att sitta i riksdagen.

Vad betydde han för svensk politik?

– Sättet han förde in jämställdheten på, som gjorde kvinnors lika rättigheter lika viktiga som klassfrågor för partiet, var väldigt kontroversiellt. Han var verkligen före sin tid. Den internationella betydelsen behöver jag väl knappast nämna. Vi svenskar har ofta bilden av att vi har varit internationalister under väldigt, väldigt lång tid. Men egentligen var det först med Olof Palme som partiet blev det på allvar. Och det lever kvar. Synen på rasism och främlingsfientlighet handlade inte bara om Apartheid, utan också väldigt relevant för hur Sverige var. För det var en tid när flyktingarna på allvar började komma till Sverige, från Chile, Spanien och Grekland. Sen förde han också in en samtalston som jag saknar. Då tyckte jag den var jobbig eftersom han medvetet hela tiden sökte debatt. Han var inte rädd för konflikter och att utmana.

Du träffade honom många gånger. Kommer du ihåg någon anekdot?

– Det här borde jag kanske ha tänkt igenom, men jag har en liten grej. Jag var på Bommersvik med min lilla dotter Jenny och skulle få sitta i två dagar med Olof Palme och prata om just det här med barn- och ungdomsgruppen. Och det var så fantastiskt att sitta i samma lilla rum i två dagar och bara diskutera med honom. Jenny var rätt liten så hon störde en del. Då sa Lisbeth Palme:

– Nej, Olof. Nu måste ungdomarna få prata ordentligt med varandra, så ta barnvagnen och gå ut och gå med henne. Så hon skickade ut Olof med Jenny i en vagn och han kom tillbaka med en sovande Jenny. Hon tycker det är ett jättekul minne.

Margot Wallström, FN:s representant för att bevaka kvinnors utsatta situation i krig och andra konflikter

Vad har Olof Palme betytt för dig?

– Han betydde otroligt mycket. Han hjälpte mig att lyfta blicken ut i världen, att det spelar roll vad man gör som ung SSU:are och att man kan påverka världen. Han hjälpte oss som var unga då att lyfta blicken också inrikespolitiskt. Jag minns någon gång när jag var ung riksdagsledamot och han pratade om ekonomisk demokrati. Efteråt kan man förstås se att det fanns brister också naturligtvis, men han var en lysande intellektuell inspiratör för oss. Han var framför allt också en debattör som var närmast farligt skicklig.

– Han kommer alltid att vara den ålder som har var då. För oss är han i minne fortfarande i sin krafts dagar, som man såg honom då - i steget, aktiv och en stor politisk inspiration för oss. Man behövde inte hålla med om allt, men man var tvungen att erkänna hans kapacitet och hans politiska kraft som var enorm.

Göran Greider, chefredaktör Dalademokraten

Vad finns kvar av Palmes politiska arv?

– Ganska lite av Palmes politiska tänkande och arv lever kvar i dag. De som har suttit i ledningen för socialdemokratin har ända sedan Perssoneran distanserat sig från Palmes politik. Det gäller till exempel synen på offentlig sektor och synen på utrikespolitik.

– Man kan lugnt säga att Palme blivit lite för kontroversiell för att de ska vilja stödja sig på hans politiska arv och det tycker jag är tråkigt eftersom Palme hade förmågan att förena flera dimensioner i politiken, jämlikhetsdimensionen och frihetsdimensionen. Det vill säga både gå i spetsen för att bygga ut offentlig sektor, värna social jämlikhet och samtidigt agera på den internationella arenan. Olof Palme kunde göra det ena därför att han gjorde det andra. Han fick styrkan att tala om de internationella frågorna därför att han också hade en vision för det svenska samhället. Det hänger ihop.

– I dag har man tappat båda dimensionerna. Palme var bra på att mäta ut avståndet mellan sitt eget parti och de borgerliga partierna. Han betonade den sociala välfärden och den demokratiska socialismen. Den typen av idéer gjorde att folk uppfattade att det var skillnader mellan M och S och det mobiliserade människor. Nu har skillnaderna blivit för små. För att man är rädd för den typ av konfliktdrivande hållning som Palme hade.

– Om han vaknade
upp i dag skulle han i många frågor anses vara väldigt långt åt vänster, till exempel när det gäller skatter, välfärd och utrikespolitik. Nu när den arabiska revolutionen pågår så känns det som att det är en evighet sedan en politisk röst som Palmes hördes.

Anna-Greta Leijon:

Anna-Greta Leijon arbetade länge tillsammans med Olof Palme, som chef för jämställdhetsdelegationen och senare på olika ministerposter.

Hon minns honom särskilt för hans iver att lyssna och diskutera.

