Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Sverige

”Viktigt informera om försöken att manipulera”

Foto: Andrejs Strokins

Riga. Här i Riga ligger Sveriges nya vapendragare i försvaret mot Rysslands psykologiska krigföring. DN har besökt Natocentret Stratcom i Lettland.

– Informationsoperationer är mycket kraftfulla. Vanliga medborgare måste förstå vad som pågår, säger centrets direktör Janis Sarts.

Natos center för strategisk kommunikation, Stratcom, ligger centralt i Riga, som en utpost mot öster. Centret har en vaktkur som vi måste passera, bemannad av lettisk militär. Även inne i den nyrenoverade byggnaden är säkerheten rigorös med elektroniska dörrlås överallt. Men här är militärerna i minoritet. I stället är huvuddelen av dem som arbetar här forskare, tidigare journalister och tjänstemän från olika länder.

– Det händer mycket på informationsarenan i Östersjöområdet. Det finns flera aktörer som använder propaganda och andra metoder för att påverka och underminera de politiska processerna i våra länder, förklarar centrets direktör Janis Sarts.

I Sverige förbereder just nu justitiedepartementet ett regeringsbeslut om att gå med i centret (se artikel här intill). Men redan i dag pågår en viss samverkan genom Myndigheten för Samhällsskydd och beredskap, MSB. Och när en dörr öppnas på glänt avslöjar en svensk flagga på ett sammanträdesbord att viktiga svenska besökare väntas hit senare under dagen.

Eftersom ni gjort er av med er ubåtsjaktsmateriel kan ni inte längre jaga effektivt. Då kan de framställa er som militärt svaga och inkompetenta.

– Vi är glada att se Sverige bli del av centret. Det viktiga är att öka medvetenheten om att propagandan och informationsoperationerna är mycket kraftfulla, och blir det än mer. Även vanliga medborgare måste förstå vad som pågår, understryker Janis Sarts.

Finland har gått före Sverige och är det första av Natos partnerländer som anslutit sig till centret.

– Det var ett beslut av finska utrikesministeriet. Det fanns en känsla av att det var så mycket förvrängd och felaktig information som gick runt att vi måste förstå fenomenet bättre, berättar Antti Sillanpää, Finlands företrädare här.

Själva startskottet för grundandet av Stratcom var Rysslands annektering av Krim i mars 2014 och den fortsatta krigföringen i Ukraina. De tre baltiska länderna hade länge utan framgång varnat sina västliga grannar inom både EU och Nato för ryska överraskningar.

Janis Sarts var tidigare statssekreterare i Lettlands försvarsdepartement:

– En personlig lärdom är att politiska ledare väljer fakta baserat på hur de vill att världen omkring dem ska se ut. I stället för att faktiskt acceptera det som verkligen sker.

Foto: Andrejs StrokinsLettiska forskaren Elina Lange-Ionatamishvili. Foto: Andrejs Strokins

Den lettiska forskaren Elina Lange-Ionatamishvili vid centret förklarar:

– En del av våra allierade såg händelserna i Ukraina som separata, sporadiska händelser. Men vi visade att de i själva verket är ett helt system som utvecklats noggrant av Ryssland och som nu tillämpas.

Centrets slutsats är att annekteringen av Krim var finalen på ett långsiktigt, undergrävande, ryskt arbete. De ryska militärteoretikerna S G Chekiniv och S A Bogdanov skrev redan före Krim: ”Den nya generationens krig kommer att domineras av information och psykologisk krigföring.”

Den ryska ockupationen och övertagandet av Krim har fått många etiketter i väst: hybridkrig, ”gröna män”, sjätte generationens krigföring, informationskrig och framtidens krig. Stratcom föredrar den ryska termen: den nya generationens krigföring.

– Nyheten är att det ofta inte ens behövs några militära aktioner, utan kriget kan i huvudsak äga rum på informationsslagfältet. Öppningsfasen kan pågå i flera år, till och med årtionden. Det gäller då att bereda en bördig jordmån för informationskampanjer. Jordmånen i Krim förbereddes under minst 25 år, säger Elina Lange-Ionatamishvili och fortsätter:

– När marken är beredd är det enkelt att påverka människors hjärtan och sinnen. Man skaffar sig inflytande eller undergräver ett lands kurs mot den euro-atlantiska gemenskapen. Slutfasen är mycket kort. Då sätts den militära komponenten in för att slå ned de motståndsfickor som eventuellt kan finnas kvar.

Försöker inte alla stormakter, även USA, påverka andra länder. Vad är så speciellt med Ryssland?

– I det demokratiska väst spelar man mer eller mindre efter reglerna. Västliga regeringar kan ställas till svars av medborgarna. USA:s olika stiftelser och institutioner företräder ibland motstridiga intressen och politiska åskådningar som tävlar med varandra. I Ryssland är makt, ekonomi och medier koncentrerade. Även icke-statliga organisationer verkställer Kremls agenda. Ryska regeringen spelar inte enligt reglerna, svarar Elina Lange-Ionatamishvili.

En del såg händelserna i Ukraina som separata, sporadiska. Men vi visade att de i själva verket är ett helt system som utvecklats noggrant av Ryssland och som nu tillämpas.

