Statsepidemiolog Anders Tegnell: Sverige har väldigt svårt att acceptera risker

– Jag behöver någon som kan skriva bra.

Sveriges statsepidemiolog Anders Tegnell är i telefon med länsstyrelsen i Stockholm. Det är torsdagsmorgon och rektorn på ansedda Campus Manilla i Stockholm har just beslutat att tillfälligt stänga skolan efter att en elev testats positivt för det nya coronaviruset. Beslutet hade väckt uppmärksamhet ändå, men toppar nu alla nyhetssajter eftersom Sveriges framtida tronföljare prinsessan Estelle är elev på skolan.

Flera rektorer i Stockholm är oroliga och verkar beredda att vidta samma åtgärd, och därmed gå rakt emot Anders Tegnells rekommendationer.

– Jag har försökt tala om vilka konsekvenser det blir av att stänga skolor alldeles i onödan. Jag tycker det här är lite upprörande, måste jag säga, säger han i telefonen.

Nu behöver han alltså någon som kan skriva bra, snabbt få rekommendationerna nedtecknade på ett officiellt brevpapper (”det måste ha ett ärendenummer”), som skickas till länsstyrelsen så att den har ”något att sticka under näsan på rektorerna”.

Vi följer efter när Sveriges statsepidemiolog skyndar vidare genom korridorerna. Det är torsdagen den 5 mars på Folkhälsomyndigheten, en dag under den mest uppmärksammade smittspridningen i Sverige sedan svininfluensan, A/H1N1, 2009. Vi får höra att Anders Tegnell har velat dra sig ur och föreslå en dag nästa vecka, men sedan kommit fram till att det knappast lär vara lugnare då. Folkhälsomyndighetens presschef försöker få oss att åka hem när han inser att vi hört honom planera för ett stundande statsministerbesök (”jag måste fixa väktare”). Alla inbokade möten är stängda för oss.

Att vi får fler fall betyder inte att rutinerna är fel, tvärtom

Stämningen i myndighetens korridorer är alltså lätt jagad, men Anders Tegnell ger åtminstone sken av att ta både vår närvaro och arbetsbelastningen med ro.

– Lunch is for wimps, ni har väl sett Gekko, frågar han och syftar på Michael Douglas hänsynslösa girigbuk i filmen ”Wall Street”.

Den 63-årige statsepidemiologen är en nyckelperson i det svenska försvaret mot det nya coronaviruset, en av dem som leder och samordnar det nationella smittskyddet. För de flesta svenskar har han blivit den som under dagliga pressträffar säger att det inte finns skäl till panik.

Den här torsdagen betyder uppdraget bland annat strategimöte om skolor, telefonkonferens med landets alla smittskyddsläkare, presskonferens och senare möte med ambassadpersonal från det brittiska samväldet. Däremellan ringer telefonen konstant.

– Absolut inte, de här rutinerna har fungerat jättebra hittills. Att vi får fler fall betyder inte att rutinerna är fel, tvärtom, säger Anders Tegnell innan han avslutar samtalet med en skolföreträdare.

Var det Estelles skola? Är det tronföljden ni ska säkra?

– Inga kommentarer. Men tronföljden är väl rätt ordentligt säkrad med tanke på hur många barnbarn som Kungen har. Det är väl sällan vi har haft så säkrad tronföljd historiskt. Även om några hoppar av.

Säger skämtet något om skämtaren? Statistisk premiss, följt av historisk referensdata, och så en brasklapp om oförutsedda variabler som kan påverka det slutgiltiga utfallet.

Helst hoppas vi att vi ska slippa få allmän smittspridning här över huvud taget men det vet vi inte

Anders Tegnell är i grunden infektionsläkare, han har bland annat arbetat för WHO med att bygga upp vaccinationsprogrammen i Laos. Men sedan många år är han främst statlig tjänsteman, hans egna barn betraktar honom inte längre som ”riktig läkare”. När han pratar om det nya coronaviruset är det inte om situationen för enstaka patienter. Han pratar om percentiler, sannolikhet, om statistiska trender och om säsonger.

