Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Sverige

Små grodorna är egentligen en fransk militärmarsch

Foto: Hasse Holmberg / TT

Det du tror är supersvenskt har egentligen sitt ursprung i Frankrike.

DN reder ut hur en fransk militärmarsch blev en svensk midsommarfavorit.

I morgon, fredag, kommer tusentals svenskar att hoppa runt en lövad stång med blomster och sjunga om små grodor. Men visste du att sången har sitt ursprung i Frankrike?

Så är det, förklarar Jonas Engman, etnolog på Nordiska Museet och specialiserad på folkliga högtider:

– Från början är det en fransk militärmelodi som kommer från den franska revolutionstiden, sent 1700-tal, säger han.

Originalsångens refräng - som alltså sjungs till samma toner som refrängen i "Små grodorna" lyder:

"Au pas camarades, au pas camarades,
Au pas, au pas, au pas,
Au pas camarades, au pas camarades,
Au pas, au pas, au pas."

Fritt översatt betyder det "Gå i takt kamrater, gå i takt kamrater, i takt, i takt, i takt".

Vad gäller resten av originaltexten är källorna lite oklara, men enligt franska Wikipedia handlar sångtexten dels om att gå i takt (au pas), dels om att älska lök (oignon). Genom att äta lök blir de franska soldaterna starka som lejon (men, framgår av texten, Österrikarna bör inte få någon lök!)

– Det verkar troligt att sången har plockats upp och använts av engelsmän för att ironisera över fransmännen. Engelsmännen förknippade fransmännen med att äta grodor, säger Jonas Engman.

Engelsmän och fransmän var ju dåtida fiender, och ett nedsättande sätt att benämna en fransman var att kalla person för "groda". Det franska ordet för groda är grenouille, och texten löd möjligen då "Au pas, grenouille!" (I takt, grodor!).

Men från fransk militärmarsch till engelsk nidvisa till svenska sångleken "Små grodorna" - hur gick det till?

– Vi vet inte hur den har levt vidare under 1800-talet eller hur den blev känd i Sverige. Men vi vet att en svensk variant dök upp på 1920-talet i en sångbok. Det är då den kommer in i den svenska traditionen och blir "Små grodorna", säger Jonas Engman.

Sångboken ingick i en våg av nationalromantik, då många av våra moderna högtider fick sin form.

– I takt med industrialiseringen mot slutet av 1800-talet och början av 1900-talet började borgerlighetens nationalromantiska idéer om att hylla det svenska sprida sig till den medelklass som växte fram. Då producerades mängder av nationell rekvisita, som sånger och flaggor.

Det är svårt att säga om man på 1920-talet uppfattade ironin mot fransmännen, eller om det då redan hade hunnit blivit en "ofarlig" barnvisa.

– Det vi uppfattar som en barnslig visa bottnar i ganska tuffa förhållanden. Ofta är det så, att det som vi uppfattar som komiskt och roligt i dag har politiska bottnar. Karnevaler, då världen vänds upp och ned, är ju en politisk handling som heter duga, säger Jonas Engman.

Lyssna på den franska sången här - refrängen kommer ungefär 45 sekunder in i klippet.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.