Enligt Putinregimens berättelse är Ryssland av i dag en missförstådd supermakt som utgör en nödvändig motvikt mot västvärlden. I väst har ”traditionella värden” tillåtits att förfalla. Västländerna agerar hycklande i den internationella politiken och deras ledare och myndigheter är inte att lita på.

Olika delar av den ryska berättelsen ska tilltala ryskspråkiga minoriteter i olika länder, invandrarfientliga och extremistiska rörelser till både höger och vänster samt grupper som traditionellt är skeptiska till etablerade sanningar.

Budskapen förstärks genom ensidig och ibland falsk nyhetsrapportering i ryska statskontrollerade medier. Därutöver arbetar ”trollfabriker” med anställd personal som på sociala medier som Twitter och Facebook uppträder under en mängd olika falska identiteter. Trollen påverkar debatter i sociala forum genom att prisa Putinregimen och ifrågasätta och angripa meningsmotståndare.

Ryssland har en lång tradition av avancerat militärt tänkande, ett arv som förvaltas av generalstabschefen Valerij Gerasimov. Enligt honom består en konflikt av sex faser. Där kombineras politiska och diplomatiska påtryckningar, ekonomiska sanktioner, organiserandet av politisk opposition samt andra icke-militära medel med den slutliga användningen av militär makt.

Foto: Andrejs StrokinsNatocentrets direktör Janis Sarts. Foto: Andrejs Strokins

– Av de sex faserna i en konflikt som Gerasimov beskriver så pågår informationsoperationer i alla faserna. De pågår alltså konstant, säger Janis Sarts.

Han påpekar att de baltiska staterna sedan flera år utsätts för rysk påverkan och stöd till ryskspråkiga grupper som på ett kommando snabbt kan aktiveras.

– Även Sverige, Norge och Finland utsätts för speciella desinformationsaktiviteter från rysk sida, eller vad vi förmodar är från Ryssland. Allt kan ju inte spåras och bevisas, säger Elina Lange-Ionatamishvili.

I metoderna ingår också att lura in andra länder i en fälla, det som experterna kallar reflexiv kontroll. Syftet är att få ett annat land att reagera reflexmässigt så att det kan utnyttjas för egna syften. Vid centret antyds att Sverige kan ha gått i en sådan fälla under ubåtsjakten i Stockholms skärgård 2014. Ryska medier spred då påfallande snabbt tvivel och förlöjligade Sverige och det svenska försvaret.

– De sänder in en liten ubåt som ni helt enkelt måste jaga. Men eftersom ni gjort er av med er ubåtsjaktsmateriel kan ni inte längre jaga effektivt. Då kan de framställa er som militärt svaga och inkompetenta. Så har de i alla fall agerat mot både Lettland och Ukraina, säger Elina Lange-Ionatamishvili.

Ett av målen för centrets verksamhet är att utbilda de politiska beslutsfattarna i väst om att manipulation och försök till reflexiv kontroll förekommer. Många av dem är ”genuint oförmögna att inse och tro att någon så totalt kan bryta mot reglerna”.

Vid centret talar man om propaganda av olika färg. Vit propaganda där källan redovisas, grå propaganda där innehållet är totalt ensidigt (som i ryska tv-kanal 1) samt svart propaganda med lögn och falsk information utan någon klart angiven avsändare.

Det finns kritiker i Sverige som anser att vi inte ska medverka i Stratcom och Natos propaganda?

– Vi är inget propagandacenter, svarar Janis Sarts. Enligt honom är propaganda och strategisk kommunikation helt artskilda.

– Den stora skillnaden är att propagandan inte har några moraliska gränser utan det är okej att ljuga och fabricera historier. Den strategiska kommunikationens största tillgång är däremot trovärdigheten. För att vara trovärdig måste man hålla sig till fakta och sanning. Hela centrets grundläggande forskning är öppen och alla kan ta del av den, svarar Janis Sarts.

Antti Sillanpää anser att våra västliga, öppna samhällen lätt blir offer för propaganda och måste agera. Finland och Sverige kan inte använda lögner utan måste enligt Sillanpää i stället förbättra sin egen kommunikation så att den blir tydlig och ord och handling går hand i hand.

Det sker samtidigt som Ryssland via sina nyhetsmedier och trollfabriker sprider desinformation i olika konflikter. Enligt centret är den ryska agendan att sprida uppfattningen att det inte finns någon absolut sanning: ”Väst har sin sanning – men vi har vår sanning.”

Den effekt man vill uppnå är att ”Ingenting är sant och allting är möjligt” (vilket också är titeln till en nyutkommen bok av Peter Pomerantsev om det ryska informationskriget). Antti Sillanpää säger att en viktig uppgift är att informera allmänheten om försöken att manipulera. Han säger att vi i väst är vana vid att massmedierna försöker göra sitt bästa för att förmedla sanningen. Men det finns också de som inte arbetar enligt västliga journalistiska principer. Han formulerar sig drastiskt:

– Det är inte korrekt att säga att vi behöver en ”second opinion”. Därför att om vi tar en sanning och en lögn – ligger då sanningen i mitten? Nej, en sanning är en sanning och en lögn är en lögn. Om du har två glas, ett med vatten och ett som innehåller kiss, och du blandar glasens innehåll – blir då vattnet bättre?

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.