Skrotat totalförsvar ger sämre beredskap mot pandemi

För 30 år sedan, 1990, hade Sverige världens modernaste krigssjukvård. Den bestod av 50 sjukhus: 35 fältsjukhus i armén och 15 marina stridssjukhus. Varje fältsjukhus hade sex operationssalar och intensivvårdsavdelning med 18 respiratorer. Allt var nedpackat, mobilt och kunde snabbt installeras i uppblåsbara plasttält som bildade ett sjukhus med egen elförsörjning och värme.

Under Kuwaitkriget 1991 deltog Sverige med ett sådant fältsjukhus. Inför kriget i Irak lovade statsminister Göran Persson (S) 2002 att Sverige åter kunde ställa upp med sjukvård. Men överbefälhavare Johan Hederstedt tvingades raskt informera statsministern om att alla fältsjukhus avvecklats.

Det som inträffade åren 1991–2002 var att Sverige tog freden för given i och med Sovjetunionens upplösning och Sveriges inträde i EU. Genom riksdagens försvarsbeslut 1992, 1996 och 2000 rustades både det militära och det civila försvaret ner. Hela 93 procent av arméns förband avvecklades – inklusive de 35 fältsjukhusen.

– Fältsjukhusen var en fantastisk resurs. Man investerade miljarder i dem. Men allt det slängde man på soptippen eller skänkte bort till andra länder - inget sparades, säger Sten Lennquist. Han är pensionerad professor i katastrofmedicin vid Linköpings universitet och står i daglig kontakt med sina kolleger i norra Italien.

Italienska läkare lämnar skakande vittnesmål om hur utbrottet där av covid-19 pressar sjukvården så hårt att personalen inte längre kan rädda liv som annars hade kunnat räddas med tillräckliga resurser.

I det mest utsatta området, Bergamo, måste sjukvårdspersonalen sortera bort patienter. Läkarna måste avstå från behandling av de sjuka som de bedömer har små utsikter att överleva. Dessa patienter får endast lindrande behandling, inte botande.

– Man bestämmer utefter ålder och hälsostatus. Som i alla krigssituationer, förklarade narkosläkaren Christian Salaroli, narkosläkare på sjukhuset Papa Giovanni XXIII i Bergamo.

I långt gångna stadier av covid-19 så angrips lungorna i en svårartad lunginflammation. Att sätta in intensivvård med respirator för att andas är avgörande för att patienten ska överleva.

– I norra Italien är bristen på respiratorer fullständigt katastrofal. Man måste använda primitivare metoder som ventilation med andningsmask, vilket ökar risken för smittspridning och är mindre effektivt, säger Sten Lennquist.

När de 35 svenska fältsjukhusen avvecklades gjorde man sig också av med dess 630 respiratorer – apparater som var oanvända och i toppskick:

– Hade respiratorerna fått ligga kvar i förråden hade de kunnat plockas fram nu för att rädda livet på covid-19-sjuka, menar Sten Lennquist.

När Sverige 2008 skulle leda en militär stridsgrupp inom EU 2008 så tvingades Försvarsmakten att åter bygga upp en sjukvård, men i liten skala. I dag finns två kompanier med 16 intensivvårdsplatser. Men myndigheten vill inte svara DN på hur snabbt kompanierna kan hjälpa till med vården av covid-19-patienter.

Trots upprepade frågor från DN har Folkhälsomyndigheten inte velat ange hur många som i värsta fall skulle kunna drabbas av covid-19 i Sverige. Men i Danmark offentliggjorde myndigheterna beräkningar i onsdags. Enligt dessa kan 10 procent av den danska befolkningen bli smittad, 580.000 personer.

Under en pandemi som varar i tre månader beräknas 11.200 danskar behöva sjukhusvård. Av dessa kan det krävas intensivvård för 2.800 patienter.

Sverige har dubbelt så många invånare som Danmark, men vi har endast har 526 intensivvårdsplatser. Platserna står dessutom inte tomma utan är redan nu hårt belagda.

En pandemi betyder att patienter måste flyttas, eller att planerade operationer skjuts upp. Socialstyrelsen konstaterade i en rapport december 2018:

”Antalet tillgängliga respiratorplatser och operationskapaciteten sätter gränser för vad vården klarar vid en skadehändelse med många svårt skadade, utan att kompromissa med den medicinska kvaliteten. Det är också svårt att dra några säkra slutsatser om sjukvårdens uthållighet vid en långvarig allvarlig händelse”.

Den mest allvarliga skadehändelsen är krig. Därför byggde Sverige under det kalla kriget upp ett totalförsvar där Civilförsvaret skulle undsätta befolkningen. Där ingick stora beredskapslager för sjukvård. Men lagren har tömts efterhand, när datumgränser passerats, utan att fyllas på.

– Vi har inte stora lager av medicinsk-teknisk utrustning. Många tror att det finns mycket mer, säger Taha Alexandersson, Socialstyrelsens biträdande krisberedskapschef till DN.

Sten Lennquist granskade på uppdrag av Katastrofkommissonen den medicinska beredskapen under tsunami-katastrofen 2004 och är kritisk:

– Det har skett en nedmontering av beredskapen där alla politiska partier försökt överträffa varandra. Beredskap kostar pengar att bygga upp och det vinner politikerna inga val på, det har därför prioriterats ned till förmån för områden som ger fler röster. Men vi väljer ju själva våra politiker och det är upp till oss att ställa krav på att beredskap prioriteras, säger Sten Lennquist.

När coronaepidemin bröt ut i Kina monterades snabbt extra sjukhus i den mest drabbade provinsen. I Italien är trängseln på sjukhusen ett stort problem. I Sverige har de svenska akutsjukhusen minskat från 115 stycken år 1970 till 71 stycken i dag. Därmed kan brist på utrymmen bli ett problem vid en pandemi.

I totalförsvaret ingick beredskapssjukhus, bland annat i Stockholm och på Gotland. Ett stort antal skolor var dessutom förberedda med extra utrustade skolsalar som kunde ställas om till vårdavdelningar för 125 000 patienter med utrustning från förråd, nu tömda.

Civilförsvaret hade dolda förrådsbyar runt om i Sverige med mediciner. Apotekare såg till att medicinerna i förråden omsattes – i dag är allt nedlagt.

”Sverige har i dag ingen omfattande lagring av läkemedel”, konstaterade Försvarsberedningen i sin rapport Motståndskraft. Beredningen föreslog 2017 att ett civilt försvar byggs upp – men politisk enighet om hur satsningen ska finansieras finns ännu inte.

En stor bristvara i Italien och andra drabbade länder är skyddsutrustning och förbrukningsmateriel.  Enligt den ansvarsprincip som numera gäller i Sverige ska sjukvårdens regioner ha beredskapslager. Men i praktiken litar regionerna till ”just in time”-leveranser och saknar i dag egna lager.

Covid-19 har tvingat fram en brist på andningsmasker, munskydd, visir, förkläden, handskar, skyddsglasögon och desinfektionsmedel som gör att situationen ”hotar att bli ohållbar”. Det framgår av ett brev den 4 mars till regeringen från Björn Eriksson, hälso- och sjukvårdsdirektör för Region Stockholm.

– Man kan hoppas att detta blir en väckarklocka. Staten borde se till att sjukvårdsregionerna har minst tre månaders omsättningslager av materiel och läkemedel. Det är bara att stifta en lag och tvinga dem, även om beredskap kostar pengar, säger Per Elowsson, fram till 2018 direktör för Akademiska sjukhuset i Uppsala.