Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-05-28 21:28

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/nyheter/sverige/utbrottet-i-stockholm-gav-umea-chans-att-forbereda-sig/

Sverige

Utbrottet i Stockholm gav Umeå chans att förbereda sig

Magnus Almenling och Laleh Zarrinkoob är läkare i anestesi och intensivvård på Norrlands universitetssjukhus i Umeå.
Magnus Almenling och Laleh Zarrinkoob är läkare i anestesi och intensivvård på Norrlands universitetssjukhus i Umeå. Foto: Privat

Västerbotten har klarat sig lindrigt från covid-19. På Norrlands universitetssjukhus i Umeå hann man dra lärdom av Stockholm och övriga världen innan den första patienten lades in i början av mars. Men ingen kunde ändå förbereda sig helt på vad som komma skulle.

– Plötsligt gällde det inte enbart att rädda livet på patienten utan också att skydda oss själva, säger Laleh Zarrinkoob, ST-läkare i anestesi och intensivvård.

När de första patienterna med covid-19 nådde Norrlands universitetssjukhus i Umeå var personalen beredd på det värsta. Efter att ha följt utvecklingen i världen och i Stockholm visste man vad som kunde vänta och tillsammans med beslutsfattare på olika nivåer hade en beredskapsplan tagits fram och intensivvårdsresurserna utökats. 

Någon särskild plan för hur man skulle hantera just ett så här kraftfullt virusutbrott som för det nya coronaviruset fanns inte klar, men väl en katastrofplan för när behoven överstiger kapaciteten under vanliga influensasäsonger eller våra olyckor.

– Det som nu händer skiljer sig en del från vad dessa planer är anpassade för. Här har vi en sjukdom som är väldigt smittsam där man behöver skyddsutrustning och arbeta på andra sätt än vad vi är vana vid. Det fick skräddarsys en speciallösning, säger Magnus Almeling, överläkare i anestesi och intensivvård.

Hittills har Västerbotten kommit relativt lindrigt undan men beredskapen är god om det skulle bli värre. En ny intensivvårdsavdelning har öppnats i Umeå, ”IVA2”, där enbart covid-19-patienter vårdas. Däremot står ytterligare två avdelningar beredda men har inte behövt öppnas.

De extra platserna på intensivvården har ännu inte behövt användas.

– Vi såg att det inte fanns något sätt där vi skulle slippa detta utan att vi var tvungna att fylla på vår kapacitet, säger Laleh Zarrinkoob, ST-läkare i anestesi och intensivvård men även specialistläkare i neurologi.

Laleh Zarrinkoob poängterar att sjukhuset hade tid att skala upp verksamheten, bedriva utbildning och förbereda personalen. Och att se till så att alla hann lära känna de nya rutinerna på en lugnare nivå. Något som varit en stor fördel.

Såväl hon som Magnus Almeling säger sig vara imponerade av hur alla personalkategorier upp till landstingsledning och forskare samt Umeåborna själva, har dragit åt samma håll.

– Det finns en stor vilja att hjälpa till, säger Magnus Almeling. 

– Umeåborna har stöttat på många sätt, allt från mat till kärlek, säger Laleh Zarrinkoob.

Det hade hunnit gå drygt en vecka in i mars innan sjukhuset tog emot sin första intensivvårdspatient. Västerbotten hade sportlov och sportlovet i Stockholm hade precis tagit slut. Då fanns alla planer på plats.

– De första smittade kom från resor i Europa och inte från lokala fall, säger Magnus Almeling.

Med en ny patient var annan dag nådde sjukhuset snart en platå, men antalet sjuka kom att öka igen när samhällssmittan började märkas. Trots det har siffrorna på antalet sjuka stannat på en låg nivå. Sammanlagt har 28 personer med covid-19 vårdats med intensivvård i Västerbotten. Många är i 60–70-årsåldern. 

Laleh Zarrinkoob och Magnus Almenling under videointervjun.
Laleh Zarrinkoob och Magnus Almenling under videointervjun. Foto: Clas Svahn

Just nu beskriver de båda läkarna läget som lugnt med endast tre patienter på Iva och omkring tio på infektionsavdelningen. Den senaste Iva-patienten togs emot i helgen. Fyra personer i regionen, som har vårdats med intensivvård, har hittills avlidit.