Exempel: Vi är just nu i den vanliga influensasäsongen. Årets influensa är mild, men innebär ändå ett ökat tryck på sjukvården. Om några månader kommer sommaren då spridningen av det nya coronaviruset tros avta till följd av värme och människors beteendemönster. Fick Anders Tegnell bestämma skulle alltså ett eventuellt utbrott med nationell spridning ske först i maj, juni – efter influensan och lagom till sommaren.

Om utbrottet till sist kommer, med omfattande spridning mellan svenskar som inte fått viruset utomlands, måste sjukvården vara redo.

Det ni gör nu, är det ett sätt att vinna tid så att sjukvården hinner bygga upp en beredskap?

– Ja, det ligger absolut i vågskålen. Helst hoppas vi att vi ska slippa få allmän smittspridning här över huvud taget men det vet vi inte. Jag trodde det från början, men jag är inte riktigt säker längre på att vi kan hålla det borta. Men då vill vi gärna ha det så långt fram som möjligt, och gärna med så jämn utveckling som möjligt, så att det inte blir som i Italien och sticker iväg så här, säger han och drar en spetsig linje med fingret upp mot taket.

Jag tror väl att jag är osårbar, som så många av oss

Om skolor börjar stänga redan nu – hur ska de då agera när det ”riktiga” utbrottet kommer? Anders Tegnell tycker att rektorerna låter oron styra. För egen del är han inte alls orolig.

– Jag tror väl att jag är osårbar, som så många av oss.

Jag läste att du har en teori om att man i ditt yrke antingen stänger av eller så blir man otroligt…

– Nojig, ja. Och jag tillhör dem som stänger av.

Tror du att det gör det svårare för dig att nå fram till folk, din egen inställning och att du ser till makroperspektivet medan andra vill veta om de kan skicka sitt astmasjuka barn till skolan?

– Ja, kanske på individnivå. Samtidigt tror jag att det kan vara till viss fördel för mig när jag pratar med er i media. Hade jag varit väldigt nojig tror jag att det hade varit svårt att prata på ett adekvat sätt. Jag och mina läkarkollegor pratade ibland om att vissa typer av patienter som är väldigt oroliga kanske har lättare att kommunicera med en läkare som är mer inne på att kommunicera på den nivån. Medan jag hade lättare att hantera patienterna som ville få svar fort och ville veta exakt vad det handlade om, fyrkantigt så, säger han och bygger en låda med handflatorna.

– Där fungerar jag jättebra. Men de här andra som behövde någon som var mer medkännande, då fanns det andra kolleger som fungerade bättre. Vi är alla olika och det gäller att vi hittar våra styrkor och våra svagheter.

– Hej, sitter Lisa här? Har någon sett Lisa?

Det byggs om inne på Folkhälsomyndigheten, som dessutom har infört så kallade aktivitetsbaserade arbetsplatser. Ingen har en fast arbetsplats, utan i stället ett skåp där de varje morgon får hämta sitt arbetsmaterial innan de ger sig ut på jakt efter ett ledigt skrivbord.

Till följd av det nya coronaviruset har Anders Tegnell och krisledningsorganisationen tillåtits bryta mot riktlinjerna och ockuperar nu flera av arbetsrummen. Det leder ändå till att statsepidemiologen då och då far upp från sin stol och ger sig ut på jakt efter någon medarbetare.

– Jag skulle behöva åka till Somalia nästa vecka, säger han på länk till en kollega i Östersund. Han ska besöka Somalia för att ge expertstöd i arbetet med att bygga upp en hälsomyndighet i landet.

– Världen måste ju fortsätta.

