Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Sverige

Så påverkas vi av terrorvarningarna

Foto: Sven Hoppe/AFP

Ta varningarna på allvar, men fortsätt att leva livet som vanligt. Det är rådet från katastrofpsykologen om hur vi ska hantera de många terrorlarmen som duggat tätt under året som gått.

Strax före 12-slaget på nyårsnatten gick den tyska polisen ut med en brådskande varning till Münchenborna om att terrorister planerade att slå till mot flera mål i staden. Två tågstationer evakuerades, invånarna uppmanades att hålla sig undan folksamlingar och tungt beväpnad polis patrullerade på stan. På lördagseftermiddagen hade ännu inga misstänkta terrorister gripits och det var oklart om något terrordåd verkligen planerats.

Terrorlarmet i München var det senaste i raden av varningar som lamslagit storstäder runt om i Europa under året som gått. Efter terrorattentaten i Paris i mitten av november som krävde 150 liv har varningarna om terrordåd duggat tätt.

I Sverige har terrorhotsnivån höjts från förhöjt (3) till högt (4) hot på en femgradig skala. Säpo har uppmanat svenskarna att vara mer vaksamma men att fortsätta leva som vanligt.

Frågan är hur de här larmen påverkar hur vi lever våra liv?

Enligt Monika Scott-Näslund, psykolog på enheten för kris- och katastrofcentrum i Stockholms landsting, kan de upprepade terrorlarmen leda till oro och ängslan.

– Det är en vanlig reaktion på en ovanlig situation. Men alla individer reagerar på olika sätt. Hos de som tidigare upplevt traumatiska händelser kan sådan information väcka reaktioner kopplat till de tidigare upplevelserna till liv. För andra kan det leda till bristande tillit till andra människor, men också till samhället som helhet.

Vad innebär det då att hotet om förmodade terrordåd ofta är diffusa, att vi sällan får veta var och när de är planerade att ske och vem som står bakom hotet?

– Det är väldigt mänskligt att vilja ha kontroll över sin tillvaro och i det ingår att ha tillgång till bra information. Upplever man att man inte har det så är risken stor att man skapar en egen version som kan vara ännu mer skrämmande eller orealistisk.

Det bästa man kan göra att fortsätta leva sitt liv som vanligt.

– Det bästa är att man försöker leva som vanligt så gott det går och fortsätta göra roliga saker. Man kan också prata med sina nära om sin oro, eller ta kontakt med Vårdguiden 1177 där man antingen kan få prata med någon eller ta del av skriftlig information och råd.

Annars är risken att människor börjar begränsa sitt liv.

– Och det är precis en sådan begränsning av våra liv som kan vara terroristernas mål.

Vad innebär det att terrorlarmen kommit allt oftare - finns det en risk att människor slutar ta dem på allvar?

– Jag tror att människor tar sådan information från säkra källor på allvar. Samtidigt står man inte ut att leva med oklarhet för länge. Vi måste återgå till att leva ett vanligt liv igen och ta kontroll över vår vardag. I länder som har drabbats av terrorattentat har man sett att människor ganska snart återgår till det vanliga igen, det är så vi fungerar.

Monika Scott-Näslund understryker vikten av att föräldrar talar med sina barn om det som själva oroar dem.

– Det är så lätt att vi glömmer bort hur barnen reagerar på det som vuxna runtomkring dem pratar om. Det är viktigt att vuxna pratar med barn och förmedlar en trygghet eftersom det är så lätta att överföra sin egen oro på barnen.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.