Trendbrott: Här minskar barns övervikt

Övervikt och fetma bland barn och unga ökade kraftigt under 1980-talet, och fortsatte till början av 2000-talet. Då planade vikt­kurvorna långsamt ut och sedan dess har barnens vikt legat kvar på samma nivå i flera länder.

Fetma påverkar barnens hälsa och ökar risken för till exempel tidig typ 2-diabetes och hjärt-kärlsjukdom. Men nu visar nya siffror att ett trendbrott kan vara på gång, åtminstone i Stockholms län.

Forskaren Finn Rasmussen, professor i socialmedicin vid ­Karolinska institutet, har undersökt förekomsten av övervikt och fetma bland åtta- och tolvåringar år 2003 respektive 2011.

Han fann att andelen feta eller överviktiga åttaåriga flickor i Stockholm hade minskat från drygt 17 procent till strax över 10 procent mellan åren 2003 och 2011. För pojkar i samma ålder finns en liknande trend, som dock ligger på gränsen att vara statistiskt säkerställd. Även bland tolvåriga flickor syns en minskning.

– Resultaten talar för att det är fråga om ett trendbrott, snarare än fortsatt stabilisering, säger Finn Rasmussen.

Än så länge syns vändningen främst i Stockholm. När forskarna undersökte tolvåringar i kommuner runtom i Sverige såg de ingen minskning. I den ännu opublicerade studien framträder i stället en klyfta mellan Stockholm och resten av landet.

Nästan 13 procent av flickorna utan­för huvudstaden var överviktiga eller feta, vilket kan jämföras med drygt 9 procent av jämnåriga flickor i Stockholm. Även pojkarna i Stockholm var smalare än i övriga landet.

– Stockholm drar ifrån, och sannolikt kommer resten av landet att följa efter, säger Finn Rasmussen.

Siffrorna för hela riket ska dock enligt Finn Rasmussen tolkas med viss försiktighet.

– De visar en tendens, och är de bästa uppgifterna vi har i dag. Våra resultat måste följas upp i fler ­studier.

Den nya studien visar också en tydlig koppling mellan föräldrarnas utbildningsnivå och barnens risk att väga för mycket. I Stockholm hade åttaåriga pojkar med hög­skole­utbildade mammor en lägre risk för övervikt jämfört med jämnåriga pojkar till mödrar utan högskoleutbildning.

– Föräldrar med högre utbildning tar till sig mer information och kunskap om betydelsen av bra mat och motion, både för sig själva och sina barn.

Det finns flera tänkbara förkla­ringar till att fler barn tycks vara normalviktiga. Föräldrarna påverkas till exempel av det växande hälsointresset och av mediernas rapporteringar om att det går att förebygga övervikt.

– I Stockholm finns många högutbildade föräldrar som prioriterar sina barns hälsa. I glesbygden är bilåkande vanligare. Men barnfetma är en klassfråga, och viktkurvan i Stockholm följer bostadspriserna. I centrala staden är priserna höga och få barn överviktiga, och ­längre ut är bostadspriserna låga och barnfetman högre, säger Finn Rasmussen.

Claude Marcus, som är professor i barnmedicin vid Karolinska institutet, tycker att de nya siffrorna ser lovande ut.

– De följer en internationell trend. De visar också att vi inte bara är offer, utan att det går att göra något åt problemet. Det är viktigt att hjälpa barn tidigt att hålla normalvikt. I tonåren är det svårt att göra något åt fetma, då är det nästan bara kirurgi som fungerar, säger han.