Vi diskuterar hur vi kan förenkla olika saker när det gäller skyddsutrustning och sådant

Klockan elva stänger Anders Tegnell och hans medarbetare in sig i mötesrummet Ulriksdal. Elvamötet är en grundbult i verksamheten, extra viktigt på torsdagar då landets smittskyddsläkare finns med på länk – de som leder de 21 regionernas smittskyddsarbete. De medarbetare som inte får plats runt konferensbordet står tryckta längs väggarna. Där inne delas information om hur smittspårningen går, om det finns kopplingar mellan olika fall, hur det går med analyserna av proverna. Vi får vänta i ett annat rum för att säkerställa sekretessen.

– Arbetsbelastningen börjar bli rätt stor på smittskydden. Vi diskuterar hur vi kan förenkla olika saker när det gäller skyddsutrustning och sådant, säger Anders Tegnell när han kommer ut.

Bristen på skyddsutrustning är ett av de mest överhängande problemen. Den omfattande materielkrisen från förra året hänger kvar i minnet. Då tog basal sjukvårdsutrustning slut under ett leverantörsbyte i fem regioner. Planerade operationer ställdes in, sjukvårdspersonal åkte runt och köpte plasthandskar och handsprit. Nu har den stora efterfrågan på skyddsmaterial under coronautbrottet satt internationella samarbeten på prov. Italien, Iran och Kina har redan bett om hjälp med sådant som munskydd men har fått nej från Sverige – vi måste hålla på det vi har.

I Sverige finns det inga nationella beredskapslager och regionerna har gått över till ”just in time”-leveranser.

– Det är Ikea-syndromet, inget finns på plats utan det är alltid på väg någonstans. Det gäller även sjukvården, många sjukhus får leveranser flera gånger per dag med olika saker, säger Anders Tegnell.

– Det är väldigt olyckligt. Jag hoppas att vi verkligen drar lärdom av det den här gången, för det har vi inte gjort tidigare.

Folk var mycket mindre oroliga, fast den gången var det egentligen mycket farligare

Vilken situation är det som skulle göra dig orolig?

– Det är väl att svensk sjukvård på allvar börjar fallera. Att det blir så mycket att man inte orkar med. Att personalen börjar svikta och att man inte längre kan ta emot patienter på det sätt som man borde göra. Det blir massor av följdverkningar av sådant, med oro i samhället och att folk slutar gå till jobbet.

Egentligen har Anders Tegnell sagt att han ska pensionera sig innan nästa pandemi. 2009 var han chef för smittskyddsenheten på Socialstyrelsen, och en av de högst ansvariga för att hantera spridningen av A/H1N1 – mer känd som svininfluensan, eller ”pandemin” som Anders Tegnell säger. Han hade en nyckelroll i beslutet om massvaccinering som kom att omfatta drygt fem miljoner svenskar.

– Det var intressant nog väldigt mycket lättare då. Och folk var mycket mindre oroliga, fast den gången var det egentligen mycket farligare.

Vad tror du att det beror på?

– Jag vet inte. Det har hänt någonting på de här tio åren i samhället. Sociala medier är nog en del av anledningen, att det är lättare att haussa upp en stämning för en ganska liten grupp individer. Men jag vet inte, vi kanske har blivit mer oroliga för risker. Sverige har, tycker jag, under lång tid varit ett land som har väldigt svårt att acceptera risker om man jämför med andra länder. Möjligen för att vi haft fred i flera hundra år, vi har liksom inte varit utsatta för något riktigt farligt på väldigt länge.

Blir du mer personligt ifrågasatt nu än då?

– Ja, det finns en typ av personangrepp i mejl och sånt som jag aldrig sett förut i hela mitt liv. Det är helt hysteriskt. Man ifrågasätter inte min kunskap eller så egentligen utan det är mera påhopp.

Jag tycker att det på någon sorts metanivå är otrevligt att vi är ett sådant samhälle

Av typen?

– ”Du borde avgå.” ”Om någon dör i Sverige så är det ditt fel.”