– Olof Palme spelade en stor roll för kvinnornas frigörelse. Bara att han tog upp jämställdheten på partikongressen 1972 som en central fråga betydde mycket. Det var en hel del gubbar som skruvade på sig i bänkarna när detta på så sätt lyftes upp till en central fråga.

– Jag minns honom också särskilt för hans iver att diskutera och lyssna och då också på kvinnor vilket inte var helt självklart när jag började med politik på 60-talet.

Anna-Greta Leijon minns också hur Olof Palme tog sig tid och inte vek undan från diskussioner även om han fick starkt motstånd.

– Vid ett av mina första möten med Olof var jag socialombudsman för studentkåren i Uppsala. Kåren höll en stor debatt om studielånen i en aula där vi krävde studielön. Olof var där i stort sett ensam om sin åsikt i den fullsatta lokalen. Och när själva mötet var slut stannade han kvar och fortsatte diskussionen med oss som var företrädare för studenterna.

– Det var typiskt för Palme
, att han inte lämnade när han fick motstånd utan stannade och diskuterade,

Annika Billström, SSU:are vid tiden för mordet på Olof Palme:

– Jag minns honom som den stora internationalisten, med det starka engagemang som han hade. Han var en väldigt karismatisk person. En skicklig debattör och en skicklig retoriker. Han var en verklig förebild för oss inom SSU.

Du var med vid hans begravning.

– Ja, vi var ett antal SSU:are som var med i Stadshuset på minnesstunden och dessutom fick dra kortegevagnen. Det är klart att det kändes oerhört hedrande. Det var så mycket människor längs vägen, så mycket känslor och folk som grät. På det sättet var det också en väldigt allvarsam stund.

– Alla trodde vid den tiden att en statsminister kunde röra sig fritt. Man trodde att Sverige var öppet och inte så hotfullt. Sedan kom den hemska chocken, jag tror att många ännu känner ett stort tomrum. Det är smärtsamt tycker jag.

Jan Guillou, journalist och författare:

Hur minns du Palme?

– När man minns honom efter så här många år, så jämför man med nutiden. Och då framstår han som en väldigt färgstark och temperamentsfull politiker. Något som vi inte riktigt har idag.

Vad betydde han för dig personligen?

– Från och med IB-affären uppstod någon slags principiell fientlighet som egentligen hade funnits mellan oss redan innan. Men han var ju ”Erlanders pojk”. Och Tage Erlander hade infört den socialdemokratiska politiken att alla Vietnamprotestanter var ett slags patrask som skulle hållas väldigt kort. Kommunister var fiender till rörelsen och så vidare. Efter IB-affären blev allt mer personligt. Olof Palme började göra uttalanden om mig och Peter Bratt. Att vi var småpojkar som hade förläst oss på indianböcker, och då blev det personligt på något sätt.

– Harvardaffären var oerhört förarglig för honom. Dels för att han var socialdemokratins ledare och använde sig av skattedribbel, men också för att det var just jag som avslöjade det. Och för mig var det förstås extra kul att ha avslöjat det.

Träffade du honom?

– Ja, två gånger. En gång skulle jag flyga inrikes från Bromma. Det var vid den tiden då de hade slumpvis legitimation. Palme kommer bakom mig när jag släpps igenom. Men då ber de honom att visa legitimation. Så jag kunde inte låta bli att vända mig om och hånflina så klart. Han såg rasande ut.

Birgitta Dahl, politiker och socialdemokrat

Birgitta Dahl, som i drygt tio år arbetade tillsammans med Olof Palme i socialdemokraternas högsta ledning, berättar att deras första möte startade med gräl.

– Ja, han kom på ett möte 60-talet som jag höll i, där han presenterade studiesociala utredningen. Och eftersom den inte innehöll någon höjning av studistödet till studenterna skällde jag ut honom. Men trots att jag kritiserat hans politik dröjde det inte länge förrän han gav mig utredningsuppdrag. 

– Något som man ofta glömmer med honom är att han privat var snäll och omtänksam, ja, ridderlig. Som energiminister var jag ibland själv utsatt och då kunde han komma till min bänk i riksdagen och genom sin närvaro och med ord visa att han brydde sig.

– Han hade också en lysande förmåga att ena stridande viljor. Det var också därför han hade så många medlaruppdrag. Han var bra på att lyssna, men han kunde också vara otålig, intensiv, snabb och utmana människor.

Enligt Birgitta Dahl så hade Olof Palme behövts i dag.

– Han hade reagerat starkt på de klyftor som vuxit fram i det svenska samhället, inte minst som ett resultat av de privatiseringar som skett av offentlig verksamhet. Genom honom spelade också Sverige en stor roll internationellt.

Hur minns du Olof Palme? Berätta här.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.