Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Sverige

Ullhåriga mammutens historia skriven i dna

Svenska forskare har för första gången kartlagt hela arvsmassan för två ullhåriga mammutar, en 44 800 år och en 4 300 år gammal - en av de allra sista. Resultaten ger ny information om djurens historia och visar att inaveln ökade kraftigt innan arten dog ut.

Två gånger i mammutarnas historia minskade hela populationen mycket kraftigt, och inaveln var stor i den sista gruppen som dog ut för 4 000 år sedan. Det visar den första fullständiga kartläggningen av dna från två ullhåriga mammutar.

– Delar av arvsmassan i den yngre mammuten hade ingen variation alls. Det är ett typiskt tecken på inavel, säger Love Dalén, docent i evolutionsbiologi vid Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm.

Mammuten levde för 4 300 år sedan i den sista kända kolonin på Wrangels ö utanför nordöstra Sibirien, och var alltså en av de allra sista individerna. Love Dalén och hans medarbetare har jämfört arvsmassan med dna från en 44 800 år gammal mammut från ryska fastlandet. Resultaten publiceras i tidskriften Current Biology.

– Hos den äldre mammuten finns inga tecken alls på inavel. Förlusten av genetisk variation hos den yngre är runt 20 procent över hela arvsmassan. Men den är inte så inavlad som dagens svenska vargar, och vi kan se att föräldrarna till den inte var syskon, säger Love Dalén.

Inaveln är ett tecken på att det bara fanns ett litet antal djur kvar.

– Detta är ett typiskt mönster hos utrotningshotade djur. Vi kan inte säga om inaveln var skadlig, men det håller jag för sannolikt. Men både människor och ett varmare klimat bidrog förmodligen till att djuren dog ut. säger Love Dalén.

I den yngre mammutens dna syns också tydliga spår av att antalet djur minskade kraftigt för ungefär 12 000 år sedan, när den senaste istiden tog slut. Innan dess fanns mammutar över hela norra halvklotet, men sedan överlevde de bara på några öar utanför Sibirien.

Båda djurens arvsmassa visar också på en tidigare minskning i populationen.

– För ungefär 280 000 år sedan minskade antalet mammutar mycket, men sedan återhämtade sig arten igen. Resultatet förvånade oss, och vi kan inte hitta någon förklaring till vad som hände. Klimatet verkar inte ha blivit varmare, till exempel, säger Eleftheria Palkopoulou vid Harvarduniversitetet i Boston i USA som ledde studien medan hon var doktorand vid Naturhistoriska riksmuseet.

Resultaten kan även få betydelse för annan typ av forskning.

– Forskare som arbetar med att återskapa mammutar behöver ett bra kartlagt mammutgenom för att lyckas. Så de är väldigt intresserade av att låna våra data, säger Love Dalén.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.