Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-15 18:57

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/nyheter/sverige/sapochefen-tio-lamnar-sverige-for-is-varje-manad/

Sverige

Säpochefen: Tio lämnar Sverige för IS varje månad

Säpochefen Anders Thornberg. Foto: PONTUS LUNDAHL / TT

Säpochefen Anders Thornberg ser inga svenska kopplingar till terrordåden i Paris.

– Men attentaten kan väcka känslor som leder till hot och våld, säger han.

Varje månad reser mellan fem och tio nya personer från Sverige till Syrien och Irak för att strida för terrororganisationen Islamiska staten.

Direkt efter terrorattentaten i Paris gick Säkerhetspolisen upp i stabsläge. Under helgen har personal från så gott som alla avdelningar inom myndigheten kopplats in för att analysera situationen. Säpochefen Anders Thornberg har bland annat haft möten med polisen, Försvarsmakten och Försvarets radioanstalt, FRA.

– Vi har också gjort bedömningar av vad som händer i extremistmiljöerna och bland annat sett hur individer hyllar attackerna på internet, men också motsatsen. Det här väcker känslor som skulle kunna resultera i våld eller hot om våld, säger Anders Thornberg.

Myndigheten har även personal på plats i Paris för att bistå den franska säkerhetstjänsten med information.

Är det än något som tyder på kopplingar till Sverige?

– Vi ser inga sådana kopplingar i dagsläget men man vet inte vad som kan hända framöver. Det får vi återkomma om i så fall.

Vilka uppgifter har ni bistått Frankrike med?

– Vår personal i staben i Stockholm arbetar om de behöver hjälp med personuppgifter, fingeravtryck, förfrågningar om fordon, individer och andra kopplingar till exempel.

Har de efterfrågat några sådana uppgifter än?

– Det kan jag inte tala om. Men vi har utbytt information, det är allt jag kan säga.

Sedan 2010 bedöms hotbilden mot Sverige vara förhöjd (trea på femgradig skala). Vad innebär den bedömningen?

– Sedan 2010 har vi haft ett attentat på Drottninggatan, ett avvärjt attentat mot Jyllandsposten och ett antal verksamheter som vi arbetat med på Säpo – så inom ramen för ett förhöjt hot ryms en mängd olika händelser. Även händelsen i Frankrike hade rymts inom den såvida man inte känt till något i förväg. Om man ska gå upp ytterligare en nivå innebär det att man vet att det finns flera individer som har avsikt och förmåga att göra någonting.

Vi har ingen information om att det finns terrorister som kommit in i Sverige med flyktingströmmen. Men bland alla som kommer finns det de som sympatiserar med, har stridit för eller varit medlemmar i organisationer och nätverk inom kontraterrorområdet. Anders Thornberg

Finns det någon anledning att omvärdera hotbilden nu med tanke på den senaste tidens upprepade IS-attacker?

– Vi tittar på det här varje dag och vi har ännu inte sett någon anledning att göra det. Nationellt centrum för terrorhotbedömning har varit inne och jobbat i helgen. Om de kommer fram till det kommer jag som chef för säkerhetstjänsten att ta beslut om det. Men jag har inte sett något sådant material ännu.

Vad krävs för en ytterligare uppgradering, till nivå 4?

– Att vi har ett flertal individer med avsikt och förmåga att göra någonting. För att uppgradera till nivå fem, den högsta nivån, måste man nästintill veta att det kommer att smälla någonstans.

På vilket sätt förbereder ni er?

– Vi övade bland annat för att gå upp till en högre hotnivå med Samverkansrådet mot terrorism, som består av 14 myndigheter, för någon vecka sedan. Det gör vi för att vara förberedda om det skulle inträffa.

Skulle du säga att Säpo är väl förberedda för att hantera terrorhot i Sverige?

– Ja, det är vi. Men man kan inte bara stirra sig blind på den senaste händelsen. Det vi ser i Frankrike är i en större omfattning än vi hade kunnat ana. Vi ser att man börjat använda sprängmedel igen, det har man inte gjort de två senaste åren i Europa. Det har varit vapen, knivar och fordon. Man måste hela tiden tänka på nya sätt och det måste man göra tillsammans. Vi har ett gott samarbete med andra myndigheter, både internationellt och nationellt, men det kan hela tiden förbättras.

Hur stor är den nationella insatsstyrkan i dag?

– Det är sekretessbelagt, det får jag inte berätta.

Uppgifter gällande en av gärningsmännen i Paris är att han kan ha rest in i Europa som flykting (via Grekland). Hur ser ni på risken att personer med liknande syften kan ha kommit in i Sverige den senaste tiden?

