Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-05-25 15:27

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/nyheter/sverige/skramos-barn-hungriga-men-glada/

Sverige

Patricio Galvez: Nu ska vi bara ta det lugnt

00:26. Här återförenas Skråmos barn med sina släktingar i Irak.

IS-terroristen Michael Skråmos sju föräldralösa barn undersöktes på onsdagen på ett sjukhus i Erbil. Nu inväntar de och morfadern besked om vad som ska hända härnäst.

Efter månader i det syriska flyktinglägret al-Hol fördes Skråmosyskonen på tisdagen över den irakiska gränsen för att på kvällen förenas med sin morfar.

Rätta artikel

När DN får tag på barnens morfar Patricio Galvez på onsdagseftermiddagen är han och alla barnen på väg ut från ett läkarbesök på ett sjukhus i Erbil.

– Läkaren tog alla möjliga prover, bland annat blodprover för att utesluta farliga infektioner. Nu måste vi vänta på svaren, de kommer först i morgon. Alla barnen har diarré men generellt verkar läkaren inte tycka att de är mycket sjuka, säger han.

Syskonen har precis hoppat in i en taxi och ska åka iväg och äta lunch. I bakgrunden hörs ljusa barnröster tjoandes och ett spädbarns gälla gråt.

– Du vet, det är ganska mycket att hålla koll på sju stycken samtidigt, säger Patricio Galvez och berättar att han är lättad men trött.

Innan han trycker bort samtalet för att fokusera på barnen säger han att första natten utanför al-Hol lägret varit bra.

– Barnen var mycket trötta efter resan och kom i säng sent. Men sedan somnade de allihop. I dag är de fortfarande trötta och nu ska vi bara försöka ta det lugnt och invänta besked om vad som ska hända i nästa steg, säger han.

Barnens morfar Patricio Galvez och i bakrunden Surkew Baker, representant för den svensk-kurdiska hjälporganisationen Bring Hope. Foto: Bring Hope

Senare på eftermiddagen ringer Patricio upp DN för ett videosamtal. Barnen har somnat och själv är han uppenbart tagen av det senaste dygnets dramatik.

– Men särskilt för barnen är allt det här så nytt, de förstår inte vad det är som händer. Så småningom, när det har gått ett tag, hoppas jag att de kan känna sig trygga med att jag finns med dem. Tidigare har de gått från folk till folk, om du förstår vad jag menar.

Hur påverkade är barnen av det de har varit med om?

– De små barnen förstår inget, jag upplever att de mår bra. Men den store pojken, som kanske kanske har sett allt, är traumatiserad. Han säger inget om det, men jag märker att han inte mår bra. Han tänker väldigt mycket.

Patricio Galvez berättar att han inte fick någon information i förväg om vad som var på gång.

– Det var en oväntad situation som kom helt plötsligt, en total överraskning. Myndigheterna har hållit tyst, kanske av säkerhetsskäl. Allt det här är så känsligt. Men de genomförde evakueringen på ett sätt som var säkert för dem, det är viktigast.

Under torsdagen ska barnen och deras morfar hämta ut mediciner på apoteket. I övrigt handlar den närmaste tiden bara om att invänta instruktioner från det svenska konsulatet för att så småningom kunna resa hem till Sverige.

Det ska bland annat utfärdas resehandlingar och de tre yngsta barnen, som alla är födda i Syrien, måste få sina medborgarskap fastställda. Hur lång tid den processen tar är oklart.

Det är även oklart exakt vad som kommer att hända med barnen när de kommer tillbaka till Sverige.

– Jag kan säga att det är helt omöjligt att ta hand om sju så här små barn själv. Var och en är sina egna personligheter och jag var naturligtvis inte helt och hållet förberedd på det här.

– Men jag vet att de kommer att få det bra. Det finns resurser och enormt mycket kärlek kring deras familj och själv har jag lärt mig en läxa. Jag har förlorat en dotter och de här barnen hade också kunnat dö. Det här är inget som man är med om två gånger i sitt liv kan jag säga.

