Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-07-02 14:11

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/nyheter/sverige/var-sjukvard-ar-byggd-for-en-annan-tid/

Hälsa

”Vår sjukvård är byggd för en annan tid”

Hjärtläkaren Anna Nergårdh och Vårdförbundets ordförande Sineva Ribeiro vill se en om­organisation av vården.
Hjärtläkaren Anna Nergårdh och Vårdförbundets ordförande Sineva Ribeiro vill se en om­organisation av vården. Foto: Thomas Karlsson

Hälso- och sjukvården är byggd efter föråldrade behov och måste organiseras om från grunden. Det anser Vårdförbundets ordförande, specialistsjuksköterskan Sineva Ribeiro, och hjärtläkaren Anna Nergårdh som lett regeringens utredning om nära vård.

Vilket är det främsta problemet inom vården i dag?

Anna: Att hälso- och sjukvårdssystemen är byggda för en tid när vi främst skulle hantera akuta fall. Men i dag är det framför allt långvariga tillstånd och kronisk sjukdom vi behöver hantera. Det beror på att vi gjort fantastiska medicinska framsteg – vi lever längre och fler lever med långvarig sjukdom. Då måste vården konstrureras på ett sätt som ser till hela människan under lång tid. Vi behöver utgå från en nära vård.

Sineva: Jag håller med – i vårdförbundet pratade vi redan för tio år sedan om personcentrerad vård men då tittade folk lite snett på oss. Det andra stora problemet är att vi har brist på sjukvårdspersonal, inte minst specialistsjuksköterskor. 

Vad innebär personcentrerad vård?

Anna: Att vården ska utgå från patientens behov och anpassas till individens hela situation. Insatserna behöver samspela med patientens övriga liv för ett så bra resultat som möjligt.

Sineva: Man måste ta tillvara på patientens egna resurser. Jag lever själv med en dotter som har ett halvt hjärta och varje gång hon söker vård måste hon beskriva sitt tillstånd från början. Hon kan söka för halsfluss men så fort de upptäcker att hon har hjärtproblem vill de skicka henne till akuten – fast hon just då bara behöver bli tittad i halsen. 

Anna: Har man en person med behov av specialiserad sjukvård ibland så måste den enkla och den komplexa vården kunna mötas. Men ofta när en person har behov av vård i olika instanser blir det denne eller de närstående som får samordna. Vården måste bli bättre på det och då behöver vårdpersonal inom olika professioner och vårdinrättningar samarbeta. 

Och vad innebär nära vård?

Anna: Det är inte en ny vårdnivå utan ett förhållningssätt. Primärvården hos regioner och kommuner ska vara basen och samspela med all annan vård, till exempel på sjukhus. Den behöver ofta organiseras i team med olika professioner som tillgodoser patientens hela behov. Man kan kanske inte alltid träffa samma person – men däremot ett och samma team. Kontinuitet är viktigt. 

– Den mer avancerade vården däremot behöver ofta vara centraliserad för att hålla en hög kvalitet. Men den kan också många gånger upplevas nära för patienten med hjälp av digitala lösningar.

Det behövs lagändring, resurser, kulturförändringar. Många inom vården tror att omställningen kommer att vara klar nu men jag tror att det kommer ta tid.

Vad behövs i omställningen till en nära vård?

Anna: Uthållighet, och det är inte lätt i ett system som bygger på 21 regioner och 290 kommuner med politisk styrning på alla nivåer och dessutom inkluderar medarbetarorganisationer och patientorganisationer. Men den kanske största utmaningen är kompetensförsörjningen. Därför är det så viktigt att skapa hållbara arbetsmiljöer där man kan arbeta ett helt yrkesliv. Det handlar om fler karriärvägar och möjligheter att göra olika saker under ett yrkesliv.

Sineva: Det behövs lagändring, resurser, kulturförändringar. Många inom vården tror att omställningen kommer att vara klar nu i och med din utredning men jag tror att det kommer ta tid och att vi skulle behöva få några instanser som testar att ställa om runt om i landet – för att se vad mer som behövs.