– Jag är inte jättekänslig för sådant, men jag tycker att det på någon sorts metanivå är otrevligt att vi är ett sådant samhälle.

Efter svininfluensan drabbades en del av de vaccinerade av narkolepsi. Hittills har 433 personer beviljats ersättning av Läkemedelsförsäkringen men processen är långsam, inte minst eftersom många av dem var barn när de vaccinerades.

I efterhand har det som inträffat kallats både skandal och en medicinhistorisk katastrof.

Tror du att du påverkas av massvaccineringarna och deras följder?

– Du menar i mina bedömningar? Nej, det tror jag inte.

I din kommunikation?

– Nej, inte från min sida. Men möjligen i vissa sammanhang kan det ha påverkat min trovärdighet. Inte så mycket mot media men jag kan ju se det i en del mejlflöden att de påpekar att det var mitt fel att barn fick narkolepsi. ”Och nu är du igång igen och förstör folkhälsan i Sverige.”

Kan det bli aktuellt med massvaccinering den här gången?

– Om vi hade ett bra vaccin, absolut.

Skulle du fundera annorlunda sett utifrån hur det blev då?

– Nej, egentligen inte. Jag menar fortfarande att där vi var just då, med det vi visste då, så fanns det inget annat beslut. Det hade varit ohyggligt oetiskt att inte använda det vaccinet, det hade betytt att femtio, hundra personer i Sverige hade dött i stället. På sitt sätt tror jag att alla var jättenöjda att vi inte visste allt då, för hade vi fått balansera hundratals barn med narkolepsi mot 100 döda… Det är ju ingen – ingen – som vill göra det valet. Nu visste vi att vi med hyfsad chans skulle rädda hundra personer, men vi hade ingen aning om att det skulle bli narkolepsifall. Det gjorde valet i det läget väldigt lätt.

Plötsligt så är liksom varje professor i Sverige expert på det här

Sedan utbrottet av det nya coronaviruset har Folkhälsomyndigheten och Anders Tegnell fått återkommande kritik för att inte göra tillräckligt. Förutom att han inte vill stänga några skolor väntade han och myndigheten med att rekommendera stopp för flyg och avråda från resor till flera länder, däribland Italien som några dagar efter vårt besök på Folkhälsomyndigheten sätts i en nationell karantän.

Han har också kritiserats för att jämföra spårningen av det nya coronaviruset med bland annat mässling – en sjukdom som många är vaccinerade mot eller redan har haft.

Bland de som tycker att myndigheten borde agerat mer resolut finns Björn Olsen, professor vid institutionen för medicinska vetenskaper vid Uppsala universitet, Staffan Sylvan, tidigare smittskyddsläkare, och Anders Tegnells egen föregångare Annika Linde som tycker att Folkhälsomyndigheten borde rekommendera elever som varit i högriskländer att stanna hemma från skolan. Även DN:s chefredaktör Peter Wolodarski har ifrågasatt de svenska myndigheternas agerande.

Anders Tegnell, som inte nämner någon enskild kritiker, säger att de som kommer med synpunkter helt enkelt inte sitter på samma uppgifter som han gör.

– Det här har genererat ett antal experter inom ett område där vi tidigare, måste jag säga, har varit en extremt liten grupp som jobbat med den här typen av frågor. Plötsligt så är liksom varje professor i Sverige expert på det här.

Det som kan oroa mig lite är att jag tycker att media ofta har ganska dålig källkritikkontroll

Är det den kritiken som tar hårdast? Den som kommer från personer i den närliggande professionen?

– Nej, en del av dem känner jag och vet varför de säger som de gör, och det finns ju många anledningar till att man säger som man gör. Man är forskare och behöver mer forskningspengar, ja, allmänt så där. Det som kan oroa mig lite är att jag tycker att media ofta har ganska dålig källkritikkontroll.

