Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Sverige

Synen på öppen publicering delar forskarna

Christina Moberg, professor i kemi, är kritisk till open access, att vetenskapliga artiklar läggs ut öppet på nätet.
Christina Moberg, professor i kemi, är kritisk till open access, att vetenskapliga artiklar läggs ut öppet på nätet. Foto: Alexander Mahmoud

Fusk med bilder i artiklar av kirurgen Paolo Macchiarini avslöjades på sajten PubPeer, där forskare kan diskutera och granska forskning anonymt. Sajten är en del av rörelsen för open science, som arbetar för att göra forskningen tillgänglig för alla. Men kritiker varnar för höga kostnader och förlorad kvalitetskontroll.

I september avgjorde Centrala etikprövningsnämnden att kirurgen Paolo Macchiarini gjort sig skyldig till forskningsfusk. Han är ansvarig för att bilder hade manipulerats och återanvänts i två artiklar, publicerade 2014 i tidskrifterna Nature Communications och Biomaterials, som DN kunde avslöja i februari i samband med att Anders Hamsten valde att avgå som rektor vid Karolinska institutet. Fusket uppdagades tack vare sajten PubPeer, där forskare har möjlighet att anonymt kommentera, diskutera och granska oklarheter och misstänkta fel i vetenskapliga artiklar.

– Någon hade lagt upp bildmaterialet från artiklarna och det gick direkt att se att något var fel, säger Gustav Nilsonne, forskare i neurovetenskap vid Karolinska institutet och Stockholms universitet.

PubPeer är en del av den rörelse inom forskarvärlden som strävar mot så kallad open science, öppen forskning.

– Det är en väldigt kul sajt. Där finns inlägg av typen ”vi har diskuterat den här artikeln på vår arbetsplats och vill ställa ytterligare frågor om hur kontrollgruppen valdes ut”, där artikelförfattarna själva går in och svarar, men också diskussioner om misstänkta avvikelser och fusk, säger Gustav Nilsonne.

Han har länge varit engagerad i att göra vetenskapen mer öppen och tillgänglig för alla. En viktig del av det kallas open access, eller att vetenskapliga artiklar läggs ut öppet på nätet.

Vanligen skickar forskare in sina resultat till tidskrifter som låter andra granska arbetet och väljer ut det som ska publiceras. Sedan får universitet och bibliotek betala höga prenumerationsavgifter för att få tillgång till artiklarna.

– Systemet fungerade förut, när det behövdes någon som tryckte och distribuerade forskningsresultat. Men med internet har det blivit överflödigt. Nu betalar vi förlagen för att låsa in våra artiklar. Vi skriver, vi granskar, och sedan betalar vi för tidskrifterna. Det är stötande, säger Gustav Nilsonne.

 

Öppna data gör det möjligt att använda vetenskapen på det sätt som den är avsedd att användas. Om vi får tillgång till alla data som finns inom ett fält minskar osäkerheterna och risken för snedvridningar.

 

Vetenskapsrådet har beslutat att alla forskare som de finansierar ska publicera sina artiklar via open access, så att de kan laddas hem gratis och läsas av andra. I maj enades EU-länderna om att gå över till ett öppet vetenskapssystem.

Gustav Nilsonne gläds över utvecklingen.

– Som forskare har jag nytta av att kunna läsa artiklarna. Men främst har det stora fördelar att vetenskapen blir tillgänglig för personer utanför universiteten. Det gäller ju särskilt offentligt finansierad forskning som alla är med och betalar. Det är också viktigt att till exempel läkare får tillgång till den senaste medicinska forskningen, säger han.

Christina Moberg, professor emeritus i organisk kemi vid Kungliga tekniska högskolan, KTH, och preses för Kungliga vetenskapsakademien, är däremot mer kritisk till open access.

– Grundtanken att göra vetenskap tillgänglig är bra, men det finns stora problem. Ett som man kunde ana redan från början är att det nu publiceras väldigt mycket. I dag kan du publicera vad som helst, bara du betalar upp till 30 000 kronor. Mängder av nya förlag har startats eftersom det är så lönsamt, säger hon.

Ett annat problem hon ser är att forskarna själva måste bekosta publiceringen samtidigt som universiteten får fortsätta att betala prenumerationsavgifterna.

– Det är ett problem i sig, inte minst i utvecklingsländer, om det bara blir forskare som har råd som kan publicera sina resultat, säger Christina Moberg.

Förespråkarna för öppen publicering menar att det inte behöver bli dyrt eftersom alla kan lägga ut sina artiklar själva på nätet. Men det är fel väg att gå, menar Christina Moberg.

– Det är farligt. Den vetenskapliga granskningen som de seriösa vetenskapliga tidskrifterna gör är oerhört viktig. När vi forskar bygger vi på det andra gjort tidigare. Kan vi inte lita på kvaliteten blir det besvärligt, säger hon.

Hon köper inte heller argumentet att öppna vetenskapliga artiklar skulle göra all forskning mer tillgänglig för allmänheten. Inom många områden är det omöjligt.

– Väldigt mycket av det som publiceras är obegripligt för en läsare som saknar förkunskaper. Jag tror på att sprida vetenskap, men i modifierad form, som seriös populärvetenskap. Mina artiklar i kemi har man inte någon glädje av om man inte själv forskar i fältet, säger Christina Moberg.

Gustav Nilsonne önskar däremot att systemet där tidskrifterna som låter andra forskare granska arbeten innan de publiceras görs om.

– Granskningen tar väldigt lång tid. Det kan ta åratal att få ut en artikel, och jag tycker att det är lite illusoriskt att se det som en kvalitetsstämpel. Min uppfattning är att referentgranskningen kan vara slumpartad. Det finns många exempel på stora fel som släppts igenom, säger han.

I stället tror han att forskare kommer att granska andras arbeten efter att de har lagts ut, till exempel på sajter som PubPeer.

När nya tjänster ska tillsättas vid universiteten bedöms forskare utifrån hur många arbeten de har publicerat i högt ansedda tidskrifter. Även det skulle Gustav Nilsonne vilja ändra på.

– Jag är frågande till om den bästa forskningen verkligen är den som publiceras i de högst rankade tidskrifterna. Vi måste tänka nytt om meriter. I stället för att räkna pinnar och klassificeringsfaktorer får vi börja läsa artiklarna och se vad där står, och om det är bra och väl utförd forskning, säger han.

Det allra viktigaste som en mer öppen forskning skulle medföra är enligt Gustav Nilsonne open data: att forskare delar med sig av sina data.

– Öppna data gör det möjligt att använda vetenskapen på det sätt som den är avsedd att användas. Om vi får tillgång till alla data som finns inom ett fält minskar osäkerheterna och risken för snedvridningar, säger han.

Det skulle också ge andra vinster.

– När någon har lagt en massa pengar på att samla in data så blir det också delvis en etisk fråga. I stället för att till exempel låta nya försökspersoner genomgå samma intrång och risker kan andra forskargrupper använda de data som redan finns. Det är ju resursslöseri om data bara ska få försvinna, säger Gustav Nilsonne.

Han har också goda erfarenheter av när forskare delar med sig av koden till sina datorprogram.

– Jag hittade en analysmetod som en amerikansk forskare, Joseph Hilgard, hade lagt ut på internet. Jag använde hans program, och det ledde till att vi började samarbeta och skrev en artikel tillsammans, tack vare att han hade lagt upp sin kod.

DN frågar.

1. Vilka möjligheter eller problem ser du med open science?

2. Vilka möjligheter eller problem ser du med open access?

3. Vilka möjligheter eller problem ser du med open data?

4. Bör forskarsamhället sträva mot open science?

Foto: Christopher Kullenberg, forskare i vetenskapsteori, Göteborgs universitet:

1 Snabbare genombrott och att forskningen kommer till nytta även utanför akademin.

2 Allmänheten kan läsa forskning direkt utan att gå via populariseringar. Men förlagens affärsmodeller passar inte.

3 Forskningen blir mer effektiv och träffsäker. Men man måste vara mycket mera vaksam när det gäller personlig integritet.

4 Definitivt. Embryot till idén finns i den vetenskapliga kulturen sedan 1600-talet. Med dagens teknik kan vi realisera den, och även inkludera icke-forskare.

Foto: Magnus Boman, forskningsexpert vid SICS, professor i intelligenta programvarutjänster, KTH:

1 Det möjliggör reproduktion av andras resultat. Några problem finns inte.

2 Inte minst i utvecklingsländer betyder det oerhört mycket att alla forskare får del av den senaste forskningen. Det finns inga nackdelar.

3 I vår forskning kring lärande maskiner har vi aldrig tillräckligt med data. Med öppen data kan man höja kvaliteten. Inga nackdelar.

4 Vetenskapsförlagen är desperata i dag. Nu tappar de greppet om att tjäna pengar på andras gratisarbete. Det är en process som inte går att stoppa.

Foto: Tobias Larsson, professor i maskinteknik, Blekinge tekniska högskola:

1 Uppsidan är att fler kan dra nytta av forskningen. Men vem betalar för publikationerna och vem säkerställer kvaliteten om allt blir gratis?

2 Fördelen är att forskningen blir tillgänglig för alla. Nackdelen kan bli att det inte finns någonstans att publicera, eller att kvaliteten blir svår att kontrollera.

3 En stor fördel är att fler kan göra samma, eller olika, analys av data. Nackdelen kan vara att sammanhanget kring insamlingen av data kan gå förlorat och att det blir feltolkningar.

4 Ja, uppsidorna är större än de negativa konsekvenserna, men det kräver en del analys. Vi måste vara överens om hur systemet ska fungera för att säkerställa kvalitet långsiktigt. Annars vattnas begreppet forskning ur och då har vi tappat en grundsten i vetenskapssamhället.

Foto: Hjalmar Laudon, professor i skogslandskapets biogeokemi, SLU:

1 Jag ser bara fördelar. Men det kommer att kosta att göra all data tillgängliga på ett bra sätt.

2 Bara fördelar, men nu är det alltför dyrt för oss att göra uppsatserna tillgängliga.

3 Detta är framtiden. Allt annat är förkastligt! Att låta andra forskare, studenter, myndigheter, företagare, privatpersoner använda data är det enda sättet framåt.

4 Absolut! De frågor vi behöver besvara kräver många olika typer av data som vi endast kan få fram tillsammans med experter från andra forskningsfält.

Foto: Anders Telenius, docent vid enheten för bioinformatik och genetik, Naturhistoriska riksmuseet:

1 Möjligheter för fler att ta del av såväl innehåll som utveckling av vetenskap.

2 Mer information blir mer tillgänglig. Gränsdragningen mellan ”seriös” och ”oseriös” kunskap kan lösas upp och mekanismer för självsanering behövs.

3 Vissa data borde tveklöst vara mer öppna än i dag. Men standardisering krävs för att de skall vara användbara.

4 Forskarsamhället strävar redan i dag efter öppenhet, så en anpassning av existerande system förefaller närmast självklar.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.