– Vi har ingen information om att det finns terrorister som kommit in i Sverige med flyktingströmmen. Men bland alla som kommer finns det de som sympatiserar med, har stridit för eller varit medlemmar i organisationer och nätverk inom kontraterrorområdet. De här personerna kanske har förmåga, men vi har inte sett någon som har en avsikt att utföra något ännu. De kan exempelvis komma att utgöra ett logistiskt eller finansiellt stöd på sikt om de skulle bli rekryterade eller radikaliserade och på så vis utgöra ett hot.

Har ni koll på de här individerna?

– Vi har en del individer som vi följer.

Enligt uppgift har Migrationsverkets remisser i asyl- och medborgarskapsärenden till Säpo ökat, stämmer det?

– Vi brukar ha ungefär 300 remisser från Migrationsverket i asyl- och medborgarskapsärenden årligen. Vi har då reagerat och lämnat en erinran i ungefär 50 av de fallen varje år. Det går inte att säga hur det kommer att se ut 2015, men fram till oktober hade vi fått in strax under 400 remisser från Migrationsverket. Det är en ganska stor ökning, men det är ganska naturligt när så många fler flyktingar kommer hit.

Vad händer om ni ser att det finns misstankar mot en person?

– Vi ger en erinran till Migrationsverket som fattar beslut i ärendet. De kan avslå ansökan om personen utgör en risk för rikets säkerhet. Men om de inte går att utvisa på grund av att de riskerar att utsättas för hot och våld blir de ju kvar i Sverige. Då är det upp till oss att försöka hålla koll på dem.

Ni har under ganska lång tid sagt att ni bedömer att uppemot 300 svenskar rest till Syrien och Irak för att ansluta sig till IS, finns det anledning att uppdatera den siffran?

– Det gör vi hela tiden.

Hur många är det nu?

– I dag är det 286 om man ska vara exakt. Vi har kommit fram till att vi har en betydligt bättre underrättelsetäckning än vi trodde. Mörkertalet blir mindre och mindre. Våra bekräftade resenärer ökar med mellan fem och tio personer i månaden.

Hur bra koll har ni på dem som återvänder?

– Jag sa att vi hade 115 återvändare för några veckor sedan, i dag ligger siffran på ungefär 120. Jag skulle säga att kontrollen är god.

Hur följer ni dem?

– Vi tror inte att alla 120 är terrorister. Men de har förmodligen en förmåga. Vi avsätter betydande resurser för att följa upp dem.

Får ni all information ni behöver från Must och FRA i dagsläget?

– Vi får allt vi enligt lag har rätt att begära, samarbetet fungerar bra.

Behöver möjligheterna vidgas?

– Ja, det finns några saker vi har anmält till regeringen. Det första är att vi vill kunna använda hemlig dataläsning. Det innebär att man kan läsa meddelanden innan de blir krypterade. Vi har också svårt att dela en del information som Must och FRA har, så inom Nationellt centrum för terrorhotbedömning kan vi sitta med tre databaser som vi inte får föra ihop enligt sekretessregler – det har vi också påtalat. Vi tappar tempo hela tiden i hotbildsarbetet. Teknikutvecklingen går fort och lagstiftningen måste hänga med.

Om ett liknande attentat skulle inträffa nu i Sverige, är ni beredda?

– Frankrike är ett utsatt land med stora resurser. Det finns nog inget land som kan vara förberedd på att något sådant här händer och hantera alla detaljer perfekt. Men efter omständigheterna och i samarbete med polisen och Försvarsmakten gör vi vårt yttersta för att kunna ta hand om en sådan här händelse. Efter Breivik har vi övat mer och skaffat bättre databaser. Nu måste vi utvärdera vad som hänt i Frankrike och se vad vi kan lära oss av det.

Mikael Holmström mikael.holmstrom@dn.se

Mikael Holmström: Den svenska beredskapen för terror är den sämsta på tjugo år

En polisman spärrar av platsen där Taimour Abdulwahab sprängde sig själv till döds 2010. Foto: Robert Henriksson

Svenska folkets skydd mot terrordåd och svåra, oväntade, händelser har under de senaste 20 åren blivit allt sämre.

Jag, och den regering jag leder, kommer att arbeta outtröttligt för att ni ska känna er trygga”, sade statsminister Stefan Löfven (S) på lördagen efter Parisdådet. Han lovade: ”Alla samhällen är sårbara, men Sverige ska ständigt arbeta för att minska vår sårbarhet, självständigt och i samarbete med andra.”

Ett problem är att Löfvens företrädare, både socialdemokrater och borgerliga, de senaste tjugo åren minskat möjligheterna att ge svenskarna trygghet.

1. I Sverige är en gång ingen gång.

Sverige har undgått krig i 200 år vilket är glädjande. Men det skapar också en känsla av att stå utanför omvärlden och av att inget ont kan drabba oss. ”Det händer inte här”. När det oväntade ändå inträffar, ses detta närmast som ett undantag. En gång är ingen gång. Det gäller även för säkerhetsfrågor och terrorism – också i Stockholms centrum.