– Vi har haft vår första puckel som har klingat av, men beredskapen kvarstår och vi förstår att det kommer att komma nya patienter med covid och det är fullt möjligt att det också kommer en ny puckel, säger Magnus Almeling.

Hur tänker personalen kring detta? Det är ju en väldigt speciell situation både för er och för patienterna. 

– När det var nytt var känslorna blandade. Det var nya rutiner, nya sätt att tänka för den här gången gällde det inte enbart att rädda livet på patienten utan också att skydda sig själv. Men allt eftersom har det landat i att detta också är ett sätt att arbeta på. Och vi blir allt snabbare på att ta oss i och ur vår skyddsutrustning, säger Laleh Zarrinkoob.

Samtidigt har skyddsutrustningen alltid räckt till.

– Vi har aldrig haft slut på utrustning, men det har funnits lägen då vi har fått hushålla med den och inte slösa med den. Men vi har aldrig stått oskyddade, säger Magnus Almeling

Den nya situationen har gjort att personal inom sjukhuset fått nya arbetsuppgifter och utbildning för att klara en sjukdom där patienter plötsligt kan se ut att bli bättre för att nästa dag åter drabbas då ett annat organ slås ut. Bland annat har anestesisjuksköterskor, anestesiundersköterskor och operationssjuksköterskor fått nya rutiner. Olika typer av specialistläkare har fått arbeta på Iva liksom uppvakningspersonal. 

– Det var väldigt slitsamt från början för att hitta rutiner och med att leva i en ovisshet där vi inte visste var vi skulle vara nästa vecka. Hur ser det ut då? Men i nuläget har vi ett stabilt läge för både personal och arbetssituation, säger Laleh Zarrinkoob.

Magnus Almeling pekar på hur situationen ibland förändrats från dag till dag:

– Det har varit en situation med en sjukdom som vi inte har kunnat så mycket om. Vi har försökt ta in kunskap utifrån världen så snabbt som möjligt och ibland har det kommit nya rutiner dagligen som har förändrat hur man tar prover, hur man gör med patienter när de inte längre ska betraktas som smittsamma, vilken skyddsutrustning man ska ha och så vidare. Detta har gjort att personalen fått vara väldigt flexibel och vi är imponerade över hur bra det har fungerat, säger Magnus Almeling.

Antalet smittade bland personalen på sjukhuset har varit lågt, säger Magnus Almeling och Laleh Zarrinkoob. Och ingen av dem tror att smittan har kommit från jobbet:

– Det finns inget som tyder på att vi har haft problem med skyddsutrustning och att folk har blivit sjuka på jobbet. Och tack vare att de flesta har hållit sig friska har vi haft ett mer gynnsamt läge än vi hade fruktat, säger Magnus Almeling.

Men vägen tillbaka för dem som tvingas till vård i respirator är lång och två av patienterna som just nu vårdas på det sättet har varit intagna i över en månad. 

– Det är långa vårdtider på Iva men också vården efter Iva är väldigt lång, och där är vi nu med några patienter som fortfarande behöver sjukvård, säger Laleh Zarrinkoob.

Båda säger att rehabiliteringen efter det att man blivit frisk är mödosam och många har svårt att äta och gå på egen hand. Livet måste börja om på noll.

– Dels behöver lungorna rehabiliteras, men alla som har varit länge i respirator är också väldigt muskelsvaga. Och väldigt trötta, hjärnan har också blivit påverkad av sjukdomen eller intensivvården. Där vet vi inte riktigt vad som är vad ännu.

– Det handlar om att träna upp basala funktioner som vi annars tar för givet. Äta, dricka, ta sig upp ur en säng. I början behöver man hjälp med det mesta, säger Magnus Almeling.

Nu hoppas båda att situationen inte ska bli värre. Att planeringen ska hålla och att de extra Iva-platserna fortsätter att stå tomma. Förhoppningen är att inte hamna i samma situation som exempelvis Stockholm där trycket varit hårt. Och Magnus Almeling och Laleh Zarrinkoob är överens.

– Vi känner verkligen med kollegorna i Stockholm. De har haft en väldigt jobbig situation och många jobbar trettontimmarspass, säger de.