Han går genom Folkhälsomyndighetens laboratorium – ett skyddsobjekt som inte får fotograferas – och följer gångarna över till Virushuset.

Trots att Folkhälsomyndigheten inte har något nytt att berätta ska gårdagens presskonferens nu följas av en ny. Anders Tegnell har fortfarande färskt i minnet hur han dagen innan inför rullande tv-kameror hostat rakt i näven – i strid med de egna riktlinjerna – något som först spridits på sociala medier och sedan blivit en kort artikel och videoklipp på Expressens sajt.

– Det är så oseriöst att jag vet inte vad, säger han.

Senare upptäcker en kollega att en kvinna utanför Uppsala anmält statsepidemiologen till JO för hostningen. ”Bryt smittspridningen nu! Stäng skolor nu i Sverige!”, skriver hon.

I ett mötesrum alldeles ovanför rummet där reportrarna återigen riggar sin utrustning sitter redan Socialstyrelsens krisberedskapschef Johanna Sandwall och MSB:s operativa chef Anneli Bergholm Söder och väntar på Anders Tegnell. De går igenom punkterna för dagen. Sjukvårdsrådgivningen 1177 är nedringd och det är svårt att komma fram. Tillgången på skyddsutrustning är fortsatt en avgörande och kritisk fråga.

Under den följande pressträffen berättar Anders Tegnell och de andra att över 2.000 provtagningar är gjorda i Sverige. Italien beskrivs som den stora motorn i smittspridningen. Anders Tegnell håller sig från att hosta. Han är den som har minst nytt att säga, ändå är det till honom som kön med reportrar växer sig längst.

Det finns anledning att tro att vi kommer att peaka nu, att vi har peakat

Till DN:s reporter på plats säger Anders Tegnell att ökningen av antalet svenskar som smittats utomlands och återvänt snart kan komma att klinga av.

– Det finns anledning att tro att vi kommer att peaka nu, att vi har peakat, säger han.

Dagen efter fattar Utrikesdepartementet beslut, på rekommendation från Folkhälsomyndigheten, om att avråda från resor till de coronadrabbade regionerna i Italien och Sydkorea. Anders Tegnell håller möte med kommunchefer och upprepar att det inte finns anledning att stänga några skolor. Trots det håller flera skolor i Stockholm stängt av oro för smittade elever.

Ytterligare några dagar senare fattar Italien beslut om nationell karantän.

Är du rädd för att ha fel?

– Nej, jag har nog landat i att det största felet man kan göra är att inte göra någonting. Att bli paralyserad för att man tycker att det är svårt att välja vad man ska göra, då gör man fel. Man måste ta ställning till det man kallar bästa tillgängliga kunskap. Väldigt ofta blir det rätt, någon enstaka gång så blir det inte rätt och då får man vara ödmjuk för det och ändra sig. Det är de gånger jag inte tagit beslut som det har blivit fel.

Det är väl det som du kritiseras för nu, när du inte velat stänga flygrutter och skolor?

– Men det är ju ett väldigt aktivt beslut. Extremt aktivt, eftersom det är lite grann mot vad folk vill och tror att man ska göra. Det är det som är de svåra besluten, de lätta besluten är att bara hänga med. Men då blir man ju inte speciellt effektiv.

När DN följde Anders Tegnell den 5 mars hade 94 personer bekräftats smittade med det nya coronaviruset i Sverige. Fem dagar senare rapporterar regionerna 355 fall av smittade svenskar. Av dessa är åtminstone två fall sådana som inte kopplas till utlandsresor.

”Detta och andra fall är signaler om att en nationell spridning kan vara under uppseglande och är förstås något som gör att andra insatser kan behövas i detta nya läge”, skriver Anders Tegnell i ett mejl från sin resa i Somalia.

Strax därefter höjer Folkhälsomyndigheten riskbedömningen för spridning inom Sverige till nivå 5 – mycket hög.

Läs mer: Det här vet vi om det nya coronaviruset