Mordet på statsminister Olof Palme 1986 skedde när han gick på Sveavägen utan Säpos livvakter. Ändå hade utrikesminister Anna Lindh inte något personskydd när hon 2003 handlade på varuhuset NK. En åtföljande livvakt hade kunnat stoppa de dödande huggen.

Efter Islamiska statens, IS, terrordåd i Paris på fredagskvällen ställs frågan i medierna ”Kan IS också slå till i Sverige?”. Det är som om Taimour Abdulwahab aldrig existerat. Han var den terrorist som försökte spränga en bil på Olof Palmes gata mitt i julruschen den 11 december 2010 och som omkom när en av hans bomber detonerade av misstag nära Drottninggatan.

Säpo har gett bilden av att Abdulwahab agerade ensam. Mot detta talar en avancerad bombkonstruktion, tecken på medhjälpare samt utländsk finansiering. Enligt Abdulwahabs efterlämnade meddelande var han utsänd av IS: ”Nu har islamiska staten uppfyllt vad de har lovat. Vi finns här i Europa och i Sverige, vi är en verklighet, inget påhitt....Våra aktioner kommer att prata för sig själva”.

Islamiska staten har alltså redan slagit till i Sverige. Lyckligtvis har hotet om fler dåd här inte satts i verket. I Paris slog IS inom loppet av 23 minuter till på sex platser, dödade minst 129 personer och skadade 300, varav 80 allvarligt. Var finns den svenska planeringen om något liknande skulle hända här?

Ett problem är att Löfvens företrädare, både socialdemokrater och borgerliga, de senaste tjugo åren minskat möjligheterna att ge svenskarna trygghet.

2. Sämre skydd utan totalförsvar

Det är uppenbart att Sverige just nu utsätts för svåra påfrestningar. Polisen är hårt ansträngd av tre nya akuta uppgifter: gränskontroll av flyktingar, bevakning mot mordbrännare vid flyktingförläggningar samt höjd vaksamhet mot terrorism.

Redan innan terrordåden i Paris förklarade Rikspolisstyrelsen i torsdags att man skulle tvingas lägga annat åt sidan, som brottsutredningar och underrättelseinhämtning. Uppenbarligen klarar inte polisen av svåra påfrestningar på samhället. Det skulle behövas en reservpolis.

Det märkliga är att Sverige har haft en sådan reservpolis, beredskapspolisen. Det var en del av kalla krigets totalförsvar. Men i och med att ”den eviga freden” på 1990-talet ansågs ha infunnit sig försvann viktiga funktioner.

– Det militära försvaret skars ned vilket debatterades mycket. Men det stora civilförsvaret försvann i det tysta, utan några pengar och utan någon organisation som ersatte det, säger Wilhelm Agrell, professor i underrättelseanalys vid Lunds universitet.

En liten del av reservpolisen fick dock ligga kvar under Säpos försvarsenhet. Reservpoliserna fungerade bra och bevakade byggnader efter terrordåden 11 september 2001 samt undsatte medborgare vid stormen Gudrun 2005. Reservpoliserna var tidigare värnpliktiga som efter kort extrautbildning hade polismans befogenhet och leddes av vanliga poliser.

Men beredskapspolisen var illa sedd av Rikspolisstyrelsen och Polisförbundet trots att den inte kostade dem något (den betalades via försvarsdepartementet). 2012 lades reservpolisen ner av Rikspolisstyrelsen och regeringen Reinfeldt. Reservpolisernas automatkarbiner (som kunde användas mot sabotörer och terrorister) förstördes.

Men krigsutbrottet Ryssland-Ukraina 2014 har blivit en väckarklocka: Sverige kan åter hotas av krig. I riksdagens försvarsbeslut från i juni sägs att Sverige ska införa ett totalförsvar. Pengar saknas visserligen, men på måndag ska Beredskapspolisföreningen träffa medarbetare till inrikesminister Anders Ygeman.

3. Stuprör utan hängränna

Med totalförsvaret försvann också statens överblick. Numera ska departement och myndigheter satsa på sina ”kärnuppgifter”. Det militära försvaret ska inte hjälpa till med räddningstjänst utan satsa på ”väpnad strid”. Därmed mönstrades helikoptrar som kunde släcka bränder ut, vilket visade sig vid den stora skogsbranden i Västmanland 2014. Det nedlagda civilförsvaret kunde släcka bränder, men nu försenade ekonomiska hänsyn släckningen av lågorna medan invånarna tvingades fly undan.

Departement och myndigheter har alltså blivit som en rad stuprör utan någon samordnande hängränna. Resultatet är sämre trygghet för medborgarna vid kriser.

Regeringen har ett drygt arbete framför sig.