Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Sverige

Unga uppfinner egen språkvärld med mobilerna

OMG! Alla dessa kryptiska förkortningar, slangord och smileys – utarmar de inte språket?
Många förfasar sig över ungas sms- och chattspråk. Men forskning visar att det går utmärkt att röra sig mellan olika språkliga världar.
Samtidigt minskar läsförståelsen när det ­gäller djupare texter. DN följde några niondeklassare i Malmö – och deras mobiltelefoner.

”Vgd?” betyder ”vad gör du?”. Tsm är tillsammans. RG är stads­delen Rosengård. Femtonåringarna på Backaskolan i Malmö har rast. De räknar upp förkortningar och slangord som de använder i sms och i chattar. De skrattar åt ”GB” (gangsterbitch) och suckar åt ”yolo” (”det betyder you only live once men det är så 2013 att säga det på riktigt, alltså man kan fortfarande säga det men i så fall är det ironiskt”).

Så kommer en av tjejerna, Ida Akinmarin, att tänka på något:

– Det finns såna konstiga förkortningar också. Jag lärde mig dem för ett par år sedan. Såna som gamlingar använder.

Vilka?

– T o m, osv, mm och såna.

Det är höstterminens första vecka och i Malmö dröjer sig sommarlovskänslan kvar. Malmöfestivalen pågår med konserter varje kväll. Flera av Backaskolans nior tänker gå på Timbuktus spelning senare på kvällen. Mobilerna surrar konstant om ”mf” – Malmöfestivalen.

”Ska d ti mf ikväll?”

”Nä kan nt idag :-(”

”ahahaha vafan”

”OMFG”

”Var hittar man dig på mf?”

”haha vid karusellerna lr vid maten”

”ofc ;-)”

OMFG = ”Oh my fucking God”. Ofc = ”of course”.

De flesta i klassen skickar runt hundra meddelanden per dag, säger de. Oftast med appen kik, där man kan samtala gratis med sina vänner.

Femtonåriga Blanka Papai ”har allt”, säger hon: konton på kik, Snapchat, Twitter, Facebook, Instagram, Vine, Tumblr … Blanka är en av många elever på Backaskolan som tar sin telefon med sig i sängen och sover med den.

– Jag har den under madrassen. Jag började med det för flera år sedan när jag blev rädd för strålningen, att den skulle ge cancer.

Ofta vaknar hon mitt i natten, kollar meddelanden och sms:ar.

– I natt vaknade jag vid tre. Då hade jag fått flera meddelanden. Jag hade glömt säga god natt till mina vänner. De skrev typ ”vakna, var är du” och sånt, säger Blanka.

Och du svarade då, klockan tre på natten?

– Ja. Fast på morgonen sedan kom jag inte ihåg det. Jag såg att jag skickat meddelandena och hur dags, men kunde inte minnas att jag skrivit något.

Blankas mobil signalerar att ännu ett meddelande plingat in. Det är från hennes ”ex”, som hon säger. En tidigare pojkvän som hon är god vän med. Exet meddelar att de inte kan gå tillsammans på Malmöfestivalen som de hade planerat.

”du dör nt av en dag utan mig”, skriver han skämtsamt.

Och så en kyss-emoji.

Blanka Papai ler och himlar med ögonen.

Svensklärarna på Backaskolan möter ibland föräldrar och andra vuxna som förfasar sig över barnens språk. Alla dessa smileys och halvt obscena förkortningar – utarmar de inte språket? Hur ska barnen lära sig läsa och skriva korrekt svenska?

– Jag tycker att oron oftast är obefogad. Eleverna väljer olika språk för olika situationer. I skolsammanhang stänger de ute sms-språket, säger Marcus Thorstensson, en av Backaskolans svensklärare.

Ibland får han in elevuppsatser där eleverna använt uttryck som OMG, lol (”laughing out loud”) och smileys.

– Men då är det oftast som ett medvetet stilistiskt grepp. I nian har de blivit väldigt medvetna om olika stilar och nivåer, och kan leka med dem i texter. Som svensklärare tycker jag att det är det är jättekul att se den här förnyelsen av språket, säger Marcus Thorstensson.

Ibland går det för långt, tycker han. Som i svenskuppsatsen från en elev där en tredjedel av alla ord var på engelska.

– Det var visserligen medvetet, men … Det blev ändå lite för mycket.

När han får personliga sms eller mejl från elever slås han av hur annorlunda språk de använder där. En tjej som i skoluppgifter skriver väldigt korrekt skickade ett mejl till Marcus, fullt av moderna förkortningar och internetslang.

– Skillnaden var frapperande. När man ser sånt förstår man verkligen hur stilmedvetna de är.

Forskningen tycks stödja Marcus Thorstenssons observationer. Theres Bellander är språkforskare vid Stockholms universitet och har disputerat på en avhandling om ungdomars språkbruk i tal och skrift, inte minst i sms och på sociala medier. Hon har även studerat pensionärers språk på nätet.

– Ungdomarna är betydligt bättre på att navigera mellan olika språkliga sammanhang och anpassa sitt språk till situationen. Forskning visar att det är ovanligt att sms-språkets förkortningar och jargong läcker in när de skriver uppsatser och andra djupare texter, säger Theres Bellander.

Men ibland krockar de språkliga världarna. Theres Bellander tänker på blivande lärare hon undervisar på Stockholms universitet. Inför sin praktik i skolan är lärarkandidaterna ofta entusiastiska inför teknikutvecklingen och dess möjligheter.

– De vill prova nya redskap i under­visningen, exempelvis en blogg. Men när eleverna skriver på bloggen blir lärarna chockade över det som de uppfattar som dåligt språk. Det blir en slags genrekrock. Eleverna gör inget fel, de anpassar språket efter hur de uppfattar sammanhanget.

Vad säger du till de chockade lärarkandidaterna?

– Att de måste vara noga med instruktionerna till eleverna, och tydligt förklara vilken språklig nivå de förväntar sig.

Theres Bellander har i sin forskning jämfört tonåringars och pensionärers sätt att skriva på nätet, exempelvis när de ska berätta om en utflykt eller något annat vardagligt. Tonåringarna är rakt på sak, anpassar språket efter den tänkta läsaren och använder knep som komiska överdrifter för att hålla kvar sin publik.

Pensionärerna skriver ofta mer omständligt och tungt.

– Jag har ett exempel på en farbror som skrev en reseberättelse i en blogg. Allt är beskrivet i kronologisk ordning och i detalj: ”Först gick vi på bussen …”. Man får scrolla och scrolla neråt innan man kommer till poängen. Det är svårt för barnbarnen att läsa. Det är inte en ändamålsenlig text, säger Theres Bellander.

Hon pekar på en annan fördel som ungdomar har när det gäller språkutveckling:

– De vågar ta kontakt och prata med andra, även på engelska. Fast de vet att deras engelska inte är perfekt så är viljan att kommunicera så stark att de kastar sig in i samtal. Medan många 30-talister kanske lärt sig perfekt grammatisk engelska, men ändå inte riktigt vågar lita på att språket bär, säger Theres Bellander.

I senaste numret av tidningen Filter intervjuas filmregissören Ruben Östlund. Han menar att texten tappar mark och inflytande i vårt samhälle till förmån för bilden, särskilt rörlig bild.

Östlund citerar en karaktär i en Tom Rachman-roman: ”Böcker är vår tids enerverande åldringar. Det kvittar hur stora eller viktiga tankar de har att erbjuda, ingen har tålamod att låta dem tala till punkt.”

Några elever i Backaskolans niondeklass håller med. Böcker kan vara så … sega.

– När man är van vid små korta meddelanden hela tiden är det svårt att koncentrera sig på en tjock bibelbok. Jag blir uttråkad, säger Josefin Larsson.

Andra elever protesterar. En av dem är Ida Akinmarin:

– Jag älskar att läsa långa texter och tjocka böcker. Särskilt Sofi T Johansson, en författare som skriver om vampyrer. Det är så mycket detaljer. När jag läser hennes böcker blir det som en film i huvudet. Så försöker jag också skriva.

Hennes klasskompis Mohammad Hassoun är också bokslukare. Han blev av med sin mobil för två månader sedan. Det är fantastiskt skönt att vara utan, tycker Mohammad. Inget stör koncentrationen och han läser fler böcker än tidigare.

– Just nu läser jag ”Morgon i Jenin” av Susan Abulhawa. Annars gillar jag biografier, som den om Steve Jobs.

Mohammad tycker om att skriva uppsats. Han berättar stolt om en text som handlade om varför man blir kriminell. Berättelsen var hämtad från verkliga livet och handlade om en kompis.

Mohammad Hassouns stora förebild när det gäller skrivande är hans egen pappa.

– Jag svär, pappa skriver skitbra. Han skrev en text om mig en gång som han skickade till mig. Den handlade om att han tyckte om mig och att jag var hans kompis och sånt.

Ida tittar nyfiket på Mohammad.

– Så skulle inte min pappa skriva. Han skriver typ ”hahahaha lol”. Och det är så pinsamt.

Du gillar inte att han använder ”lol”?

– Nej. Han är för gammal. Han är 46.

Mohammad ler:

– Nej shit, om min pappa skulle säga lol …

Blanka Papai bryter in:

– Min mamma är 44 och hon använder OMG. Hon skriver på sina Facebookstatusar: ”OMG, jag hann inte dricka mitt kaffe i morse” och sånt. Hon är som en tonåring, det är pinsamt.

När DN träffar Blankas mamma Ildiko Papai hemma i lägenheten på Segevång i Malmö ler hon roat åt dotterns suckar. Vilken femtonåring tycker inte att föräldrarna är pinsamma?

Blanka är ett levande uppslagsverk när det gäller internetslang och förkortningar, berättar Ildiko.

– Jag förstår inte alltid vad folk skriver till mig på nätet. Då frågar jag Blanka.

I bokhyllorna i familjens vardagsrum finns många böcker som Blanka Papai slukat. Här finns Michael Endes ”Momo och kampen om tiden”, Johanna Thydells ”Ursäkta att man vill bli lite älskad” och ”17 år och skitsnygg” av Emma Granholm.

– Den var så bra. Det handlar om en kille som inte är som andra. Jag gillar böcker om lite udda personer.

Blanka Papai läste fler böcker förr, säger hon. Mellan fyran till sjuan var hon ”helt besatt”.

– Nu hinner jag inte lika mycket. Jag är mer ute och träffar vänner.

Mobilen surrar. Det är exet.

”Texten har inte en chans”, säger Ruben Östlund i Filterintervjun. Han talar om alla bilder som sköljer över nutidsmänniskan och pläderar för att skolan ska satsa mer på att utbilda elever i rörlig bild – ”det är viktigare än skrivkunskap”.

Språkforskaren Theres Bellander köper inte filmregissören Ruben Östlunds framtidsprofetia att skriven text blir mindre relevant.

– Tvärtom blir text och förmågan att läsa allt viktigare i samhället. Individen förväntas ta till sig allt mer information på egen hand. Vi ska klara att navigera på Försäkringskassans och andra myndig­heters hemsidor.

Med den bakgrunden är det oroande att ungdomars får allt svårare att förstå djupare texter, vilket många larmrubriker vittnat om. Här finns en tydlig baksida med utvecklingen mot mer fragmentariska texter, menar Caroline Liberg, läsforskare och professor vid Uppsala universitet.

– Människor möter alltmer sällan långa, fördjupande texter. Och tränas man inte i det så minskar förmågan att tolka dem.

Visserligen, påminner Caroline Liberg, ligger läsningen av skönlitteratur i Sverige på en stabil nivå. Romanläsandet ökade när bokmomsen sänktes 2002, och ligger kvar på den nivån. Men fackboksläsningen minskar dramatiskt.

– Det handlar också om hur du och dina kolleger i tidningsvärlden skriver och presenterar era artiklar. Det är i dag större bilder, mer färg och kortare texter än för 30–40-år sedan. Det ger en negativ effekt på den djupare läsförståelsen.

Hur då?

– Förmågan att utifrån en text bygga upp en mental bild i huvudet betyder oerhört mycket. Den engelska termen är ”envisionment”. Men om man får bilderna serverade och texterna blir mer fragmentariska så blir människor ovana vid att skapa sina egna bilder i huvudet, säger Caroline Liberg.

Eftersom högläsningen för barn minskat i hemmen – även föräldrarnas tid äts ofta upp av sms:ande och sociala medier – så måste skolan ta ett större ansvar för läsningen. Det är en demokratifråga, menar Caroline Liberg.

– Annars är risken stor att samhället blir ännu mer segregerat och skiktat i klasser: de som utför och de som styr och ställer. Det är en obehaglig tanke.

På Backaskolan i Malmö lyfter svensklärarna gärna fram barnens språkliga uppfinningsrikedom – men de delar samtidigt Caroline Libergs oro. Elevernas ovana att verkligen sjunka in i en text blir tydligare, anser Lena Lindblom och Marcus Thorstensson, som jobbat 20 respektive 12 år.

– När föräldrarna läser mindre för barnen måste vi kompensera för det. Vi får jobba hårdare med läsförståelse, säger Lena Lindblom.

Caroline Liberg och andra läsforskare betonar vikten av att inte bara sätta texter i händerna på eleverna – för att förståelsen ska utvecklas ordentligt krävs även att man samtalar kring det som lästs. På 80-minuterspass i svenska låter Marcus Thorstensson ofta eleverna först läsa en novell och sedan diskutera den.

– Det är perfekt tycker jag. De får det där läslugnet som de kanske inte får hemma. Och diskussionerna kring skönlitteratur gör relationen mellan lärare och elev så mycket bättre. Vi pratar om viktiga saker som rör existens och moral, säger Marcus Thorstensson.

När eftermiddag går mot kväll lägger Ida Akinmarin ifrån sig boken som hon just börjat läsa: ”Japan – myten, kulturen och människorna” av Ian Littlewood.

– Den är jättesvår. Jag har med mig långa listor till skolan på ord jag inte förstår. Men jag märker att jag lär mig massor. Jag ska läsa hela, säger Ida.

Det har blivit dags för Ida och hennes mamma att lämna lägenheten i stadsdelen Hermodsdal (”HD” i Malmökidsens sms-språk) och sticka in till festivalen i centrala Malmö. Idas mamma har länge varit sjuk och har svårt att gå. Ida är glad att mamma orkar följa med en stund.

På festivalen köper Ida en vegohamburgare (”svindyrt!”) och ett halsband med en söt panda på. När mamma åkt hem tar Ida fram telefonen. Meddelandet hon knappar in är fritt från tuff slang och fantasifulla förkortningar.

Ibland är det bäst utan, tänker Ida, och trycker i väg sms:et.

”Tack mamma för en underbar dag på festivalen <3”

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.