Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Sverige

Svensk teknik och EU-bidrag stänger Europas gräns

Förra året kom tusentals flyktingar till EU via Bulgarien. Nu bygger landet ett tre mil långt rakbladsstängsel längs turkiska gränsen. Men flödet av flyktingar har redan minskat. I EU-finansierade övervakningskameror, tillverkade av svenska Ericsson, ser de bulgariska gränspoliserna människor närma sig. Då ringer de sina turkiska kolleger, som stoppar flyktingarna innan de ens når gränsen. Läs del 6 av DN:s serie Drömmen om Sverige, om flyktingarnas väg bort från kriget i Syrien.

Han är nöjd, chefen för gränspolisen i Svilengrad. Den 40 kilometer långa sträcka av Bulgariens gräns mot Turkiet som han ansvarar för är numera extremt välbevakad.

– Vi har ständigt 70 poliser som patrullerar sträckan. Plus alla kameror, säger George Kalajdjiev, en stadig 40-åring.

Bulgariens gräns mot Turkiet utgör även EU:s yttre gräns. Förra året smög sig tusentals flyktingar från Syrien in i Europa här, med drömmar om ett tryggare liv. Nu kommer nästan ingen, förklarar George Kaladjiev. På polisstationen i Svilengrad öppnar han dörren till gränspolisens sambandscentral.

Rummet är fullt av skärmar. Fyra tysta poliser betraktar live-filmbilderna från kamerorna som sitter på höga stolpar längs gränsen.

– 58 kameror finns utmed den sträcka vi ansvarar för. Det är mer än en kamera per kilometer, säger George Kalajdjiev.

”Ericsson” står det på panelen i kontrollrummet. Intill syns den svenska teknikjättens logotyp, med de tre sneda strecken.

George Kalajdjiev berättar att Ericsson-systemet kostat motsvarande drygt 100 miljoner kronor. En stor del av pengarna kommer från EU.

– Det är ett utmärkt system. Det har både mörkerseende och värmesensorer.

Han visar hur värmesensorerna fungerar.

– När de känner av kroppsvärme så går ett litet larm, och så riktas automatiskt kameror i den aktuella sektorn åt det hållet. Titta här!

På en av skärmarna i rummet ser vi något som rör sig, alldeles nära gränsen.

– Just det där är nog ingen människa, utan ett djur. Kanske en hare. Värmekamerorna känner ingen skillnad, de reagerar på kroppsvärme.

De bulgariska kamerorna är riktade in i Turkiet. På en skärm syns moskéminareter i en turkisk gränsby.

– Vi kan upptäcka människor redan tre fyra kilometer innan de når gränsen, säger George Kalajdjiev.

Tidigare betydde det att Bulgariens gränspolis stod redo att fånga in människor som tog sig in illegalt. De greps, låstes in och förhördes. Om de ville söka asyl i Bulgarien anvisades de en plats på något av de nedgångna flyktingboenden som DN berättade om i söndagens tidning.

Men nu, berättar gränspolis­chefen, når syrier och andra migranter sällan gränsen. Makthavarna i Bulgarien och Turkiet har nyligen kommit överens om ett tätare samarbete.

– När vi ser att människor är på väg mot oss så ringer vi numera till våra turkiska kolleger, eller skickar ett fax. Då tas de om hand av turkiska polisen och förs till ett flyktingcentrum på den turkiska sidan.

George Kalajdjiev ser inga problem med att migranter hindras att nå gränsen genom det bulgarisk-turkiska samarbetet.

– Syrier förföljs inte i Turkiet. Och de vill egentligen inte söka asyl här. Anledningen till att de vill komma in i Bulgarien är att de vill vidare till Västeuropa, säger han.

Bulgarien, EU:s fattigaste land, har ingen vana av att ta emot asylsökande. Men förra året dök tusentals syriska flyktingar – samt en del afghaner, iranier och afrikaner – plötsligt upp i landet. De nya migranterna var ett tecken på att smuggelvägarna in i Europa hade ändrats.

För ett par år sedan kom migranterna ofta in via Grekland. Norr om gränsfloden Evros gick det att smyga sig in. Men i början av 2013 stod ett högt stängsel med taggtråd färdigt, bekostat av den grekiska staten. Smugglarna på den turkiska sidan tvingades hitta nya vägar.

