Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
169 kr/månad

Vakna med DN på helgen. Halva priset på papperstidningen i tre månader!

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-07-16 06:29

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/nyheter/sverige/unga-om-integration-det-viktigaste-ar-att-lara-sig-spraket/

Sverige

Unga om integration: Det viktigaste är att lära sig språket

Fem ungdomar med olika erfarenheter av att börja skolan som nyanländ: Charl Chalmi, 16 år, Daniela Aguilar Lopez, 19 år, Sindija Heinberga, 21 år, Hakob Yousef, 19 år, och Basma Mati, 16 år. Foto: Roger Turesson

Hur är det att vara ny i Sverige och börja skolan? 

Charl, Daniela, Sindija, Hakob och Basma har varit med om just det.

För DN berättar de om sina erfarenheter och tankar kring integration.

Basma Mati är 16 år och går första året på Tumba gymnasium. 

– Det första jag tänkte på när jag började här var språket. Hur skulle någon förstå mig? Hur skulle jag förstå någon annan? berättar hon.  

Det har gått nio år sedan hon kom till Sverige från Irak som 7-åring. DN träffar henne och fyra andra elever från olika delar av världen på skolan där de alla går i dag.  Daniela Aguilar Lopez, Hakob Yousef, Sindija Heinberga och Charl Chalmi håller alla med om att något av det viktigaste när man kommer ny till ett land är att lära sig språket. Det är centralt för att känna sig som en del av ett samhälle. 

– Språk är makt. Genom språket kan man integrera sig snabbt. Man ska försöka anpassa sig och språket är det enda som hjälper, säger Hakob Yousef. 

Han är 19 år och flyttade från Syrien när han var 15 år. Nu går han tredje året på skolan. 

Som ny i Sverige, i nionde klass, skulle han lära sig att skriva noveller och artiklar på ett språk som han inte kunde. Han visste att han behövde lära sig snabbt för att bli behörig till gymnasiet. 

– Det var fett svårt. Ibland vågade jag inte ställa en fråga eller säga att jag inte förstod. När man märker att hela klassen förstår och jag inte förstår, då kan jag inte låta läraren upprepa allt för min skull. Så jag väntade tills lektionen var slut, sedan gick jag till en kompis och fick hjälp av honom, säger Hakob Yousef. 

Läs mer: Satsning på föräldrarna höjde elevernas resultat 

Sindija Heinberga flyttade från Lettland när hon var 16 år och hade en liknande känsla sin första dag på gymnasiet efter att ha gått förberedelseklass.  

– Jag visste att jag kunde bra svenska men jag vågade inte säga någonting. Om jag skulle säga en mening, hur skulle jag säga den rätt? Hur ska jag betona i den? Det kändes som att alla skulle lyssna eller lägga märke till det, säger hon. 

Daniela Aguilar Lopez håller med. Hon var sju år gammal när hon började skolan i Sverige efter att ha flyttat från hemlandet Chile. 

– Jag var jättenervös och började gråta, jag var liten och rädd att jag inte skulle kunna anpassa mig. Alla kunde kommunicera med varandra och det kunde inte jag, säger hon.

– Men det gjorde också att man växte som person, för nu bryr man sig inte om hur det låter, flikar Sindija Heinberga in. 

Det blir segregerat om man bara är med dem som är i samma situation som man själv. Går man i stället i samma klass som svenskar så måste man anpassa sig och hänga tillsammans.

De konstaterar att läraren får en viktig roll när man som ung börjar skolan i ett nytt land. 

– Jag pratade spanska med läraren, fast hon inte förstod och hon skrattade inte åt mig. I stället försökte hon förstå mig. Hon sa inte heller att jag gjorde fel utan det fick jag märka själv, berättar Daniela Aguilar Lopez. 

De tror att det kan bero på ålder och mognadsgrad huruvida man anstränger sig för att lära sig svenska. När man är yngre kan man tycka att det är lättare att i stället bli vän med de som talar samma språk. 

Är man lite äldre när man kommer hit så har man en annan uppfattning, tror Hakob Yousef.

– Jag tror att de som är under tolv eller tretton tänker att de hittar vänner som kan språket och sen så spelar resten ingen roll. Men de som är femton–sexton är mer mogna och tänker att de måste lära sig för att kunna ta sig vidare.

Läs mer: ”Flerspråkighet är gynnsamt för alla ämnen” 

Alla håller med om att det är lättare och känns tryggare att i början skaffa vänner som pratar samma språk.

– Ta skämt som exempel. Det finns skämt på arabiska som man inte kan översätta till svenska och få folk att förstå på samma sätt. Så det blir typ att man dras till dem som kan samma språk. Men man hatar inte de andra, säger Basma Mati. 

Charl Chalmi var tio år när han kom till Sverige från Syrien. Han påpekar att det är viktigt att skolan tar ansvar och att unga som är nya i Sverige ges möjlighet att umgås med elever som kan det svenska språket, i alla fall under vissa lektioner. 

– Det blir segregerat om man bara är med dem som är i samma situation som man själv. Går man i stället i samma klass som svenskar så måste man anpassa sig och hänga tillsammans, säger han.  

– Men vissa saker fungerar bra, som att man får går gå på svenska som andra språk.

Bemötandet är också viktigt när man är ny.  

– Vissa väljer typ att inte prata med en utan håller sig till sina kompisar. Det är man själv som ofta försöker att prata med andra, att säga roliga saker för att de ska skratta och börja prata med en, säger Hakob Yousef. 

– Det vore kanske skönt om de andra inte väntade på att man ska snacka med dem, utan de kan försöka snacka med mig. 

Daniela Aguilar Lopez tror att integration kommer med tiden. 

– Tiden går och man kommer att anpassa sig även om man inte vill. Till exempel nu när jag åker tillbaka till Chile så kommer jag inte att känna att jag hör dit till 100 procent. Där har de inte upplevt samma saker som jag har, och då kommer jag känna att det som är här i Sverige är mitt liv. Även om jag kanske inte har precis samma liv som en svensk person.

Charl Chalmi, Daniela Aguilar Lopez, Sindija Heinberga, Basma Mati och Hakob Yousef. Foto: Roger Turesson

 

Läs mer:

S-minister kallar m-förslag om tolkar hjärtlöst 

Ulf Kristersson (M): Sverige är ingen kravlös gemenskap