Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Nyheter

Sveriges armé chanslös vid ett angrepp

Soldater vid militärövningen Aurora 17.
Soldater vid militärövningen Aurora 17. Other: Jessica Gow/TT

Enligt riksdagens beslut ska Sveriges armé kunna mobiliseras år 2020 och inom en vecka gå i strid mot en avancerad motståndare. 

Men verkligheten är en annan: förbanden har inte övat, materiel saknas och krigsdugligheten är så låg att soldaterna vore närmast chanslösa mot en angripare.

Det visar en granskning som DN gjort av tillståndet i Försvarsmaktens största reguljära försvarsgren, armén. I höstas deltog enheter ur armén framgångsrikt i storövningen Aurora. Men övningen skymde det faktum att Sveriges armé i sin helhet är i dåligt skick. 

Läs mer: ÖB: Aurora 17 blottade bristande resurser 

DN har kartlagt stora problem när det gäller arméns personal, övningar och materiel.

– Vi har en resa att göra för att komma i kapp på alla de där områdena, medger försvarsminister Peter Hultqvist (S) för DN. 

Det kan bli en kapplöpning mot tiden eftersom säkerhetsläget runt Sverige försämras. Allvaret understryks av två meningar i Försvarsberedningens nya betänkande ”Motståndskraft” från 20 december 2017. ”Ett väpnat angrepp kan inte uteslutas” och ”En större konflikt kan inledas med ett angrepp mot Sverige”. Beredningen skriver till och med om ”krigshandlingar på svenskt territorium”. 

Det är Försvarsmaktens uppgift att bidra till att Sverige inte dras in i krig. Försvaret ska enligt riksdagens nu gällande beslut från 2015 ”utgöra en tröskel för den som skulle vilja angripa Sverige eller använda militära maktmedel för påtryckningar”.  

I den tröskeln utgör armén med sina 15 000 soldater och officerare själva grunden, att jämföras med flygvapnet och marinen med 4 000 personer vardera. 

En orsak till dagens problem är politiska beslut som gått från den ena extremen till den andra. Dagens armé på 15 000 personer kan jämföras med de 530 000 man armén kunde mobilisera för 25 år sedan, 1993. Arméns anfallsförband utgjordes då av 19 brigader, en brigad är 4 000 soldater och officerare. 

Riksdagens försvarsbeslut från 1996 och framöver ledde till att alla brigader lades ned. Då upphörde försvarsplaneringen, mobiliseringsförråden tömdes och materielen såldes eller förstördes.

På 2000-talet infördes i stället ett ”insatsförsvar” med huvuduppgift att genomföra mindre fredsinsatser utomlands, som i Afghanistan. Värnplikten avskaffades 2010 och ett yrkesförsvar med hel- och deltidsanställda soldater skulle rekryteras.

Men 2014 blev Rysslands angrepp på Ukraina och den illegala annekteringen av Krim en väckarklocka för hela Europa. Riksdagens försvarsbeslut 2015 innebär ett trendbrott med höjda försvarsanslag. Försvaret av riket är nu åter huvuduppgiften. Armén ska åter sätta upp brigader: 

”För att kunna kraftsamla och möta ett väpnat angrepp måste förmågan att och leda förband i brigad prioriteras. Huvuddelen av arméförbanden organiseras därför för att kunna verka som två brigader i hög konfliktnivå mot en kvalificerad motståndare.”

Beslutet gäller åren 2016–2020, vilket innebär att vi nu är mitt i perioden. Men DN:s granskning visar att målet två krigsdugliga brigader blir omöjligt att nå med nuvarande planer och ekonomi.

En orsak till dagens problem är politiska beslut som gått från den ena extremen till den andra.

Bristerna i armén är en känslig fråga inom Högkvarteret eftersom signalen från den högsta ledningen är att försvaret klarar sina uppgifter. Flera arméofficerare och arméchefen Karl Engelbrektson har tackat nej att till att bli intervjuade av DN.

Riksdagsbeslutet slår fast: ”Krigsförbanden måste vara bemannade, utrustade och samövade för att kunna lösa sina uppgifter.” Men på samtliga dess tre områden brister det för arméns del.

1. Bemanning

De två brigaderna ska sättas samman av bataljoner med cirka 700–800 soldater vardera. Flera av arméregementena ska utbilda två likadana bataljoner. Men så blir det inte, visar DN:s granskning Försvarsmaktens fyra senaste årsredovisningar.

Resultatet har i stället blivit vad som kan kallas för ett ”A-lag och B-lag”. A-laget består av stående bataljoner med många heltidsanställda soldater (kontrakterade så kallade K-soldater). De är skelettet till den ena brigaden. Det var var enheter ur ”A-laget” som deltog i övningen Aurora  (se grafiken).

– Kravet på tillgänglighet i skärpta lägen har gjort att man kraftsamlat pengar och materiel på de stående förbanden som har soldater i uniform inne på regementet. De kontrakterade soldaterna och befälen är värda en stor eloge. Försvarsmakten är bra på det man gör, men när det gäller att försvara landet är det stora brister, säger generalmajor Anders Brännström som var arméchef åren 2013–2016 men som nu uttalar sig som ledamot av Krigsvetenskapsakademien.

”B-laget” utgörs av bataljoner som skulle fyllts med anställda deltidssoldater, så kallade T-soldater (tidvis anställda). Eftersom rekryteringen av T-soldater misslyckats måste förbanden fyllas upp tidigare värnpliktiga (P-soldater) som dock inte har varit i uniform de senaste tio åren. Det är ”B-laget” som ska bilda en brigad, men som inte alls deltog i Aurora.

– Vi har gått från ett läge när vi inte hade möjlighet att mobilisera organisationen, inte haft en personalförsörjning som kunnat säkerställa bemanningen i förbanden, inte haft repetitionsutbildningar överhuvudtaget. Ett läge där försvaret blivit oerhört nedrustat och slimmat. Så det är klart det blir problem när man ska bygga upp det här igen. Det är bara att konstatera, medger Peter Hultqvist.

Ministern säger att värnplikten återinförs i år och att läget ändå är bättre nu än 2015. Och i budgeten för 2018 skriver regeringen att förbanden med lägst krigsduglighet måste prioriteras. Men frågan är om det ens är möjligt.

2. Utrustning

Trots att försvarsbeslutet innebar pengar till materiel som kängor och lastbilar tar det tid innan det slår igenom. Tillgången på materiel försämrades till och med 2016 enligt regeringens budgetproposition för 2018. Bristerna finns även i ”A-laget”. En officer säger: ”en del utrusning finns, en del finns inte”. 

Om  materielen också räcker till ”B-laget” vid en full mobilisering vet inte ens deras officerare eftersom materielen försvaras centralt. En officer kallar förbanden för ihåliga ”luftslott”.

– Det stod redan innan försvarsbeslutet 2015 klart att det saknas materiel för tiotals miljarder kronor fram till 2020. Förband som inte har fordon, minor, skyddsmateriel och annat har sämre krigsduglighet i förhållande till riksdagens målsättning, säger Anders Brännström.

3. Övning

2015 års beslut slår fast: ”alla förband bör genomföra krigsförbandsövning”. 

Men i regeringens budget för 2018 framgår att övningarna ”endast undantagsvis genomförts med kompletta krigsförband och mot förbandens huvuduppgifter”. Enligt Anders Brännström är de övningar som genomförts för korta för att verkligen höja krigsdugigheten.

– Inget förband har samövat tillsammans i sin helhet med alla typer av soldater i en riktig övning. Inte ens i de stående förbanden har officerarna sett alla soldaterna. Alla förband bör genomföra två riktiga krigsförbandsövningar för att höja krigsdugligheten till en acceptabel nivå. Men det saknas pengar och officerare för det, säger Brännström.

4. Mobilisering

Försvarsbeslutet slår fast att: ”Alla krigsförband bör ha förmåga att lösa sina uppgifter vid ett väpnat angrepp vid höjd beredskap och genomföra mobilisering”. Detta får ta högst en vecka.

– Man kanske lyckas mobilisera, men krigsdugligheten blir inte tillräckligt hög. Det är ingen militär hemlighet, det är jag övertygad om att en potentiell angripare räknat ut. Men det gäller ju att politikerna och allmänheten fattar det också, säger Anders Brännström som förklarar:

– Tänk dig ett ishockeylag som ska möta ett vältränat och rutinerat lag i en viktig match. Några spelare i laget har utrustning av mycket god kvalitet och har tränat tillsammans. Övriga spelare har spelat ishockey i varierande omfattning. Några spelare saknar skyddsutrustning och klubbdräkt medan andra inte har någon ishockeyklubba. För några spelare är läget så allvarligt att de saknar såväl skridskor som ishockeyklubba. Kan matchen sluta på mer än ett sätt?

Man är chanslös?

– Ja, det är en slutsats du skulle kunna dra. Att gå i strid mot en kvalificerad motståndare, att gå döden till mötes i värsta fall, om man inte ens övat ihop – det kan inte bli bra, säger Anders Brännström.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.