De fann Bulgarien. På busstationen i turkiska Edirne betalade desperata människor smugglare mellan 250 och 1.000 dollar för att på natten bli skjutsade ut på landet, till ett område nära gränsen. Smugglarna pekade västerut: Gå ditåt, så är ni i Europa om några timmar.

Under juli, augusti och september i fjol kom över tusen människor i veckan över gränsen till Bulgarien. Nu har flödet minskat: inte ens hundra migranter per vecka upptäcks. Människorättsorganisationer som Amnesty International och Helsingforskommittén har anklagat Bulgarien för att ägna sig åt olagliga ”pushbacks”, att fysiskt hindra migranter från att komma in i landet och söka asyl.

– Vi vet att pushbacks förekommer. Vi har flera rapporter om att migranter blivit misshandlade av gränspolisen, säger Iliana Savova från bulgariska Helsingforskommittén till DN.

Enligt Iliana Savova är pushbacks en viktig anledning till att antalet människor som olagligt tar sig in i Bulgarien minskat.

Gränspolischefen i Svilengrad förnekar att hans poliser ägnar sig åt pushbacks. Minskningen av antalet migranter beror i stället på ”det goda samarbetet med våra turkiska kolleger”, enligt George Kalajdjiev.

I slutet av mars besökte EU-kommissionär Cecilia Malmström Bulgarien. Hon träffade syriska flyktingar och människorättsorganisationer som Helsingforskommittén.

– Vi får ju många berättelser om pushbacks, att flyktingar rent fysiskt förhindras att få komma fram och söka asyl. Det är helt oacceptabelt och olagligt. Men det finns inga konkreta bevis för att det förekommer, säger Cecilia Malmström.

Som EU-kommissionär med ansvar för inrikesfrågor har Cecilia Malmström asyl- och migrationsfrågor på sitt bord – men även gränskontrollen. När DN berättar om samarbetet mellan bulgarisk och turkisk gränspolis som hindrar migranter från att nå EU:s gräns säger hon:

– Jag visste inte att det var så organiserat att de sitter och spanar, och att de sedan ringer turkarna på det sättet. Det hade jag ingen aning om.

Cecilia Malmström tycker att metoden att hålla migranterna borta med hjälp av turkisk polis är problematisk. Hon tänker undersöka saken närmare.

– Det du beskriver är ju ingen formell pushback, men det är ändå tveksamt på det sättet att de inte ens får tillgång till den europeiska gränsen, säger Cecilia Malmström.

I Svilengrad kör polischefen George Kaladjiev oss i en patrullbil längs gränsen. Han stannar bilen på en grusväg, kliver ut och pekar mot en övervakningskamera.

– Ser ni! Den är riktad rakt mot oss. Just nu tittar kollegerna på oss. Och där ser du en värmesensor, den har känt vår kroppsvärme och signalerat, säger George Kalajdjiev.

Här och var syns resterna av ett rostigt taggtrådsstängsel, förankrat i  marken med rejäla pålar i betong. Pålarnas 45-gradersbockning högst upp är avslöjande. De är bockade inåt, mot den bulgariska sidan. Stängslet är en rest av den barriär som under 1980-talet hindrade bulgarer från att fly den dåvarande kommunistdiktaturen.

Nu reser Bulgarien ett nytt stängsel. Denna gång är det inte riktat mot de egna medborgarna, utan ska hålla utländska migranter borta.

Barriären ska bestå av höga, täta rullar av kraftig ståltråd försedd med rakbladsvassa knivar.

Stängslet kommer att täcka 33 kilometer av den totalt 274 kilometer långa gränsen mot Turkiet.

– Det byggs längs en särskilt svårbevakad sträcka av gränsen, med kullar och skog. Då räcker inte kameraövervakningssystemet till riktigt, säger George Kalajdjiev.

I söndagens DN uttryckte Cecilia Malmström sitt ogillande över stängslet. Europeiska unionen ska stå för öppenhet – inte för murar och stängsel, sade hon, och betonade att EU inte ger en krona till bygget.

I Bulgarien finns en bred politisk enighet om att stängslet behövs. Enligt regeringen ska det stå färdigt i maj, men bygget har försenats av upphandlingsskandaler och anklagelser om korruption.

George Kalajdjiev och hans kolleger ser fram emot rakbladsbarriären. Den kommer att styra flyktingströmmarna ner mot Grekland igen, menar polischefen.

– Jag tror att den kommer att vara färdigbyggd innan året är slut.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.