Sanningen om den hemliga gryningsräden mot Kockums

Insatsen hade planerats i över två veckor och de två gröna lastbilarna bromsade in framför den marinteknologiska högborgen på exakt utsatt tid. Försvarets materielverk hade kontaktat skyddstransporten från Södra skånska regementet, P7, via telefon redan den 26 mars och nu satt fyra beväpnade soldater och officerare i var sitt fordon. Regnskurarna låg i luften. I en silverfärgad Volvo V70 intill befann sig också en transportchef från FMV som väntade på klartecken att köra in.

Få på andra sidan järngrindarna hade trott att FMV, som sköter inköpen av materiel till försvaret, skulle göra allvar av sina planer. Kockums hade känt till att de skulle komma i flera dagar. Men att svenska staten skulle gå in på ett privat företags område och ta med högteknologisk utrustning värd flera hundra miljoner kronor ansågs alltför djärvt – och kontroversiellt.

DN kan genom källor med god insyn i verksamheten och dokument som tidigare varit hemligstämplade avslöja hur insatsen gick till.

En stund senare fick FMV:s följe klartecken. De två lastbilarna och två transportbussar tilläts köra in på området där de parkerade vid lastzonen. Med hjälp av en inhyrd truck kunde FMV-anställda snabbt lasta in den topphemliga utrustningen som hela tiden övervakades av skyddsvakterna från Skåne­regementet. Vad som ansågs tillhöra svenska staten stod uppställt på träpallar med FMV:s klistermärke på.

Det har tidigare framställts som att FMV var ute efter ritningar. Men enligt uppgifter till DN var det delar av Kockums flaggskepp, den högteknologiska motorn av typen Stirling, som packades in i lastutrymmet (skotske prästen och ingenjören Robert Stirling fick 1816 patent på motortypen, som fick bära hans namn).

– Det var inte fråga om någon digital information. Det behöver man ingen lastbil till, säger en person som var på plats.

Samtidigt försökte Kockums säkerhetschef Lars E Karlsson febrilt få tag i sina överordnade. Först en timme senare reagerade – och agerade – Kockums ägare, det tyska bolaget Thyssen Krupp.

Styrelseordföranden Jan-Olof Johansson kom då springande från den intilliggande kontorsbyggnaden Gängtappen med företags­juristen tätt bakom sig. Men ingen av dem blev insläppta av vakten. Trots upprepade övertalningsförsök tvingades Johansson till slut kontakta säkerhetschefen Lars E Karlsson.

– Han var ordentligt arg och uppretad när han till slut fick komma in, säger en uppgiftslämnare med god insyn i verksamheten.

Men då var uppdraget redan slutfört.

– De var inte alls beredda på att FMV skulle gå så här långt.

Lars E Karlsson fick i stället nya order: lås grindarna.

FMV fick under inga omständigheter lämna området.

Långvarig konflikt

De möten som inleddes i Kockums kontorsbyggnad Gängtappen strax före klockan nio samma morgon kan i det närmaste beskrivas som slutpunkten i en utdragen skils­mässa mellan den tyska ägaren Thyssen Krupp och Försvarets materielverk.

Vid bordet satt bland andra transportchefen från FMV och Jan-Olof Johansson från Kockums styrelse.

– Stämningen var förvirrad och mycket irriterad. Det här var en enorm maktdemonstration från FMV:s sida och Thyssen Krupp litade inte på att försvaret bara hade tagit med sig materiel som tillhörde svenska staten, uppger en anonym källa.

För att förstå hur männen runt förhandlingsbordet hamnade just där, just då, måste vi först titta ut genom kontorsfönstret.

Kockums i Malmö har utvecklat ubåtar i över 100 år. Företaget har under många årtionden varit en av världsmarknadens viktigaste spelare och har gjort stora affärer med bland annat Australien, Japan och Singapore. Kockums har i dag 800 anställda, de flesta är ingenjörer. Men ett hundratal personer arbetar också på varven i Karlskrona och på Muskö utanför Stockholm, vilka också tillhör företaget.