De sju syskonens föräldrar, Amanda Gonzales och Michael Skråmo tillhörde båda sekten IS och uppges vara döda. De senaste månaderna har barnen tillbringat i flyktinglägret al-Hol och en särskild del för föräldralösa barn till IS-medlemmar från Europa.

I flera veckor har det under stor sekretess förts samtal mellan de svenska myndigheterna och den självstyrande kurdiska organisationen i norra Syrien angående barnens situation.

På tisdagen anlände en svensk delegation alltså för att transportera dem ut ur lägret och vidare till Erbil, som är första steget på resan tillbaka till Sverige.

När barnen kom ut från det svenska konsulatet i Erbil på tisdagskvällen, möttes de upp av Surkew Baker, representant för den svensk-kurdiska hjälporganisationen Bring hope, som har hjälpt Patricio Galvez under tiden som han har väntat på att få ut barnen från Syrien.

– De började genast prata om att de var hungriga och ville ha ris. Eftersom det är ramadan och kvällen var sen hittade vi inga öppna restauranger, men vi stannade till vid ett snabbköp och köpte med oss kakor och juice, berättar Surkew Baker.

Efteråt skjutsade han barnen, som är i åldrarna 1 till 8 från konsulatet till hotellet där morfadern förberett ett rum med fyra sängar, nya kläder, hygienartiklar och leksaker.

– Flera medier fanns på plats, till och med ett kurdiskt tv-team som ville rapportera om händelsen. Men vi förde upp barnen till rummet direkt – några av dem kunde gå själva uppför trapporna, andra behövde hjälp. Så fort de kom in började de springa runt bland leksakerna. Det kändes väldigt avslappnat, de var glada och livliga och började leka på en gång, säger Surkew Baker.

Under onsdagen skickade han ett flertal filmer på återföreningen till DN, från att de kliver in i minibussen som tar dem från konsulatet, till att de sitter på en heltäckningsmatta på ett modernt hotellrum i Erbil. Kontrasterna från bilderna vi sett på barnens liv i al-Hol är enorma. Då en skara håglösa, utmärglade barn som äter vita bönor i tomatsås på ett tältgolv. Nu: en grupp lyckliga telningar som kravlar runt bland leksaker i grälla färger, fullt uppslukade av sin lek. I en av filmsnuttarna syns ett av de äldre barnen kämpa med att få på sig en spillrans ny sko. Glädjen när han lyckas går inte att ta miste på och Patricio Galvez ger honom en high five.

Patricio Galvez tillsammans med sina barnbarn. Foto: Bring Hope

Hemma i Sverige har barnens mormor tagit emot beskedet med glädje.

– Det har varit full rulle i telefonen, massor av människor ringde mig i går och det var underbart att få se barnen på nyheterna, jag kände så väl igen dem och blev helt rörd. Nu vill jag bara att de ska få leva i lugn och ro, leka, springa omkring och busa på gatan som andra barn, säger hon.

När Michael Skråmo och Amanda Gonzales reste till Syrien 2014 med sina fyra barn, följde mormodern med. Några år tidigare hade hon konverterat till islam samtidigt som dottern. Hon återvände till Sverige 2016 och säger i dag att hon aldrig anslöt till IS och att hon tar avstånd från organisationen.

– Jag anslöt aldrig, jag reste bara dit. Jag vet inte ens vad det betyder att vara radikal.

Det förs diskussioner om hur barn till IS-krigande föräldrar ska hanteras. Kan du förstå dem som tycker att de inte ska få komma till Sverige?

– Nej, det är hemskt. Små barn kan aldrig hjälpa vad föräldrarna gör eller har gjort. Det finns inget som heter arvssynd, inga barn ska behöva straffas för sina föräldrars brott, i så fall hade många barn suttit i fängelse i Sverige i dag, det funkar inte så.

UD:s presstjänst uppger för DN att fokus nu kommer vara att ”bistå barnen på bästa sätt”.

– Vi kommer i nuläget inte ge mer detaljerad information om vårt arbete, uppgav Mathias Heimonen på UD:s presstjänst.

Läs mer: ”Det här visar att det går att få hem dem”

Läs mer: Skråmos barn återförenade med morfar