Stressfyllda händelser kan öka risken för våldsbrott

Tidigare studier har visat att personer med psykossjukdomar som schizofreni och bipolär sjukdom har en ökad risk för att begå våldsbrott. En stor del av risken kan förklaras av ärftliga faktorer, men också miljöfaktorer påverkar. I en ny svensk studie har forskare undersökt om stressfyllda händelser kan öka risken för våldsbrott och om risken kan ändras över tid.

– I de traditionella riskbedömningsinstrumenten och preventionsprogrammen tittar man ofta på statiska riskfaktorer, som till exempel miljöinfluenser under uppväxten. Våra svenska register gör det möjligt att undersöka om stressfyllda faktorer som förändras över tid potentiellt kan öka risken för våld hos dessa personer, säger Amir Sariaslan, forskare i psykiatrisk epidemiologi vid Oxford University och en av forskarna bakom den nya studien, som publicerats i tidskriften Jama Psychiatry.

I studien ingick fler än tre miljoner människor som fötts i Sverige mellan 1958 och 1988. Av dem hade nästan 35 000 diagnostiserats med schizofreni och knappt 30 000 med bipolär sjukdom. De jämfördes med sig själva över tid för att utesluta ärftliga och tidiga miljöfaktorer.

Resultaten visade att när personer med schizofreni eller bipolär sjukdom utsattes för särskilt stressfyllda händelser ökade risken för att de inom en vecka skulle begå ett våldsbrott. Den största triggern var att bli utsatt för våld av en utomstående person. Andra triggers inkluderade självmordsförsök, alkohol- eller drogförgiftning, hjärnskador, olyckor och om någon förälder dött.

– Den här studien förstärker vad vi visste tidigare, att våldsriskerna är förhöjda inom psykossjukdomar och att det är något som man måste ta på allvar, säger Amir Sariaslan.

Men den ökade risken för våldsbrott efter någon av dessa stressfaktorer fanns även hos personer utan någon psykiatrisk diagnos. Forskarna tror att det kan innebära att en del av de bakomliggande mekanismerna som leder till en ökad våldsbenägenhet inte är unika för psykossjukdomar, även om triggereffekterna är starkare än hos normalbefolkningen.

Det betyder dock inte att alla, oavsett om de har någon diagnos eller inte, kommer att begå ett våldsbrott om de utsätts för någon av dessa starkt stressande händelser.

– I absoluta tal är riskerna ganska små, av personerna med schizofreni är det mindre än två procent som faktiskt begår ett våldsbrott veckan efter att de själva blivit utsatta för våld. Men de relativa riskerna är betydande, säger Amir Sariaslan.

Låg familjeinkomst, låg utbildningsnivå, arbetslöshet eller boende i ett utanförskapsområde, påverkade inte sambanden mellan triggerfaktorerna och den senare risken för våldsbrott.

– Det är i linje med våra tidigare studier, där vi har funnit att socioekonomiska faktorer varken orsakar kriminalitet, missbruk eller psykiatriska sjukdomar i Sverige. Sambanden förklaras huvudsakligen av bakomliggande familjära faktorer, där ärftligheten är central.

Förhoppningen är att studiens resultat kan bidra till att förbättra riskbedömningar, inte att stigmatisera kring psykiska sjukdomar.

– Man måste försöka identifiera vilka personer som har en förhöjd risk för våldsbrott, i synnerhet dagarna efter att de själva varit utsatta för det. Vi tror att triggerfaktorer kan vara ett viktigt sätt för att förbättra riskbedömningar inom verksamheter som hanterar personer som kan vara i riskzonen för att utsätta andra människor för våldshandlingar.