Anna: Precis, i utredningen räknar vi med att omställningen ska ske under tio år – och det tror jag ändå är knappt.

Anna Nergårdh och Sineva Ribeiro.
Anna Nergårdh och Sineva Ribeiro. Foto: Thomas Karlsson

Hur ska kulturen ändras?

Sineva: Man måste skapa mötesplatser för de olika delarna av hälso- och sjukvården. Vi har många goda exempel ute i landet som skolsköterskor som gör hembesök hos barn som inte går till skolan. Det som varit svårt i Sverige är att sprida exemplen.

– Jag tror också att patienter – kanske inte de multisjuka äldre men överlevarna som växer upp med sjukdom och behöver både specialistvård och enkel vård – kommer att ställa krav och driva på. Sen behöver man ett annat ledarskap än vi har i dag.

Anna: Kulturförändring bestämmer man inte fram. Den växer fram, därför är det så viktigt att man tar tillvara på olika perspektiv. Flera regioner har anställt personer med patienterfarenhet i sina ledningsstrukturer just för att aldrig tappa fokus på dem som vården är till för. 

– Vi måste också skjuta fokus från sjukdom till hälsa och jobba mer för att förebygga sjukdom.

Finns det tid inom sjukvården att jobba så?

Anna: Nej. Även om vi pratat mycket om det så är det inte där resurserna läggs. Det är något vi lyfter i utredningen – att alltid ha med tänket om förebyggande och rehabiliterande insatser.

Sineva: Och det är ju egentligen det som är vårt uppdrag – att förebygga att människor ska behöva vård.

Läkare och sjuksköterskor som är på väg ut i arbetslivet är jättevana att använda digital teknik och så möts de av ett system som är så ineffektivt att de måste logga in tio gånger för att se en patients resultat.

En del internationella jämförelser visar att svensk sjukvård är ineffektiv. Vad beror det på?

Sineva: Vi har ju ganska goda resultat, men tillgängligheten lyckas vi inte lika bra med.

Anna: Jag tycker att alla internationella jämförelser är svåra, för hälso- och sjukvården är väldigt kontextberoende och jämförelsetalen blir ibland lite svajiga. I jämförelse med andra länder i Europa har vi många läkare och sjuksköterskor – men vi har andra faktorer som är specifika för Sverige vad gäller arbetstidslagstiftning, semesterlagstiftning och möjlighet till föräldraledighet. Men självklart borde våra it-system vara mer effektiva.

Sineva: Där vill jag säga att det ofta är en chock för våra studenter. Läkare och sjuksköterskor som är på väg ut i arbetslivet är jättevana att använda digital teknik och så möts de av ett system som är så ineffektivt att de måste logga in tio gånger för att se en patients resultat.

Enligt Socialstyrelsen har antalet sysselsatta i majoriteten av de olika vårdprofessionerna antingen ökat eller legat stabilt per invånare sedan millennieskiftet. Ändå råder brist. Hur hänger det ihop?

Anna: Med att vi inte bedriver hälso- och sjukvård efter dagens behov. I stället för att bygga om systemet har vi blivit fler som försöker trycka ner fyrkantiga klossar i runda hål. Det krävs en systemförändring. Det här är inget unikt för Sverige, utan ett problem som många länder brottas med. 

Sineva: Det beror också på att vi inte haft någon plan för att kompetensförsörja framtiden. Specialister bland sjuksköterskor har minskat och de som finns är i snitt för nära pensionsåldern. Det beror på att det ofta inte lönar sig att läsa in specialistkompetens, man tjänar inte in den lön man missat under vidareutbildningen. I och med att sjukvården ligger på regionerna och kommunerna så har man inte tittat på kompetensförsörjningen nationellt. Men nu finns ett kompetensråd hos Socialstyrelsen som ska titta på just detta.

Anna: Det tror jag är en av de bästa sakerna som hänt i vården under det senaste året, att vi får en mer nationell och samordnad syn på kompetensförsörjningen.