Klenoden inom svensk ubåtsteknologi har länge varit den luftoberoende variant av Stirlingmotorn man valt att förse båtarna med. Motorn drivs av flytande syre och diesel, vilket gör att den kan vara under vatten i flera veckor och är svår att upptäcka.

Ubåten anses också vara väldigt tyst, säker och går snabbt att tanka. Bakom teknologin ligger många års forskning och utveckling som finansierats av svenska staten och rättigheterna till den förvaltas av Försvarets materielverk.

Men Stirlingmotorn och den svenska ubåtsteknologin har också varit den största anledningen till den infekterade konflikt som pågått mellan FMV och Kockums tyska ägare under 15 års tid.

Vi backar bandet.

I slutet av 1990-talet hade Kockums, som då ägdes av svenska statens bolag Celsius, medvind i affärerna och arbetade för fullt med ett lönsamt kontrakt i Singapore.

Men plötsligt såldes Kockums till sin värsta konkurrent – den tyska ubåtsleverantören HDW.

Spekulationerna om motivet till affären kom genast i gång. De flesta bedömare var överens om att tyskarna köpt bolaget för att kväva det och göra sig av med konkurrens. HDW har nämligen en egen ubåtsmotor som fungerar ungefär likadant som den svenska motorn, men drivs på ett annat sätt – och säljs på marknaden till ett betydligt högre pris.

– Men i den anda som rådde då kom Celsius ändå fram till att det inte kunde vara en nackdel med en utländsk ägare. FMV skulle ju kunna lägga beställningar oavsett vem som ägde företaget, säger Martin Lundmark, forskare på Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI.

En källa med insyn i bolaget berättar att de tyska ägarna skrattade gott när de ”dumma svenskarna” lät HDW kontrollera sin värsta konkurrent.

– Redan från början konstaterades det att Kockums kunde få ha sina småaffärer med svenska staten, men att de kunde glömma allt annat.

Det fanns alltså ingen anledning för de tyska ägarna att lansera svenska ubåtar. Deras egen ubåt gav betydligt mer pengar in i bolaget.

År 2005 köptes HDW, och därmed också Kockums, upp av nuvarande ägaren Thyssen Krupp.

De tyska ägarna hade möjligtvis sett framför sig att de skulle kunna dra nytta av den svenska kompetensen och tekniken. Men all FMV:s information var hemligstämplad och myndigheten hade också rätt att reglera hur och vem som fick använda den.

Då valde Thyssen Krupp den hårda linjen.

Staten vände sig till Saab

Utanför motorlaboratoriet i Malmö ber de fyra skyddsvakterna från Skåneregementet om lov att få gå på toaletten och besöka personalrestaurangen. Deras arbetstid börjar närma sig sitt slut och vid 12-tiden förvarnar de sina chefer om att uppdraget ser ut att dra ut på tiden på grund av ett möte.

Järngrindarna är fortfarande låsta.

Skyddsvakterna är inte medvetna om vad som försiggår. Deras enda uppgift är att vakta utrustningen i lastbilarna. Men i efterhand ska försvarsexperter och forskare kalla händelsen exceptionell.

– FMV:s agerande här visar vilka maktmedel en stat har. Även ett litet land som Sverige har ju då möjlighet att på eget territorium vidta ganska drastiska åtgärder mot ett så stort företag som Thyssen Krupp, som är en miljardindustri med stark politisk förankring i Tyskland, säger Jan Joel Andersson, forskare på Utrikes­politiska institutet.

FMV:s insats på Kockums gick framför allt ut på att säkerställa att materielen inne i motorlaboratoriet inte skulle hamna i fel händer.

– Mig veterligen har detta aldrig hänt tidigare. Det här är en metod att försvara det svenska säkerhetspolitiska intresset på en nivå vi inte ens brukar höra talas om i Sverige, säger Jan Joel Andersson.

Konflikten mellan Thyssen Krupp och Försvarets materielverk blossade upp på allvar våren 2010. Då fick FMV riksdagens mandat att köpa in två ubåtar av den nya modellen A26. De ville också beställa en modifiering av de två ubåtarna i Gotlandsklassen som redan var i drift.

Men förhandlingarna gick trögt. Och till slut inte alls.

Thyssen Krupps hårda linje gick ut på att inte tillåta Kockums att skicka ut fullständiga offerter. Varken till FMV eller andra länder som var intresserade. Bolaget ville inte se ubåten A26 på marknaden över huvud taget. Export av det nya svenska krigsfartyget blev därmed ett dödsdömt projekt.

– Thyssen Krupp hittade alltid på ett sätt att hindra Kockums från att vara med och konkurrera om ubåts­affärerna, säger en källa.

Klockan nio på morgonen den 27 februari i år avslutade FMV förhandlingarna. I stället meddelade de på sin hemsida att Saab fått 25 miljoner kronor av staten för att utreda om försvarskoncernen kunde ta över framtidens ubåtsleverans.

”Allt är hemligt”

Gunilla Steen-Granholm, ordförande i Akademikerklubben på Kockums, suckar uppgivet. Det är tydligt att varken chefer, anställda eller fackliga representanter vill prata om vad som hände på deras arbetsplats den 8 april.

– Alltså, det här är något man pratar om och kanske skrattar lite åt vid kaffeautomaten. Inte mer än så. Medierapporteringen kring det här har varit oproportionerligt stor. Jag tycker inte att det är så mycket att diskutera, säger hon.

Inte heller forskare på Försvarshögskolan vill tala om insatsen eller konsekvenserna av den, och Försvarets materielverk hänvisar till sekretess.

– Det här är en skyddsvärd transport som jag egentligen inte kommenterar. Den skedde under största möjliga sekretess, och enda anledningen till att vi nu bekräftat att den ägt rum var att trycket var så hårt när några tidningar började skriva om det. Men det finns ingen dramatik bakom, säger Louise Wileen Bjarke, informationsansvarig på FMV.

Efter FMV:s insats stängdes säkerhetschefen Lars E Karlsson av från sin arbetsplats under några dagar. Kockums ville utreda varför han inte hade stoppat FMV och var osäker på hans lojalitet. Nu är han dock tillbaka, men vill inte prata om händelsen.

– Det pågår ju en förhandling mellan FMV och Thyssen Krupp och man vill helt enkelt inte att det ska uppstå nya konflikter. Därför är tystnaden från parternas håll naturlig, säger FOI-forskaren Martin Lundmark.

Några beslut om insatsen på Kockums finns inte hos Skånepolisen. Louise Wileen Bjarke förklarar att myndigheten rutinmässigt samarbetar med Säkerhetspolisen (Säpo) och Militära under­rättelse- och säkerhetstjänsten (Must).

– Deras papper kommer du aldrig att hitta. Allt är hemligt.

Hon vill inte svara på om personal från Säpo eller Must fanns på plats vid insatsen och inte heller på vems initiativ den gjordes.

– Svenska folket förväntar sig att vi tar hand om det som tillhör dem. I övrigt har jag inga kommentarer, säger hon.

Men DN har tagit del av Skåne­regementets handlingar som tidigare varit hemligstämplade. Beställning, beslut, protokoll och händelserapporter beskriver stora delar av insatsen. Men innehållet säger dock ingenting om på vems initiativ den skedde. Enligt experter måste förberedelserna ha pågått en längre tid.

– Det här är ingenting som görs i en handvändning. Förhandlingarna med Thyssen Krupp hade ju havererat för länge sedan. Jag är mest förvånad över att FMV lät det gå så långt innan de agerade, säger Jan Joel Andersson på Utrikespolitiska institutet.

Experter och forskare är överens om att beslutet måste ha haft politisk förankring.

– Att det har förts diskussioner på regeringsnivå är förväntat. Att frågan har diskuterats på högsta nivå får man utgå ifrån. Att det här är en central del i den svenska försvarspolitiken har försvarsministern också bekräftat, säger Andersson.

Flera länder vill köpa ubåtar

Redan för ett par år sedan erbjöds Saab att köpa örlogsvarvet Kockums av Thyssen Krupp. Förhandlingarna pågick under en längre tid. Men i slutfasen presenterade Thyssen Krupp en ny giv: de skulle fortfarande behålla en så pass stor del att de kunde kontrollera exporten av ubåten A26 och därmed behålla konkurrensmonopolet.

Försvarsindustriföretaget med Wallenbergstiftelserna och Investor sade nej.

Men läget är förändrat.

Det är nämligen inte bara Sverige som tänker köpa ubåtar framöver. Även Kanada, Australien, Indien, Polen, Singapore, Norge och Nederländerna satsar på att förnya sina ubåtsflottor. Saab har, enligt uppgift, uppvaktat Thyssen Krupp under en längre tid. Men inte förrän Saab sedan ett par månader tillbaka börjat rekrytera Kockums bästa ingenjörer öppnade den tyska ägaren för diskussioner.

– Saab har helt enkelt kört med så hårda metoder när de rekryterade över nyckelpersonerna på Kockums att spelet är förlorat för Thyssen Krupps del. Frågan är nu om tyskarna ska sälja Kockums och få pengar för det, eller om man ska behålla varven bara för att jävlas, säger källan.

Strax efter insatsen på Kockums den 8 april skrev Saab en avsiktsförklaring med Thyssen Krupp om att köpa hela varvskoncernen med marinbaserna i Malmö, på Muskö och i Karlskrona.

– Det är nog ingen slump att avsiktsförklaringen kom några dagar efter insatsen den 8 april. Att FMV gick in på Kockums kan bero på att man inte ville att materielen som hämtades ut skulle bli en del av förhandlingen med Thyssen Krupp, säger Jan Joel Andersson på Utrikespolitiska institutet.

Affären väntas, om den blir av, undertecknas innan året är slut.

Lasten kvar i Malmö

Det blev sen eftermiddag innan männen som hamnat vid förhandlingsbordet just där, just då, bröt upp.

Enligt den ursprungliga planen skulle materielen, enligt regementets rapporter, ha lastats av på en hemlig plats i Växjö-området. Men förutsättningarna hade förändrats.

– Efter långa diskussioner hittade man till slut ett slags mellanlösning. Det bestämdes att FMV och ägarna tillsammans skulle gå igenom hela lasten för att säkerställa vad som tillhörde FMV och vad som tillhörde Thyssen Krupp. Att rätt saker togs med helt enkelt, säger uppgiftslämnaren.

Genomgången gjordes inte samma dag, utan skulle ske inom den närmaste tiden.

– Även om staten står bakom ubåtsutvecklingen på Kockums finns det delar där ägarskapet inte är helt klart. Det kan till exempel handla om internfinansierad forskning och utveckling som kan ha tillfört eller förbättrat produkten. Jag är inte avundsjuk på de jurister som ska reda ut det där, säger uppgiftslämnaren.

Klockan 16.30 meddelade skyddsstyrkan att de släppt av lasten i ”närområdet”, och soldaterna återvände till P7.

Exakt var den topphemliga materielen finns i dag är det få som känner till.

FMV:s informationschef Louise Wileen Bjarke säger att staten ”har kontroll” över det som tillhör FMV. Kockums tyska ägare har dock sagt att FMV aldrig fick med sig någonting från Kockums.

Enligt DN:s källa har båda rätt.

– Materielen lastades av och förvaras i containrar i lokaler som kontrolleras av båda parter. Så vitt jag känner till har de ännu inte gått igenom allt närmare. Det är vänteläge som gäller nu.

Fotnot: FMV har fått ta del av texten före publicering. Myndigheten har avstått från att kommentera det huvudsakliga innehållet med hänvisning till sekretess.