Sineva: Jag tror inte det kommer att räcka. Jag tror det behövs ett statligt ansvar för kompetensförsörjningen när det gäller specialistsjuksköterskor.

Hur tror ni att vården kommer att påverkas långsiktigt av coronakrisen? 

Sineva: Den visar att vi har en hel del utmaningar att ta tag i – som kompetensförsörjningen av livsviktiga yrken, samordning av vårdens resurser och att vi själva måste tillhandahålla lager med utrustning och mediciner. För vi kommer att se fler scenarier i framtiden likt denna pandemi tror jag. Jag skulle också vilja att uppskattningen från arbetsgivare och politiker visar sig i ökade löner.

Anna: I krislägen testas robustheten i hela systemet, inte bara i akutsjukvården. Jag tror att det finns lärdomar att dra om att vi måste bygga systemet från en stark bas, där primärvården och kommunens hälso- och sjukvård är självklara delar som också finns med i våra kris- och pandemiplaner, som behöver övas och tränas. 

Primärvården behöver organiseras annorlunda och stärkas för att möta befolkningens behov.

Vilka lagändringar behövs?

Anna: De kanske viktigaste handlar om en primärvårdsreform – att stärka primärvården på alla sätt. Den behöver organiseras annorlunda och stärkas för att möta befolkningens behov. Fler yrkesgrupper behövs där, distriktssköterskans roll behöver bli starkare, möjligheten till en fast läkarkontakt bli bättre. Primärvård är ju heller inte bara det man ser på en vårdcentral utan det är kommunens hälso- och sjukvård också.

Apropå kompetensförsörjningen så tar det många år för nyanlända läkare och sjuksköterskor att få jobba i Sverige. Varför är det så?

Sineva: Ett problem är att det saknas handledare, vi har ju inte ens tillräckligt många som handleder våra studenter. Vi i vårdförbundet har projekt tillsammans med SKR och Socialstyrelsen som hjälper och stöttar nyanlända att komma in och få sin legitimation och jag har sett att kraven vi ställer på dem som kommer utanför Europa ibland är högre än dem vi har i vår egen utbildning här. Det beror nog på att vi inte riktigt har koll på vad de har för utbildning. 

Anna: Det är en svår avvägning, vi kan ju heller inte göra avkall på kvalitetskrav.

Sineva: Vi tittade på hur många sjuksköterskor som kom under 2015 – och det var inte särskilt många det handlade om. Runt 200 fick vi signaler om. Visst behövs de – men de är inte räddningen för vården. 

Vad behöver chefer inom sjukvården göra?

Sineva: Jag tror att utmaningen för ledare är att hitta de rätta teamen – de som befolkningen har behov av. Det gäller att planera redan nu. Vi i Sverige har jättebra statistik för hur befolkningens hälsa ser ut. Vi vet vad som behövs och då gäller det att planera för den kompetensförsörjningen i team.

Anna: Ett förtroendefullt samarbete bygger på att man vet vad de andra i teamet kan – och därför är det viktigt att studenter träffar andra vårdprofessioner och gör vissa utbildningsmoment ihop. Det har gjorts under flera år nu men många vittnar om att när de väl kommer ut i arbetslivet så fungerar det inte. Och det beror nog till stor del på att man måste ha sådant fokus på det akuta, det finns ingen tid till planering när man hela tiden kämpar för att hålla näsan över vattenytan. De mest ändamålsenliga arbetssätten för många av patienterna hinns inte med. Därför behöver man nog införa en del omställningsmedel för att ge tid att planera om verksamheten.

Anna Nergårdh.
Anna Nergårdh. Foto: Thomas Karlsson

 

 

Sineva Ribeiro.
Sineva Ribeiro. Foto: Thomas Karlsson

 

Läs mer:

Intensivutbildning för nya svenskar ska minska bristen på vårdpersonal 

Sjukhusdirektör: Vi måste lära av coronakrisen 

Kom som flykting – nu är Ermira den trygga personen

Så ska Sverige undvika brist på skyddsutrustning 

Ämnen i artikeln

Sjukvård
Hälsa
Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt