Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-02-20 22:54

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/nyheter/varlden/aleksandar-vucic-favorit-i-vast-trots-putinmetoder/

Världen

Aleksandar Vucic – favorit i väst trots Putinmetoder

01:22. Aleksandar Vucic leder ett land med propagandamedier, tvivelaktiga val och mystiska attacker på regimens kritiker. Ändå rullas röda mattan ut för den serbiske presidenten i Bryssel och Berlin.

Aleksandar Vucic leder ett land med propagandamedier, tvivelaktiga val och mystiska attacker på regimens kritiker.

Ändå rullas röda mattan ut för den serbiske presidenten i Bryssel och Berlin.

Hur kommer det sig att Europa omfamnar en ledare som styr med metoder som hämtade från Putins Ryssland?

Ingmar Nevéus
Rätta artikel

31-årige musikern Aleksandar Stanojkovic tar fram sin mobil och visar en bild på en förstasida ur den regeringstrogna tabloiden Informer. Bilden föreställer honom själv, med rubriken:

”Den här mannen vill knäcka Vucic. Han var en knarkare, försökte ta sitt liv – nu leder han protesterna!”

Demonstranten Aleksandar Stanojkovic hängdes ut som knarkare i regimtrogna medier. Foto: Eva Tedesjö

I elva veckor har växande skaror protesterat i Belgrad och andra serbiska städer mot vad de själva inte tvekar att kalla en diktatur under president Aleksandar Vucic. Protesterna, som hålls varje lördag, samordnas av vanliga medborgare som Aleksandar Stanojkovic och Jelena Anasonovic, en 24-årig student i statsvetenskap.

– Även jag har hängts ut, berättar Jelena som har ställt upp i intervjuer i olika medier och som är en sorts informell ledare för de fredliga demonstrationerna.

– De har klippt ihop hatfyllda videor om mig som sprids på nätet. Folk kontaktar mig och hotar med misshandel och värre. Det är hemskt.

24-åriga Jelena Anasonovic är en av de informella ledarna för protesterna mot president Vucic. Foto: Eva Tedesjö

För musikern Aleksandar Stanojkovic handlade det om en kommentar han en gång skrev på Facebook: om att en annan person borde hålla sig borta från haschrökning.

– De scannar sociala medier, och sen hittar de på vad som helst om oss. Rena lögner, säger han.

Många i Serbien höjde på ögonbrynen härom veckan när de fick veta att landets president Aleksandar Vucic skulle uppträda vid World Economic Forum i Davos, i en panel på ämnet ”Mediefrihet i kris”, intill chefer från Washington Post och nyhetsbyrån Reuters.

Det är nämligen just sådana oberoende medier som presidenten och hans allierade jagar med blåslampa på hemmaplan.

Under de senaste två månadernas gatuprotester mot Vucic har han fått fullt stöd av fem statliga tv-kanaler och landets största tidningar – som ägnat stor energi åt att smutskasta hans kritiker och utmåla demonstranter som brottslingar, förrädare och missbrukare.

Samtidigt drabbas ledande kritiska journalister av mystiska attacker. Den kände tv-profilen Ivan Ivanovic sände ut ett kritiskt tweet, och vaknade samma natt av att hans garage stod i lågor. Ungefär samtidigt meddelades att Prva TV, kanalen han arbetade för, hade köpts upp av ett företag med koppling till Vucics regeringsparti SNS.

Ytterligare en journalist, Milan Jovanovic, fick sitt hus nedbränt sedan han anklagat en lokal SNS-politiker för korruption.

De som protesterar mot Vucics styre är en mycket brokig skara, från hbtq-personer med regnbågsflaggor, via socialdemokrater och liberaler till ultranationalister på yttersta högerkanten. Det påminner inte så lite om de stora demonstrationerna mot Vladimir Putin i Moskva vintern 2011-2012.

Det enda demonstranterna har gemensamt är just motviljan mot mannen som styr och hans metoder.

Politiska partier går inte med i demonstrationerna, men ändå var det en politiker som drog igång dem under senhösten. Borko Stefanovic är ledare för ett litet vänsterparti. Den 23 november skulle han framträda vid ett möte i staden Krusevac, känt som ett lojalt fäste för maktpartiet SNS.

– Jag var lycklig att kunna tala till en publik på 150 personer i en sådan stad, säger Stefanovic när DN träffar honom på ett kafé i Belgrad.

– Men så såg jag tre män i rånarluvor i ögonvrån. Allt gick väldigt fort. De slog mig medvetslös med järnrör eller knogjärn. När jag vaknade upp stod de och sparkade på mig. Hade inte en civilklädd polis ingripit hade jag varit död i dag.

Vänsterpolitikern Borko Stefanovic slogs medvetslös av maskerade män – som visade sig ha koppling till maktpartiet SNS. Foto: Eva Tedesjö

Dagen efter framträdde Stefanovic vid en presskonferens med sin blodiga skjorta. Det väckte enorm uppmärksamhet och blev startskottet för protesterna som har pågått sedan dess.

De skyldiga greps, men släpptes sedan. De har kopplingar till en affärsman som i sin tur kan kopplas till Vucics parti SNS.

– Jag anklagar inte Vucic personligen för detta, säger Borko Stefanovic. Men jag anklagar honom för att ha skapat en atmosfär av hat som leder till sådana brott.

Angreppen på oppositionella och medier är bara de kanske mest synliga tecknen på en regim som blir allt mer auktoritär. En annan signal är den ökande sammanblandningen mellan politisk och ekonomisk makt, där oligarker med SNS-kontakter tar över allt större delar av näringslivet och där maffialiknande strukturer med politiskt beskydd skaffar sig makt på lokal nivå.

Härom dagen ändrade organisationen Freedom House i sin årliga rapport beteckningen på Serbien från ”fri” till ”delvis fri”. Landet betraktas inte längre som en fullvärdig demokrati.

Tillsammans med Venezuela och ett par andra länder toppar Serbien den dystra listan över länder vars rankning sjunker snabbast.

Det handlar om ”försämring i arrangerandet av val, försök från regeringens sida att skada oberoende journalister genom juridiska trakasserier och smutskastningskampanjer, och om president Vucics koncentration av exekutiv makt i strid mot hans konstitutionella roll”, skriver Freedom House.

I klartext handlar det om en regim som allt mer liknar Putins ryska eller Erdogans turkiska – för övrigt två ledare som Vucic ser upp till och träffar ofta. En regim som formellt är en demokrati, men där medier, domstolar och näringsliv hålls i strama tyglar.

Bild 1 av 2 Vladimir Putin är en av Aleksandar Vucics politiska förebilder. Härom veckan tog han emot en fin medalj av sin ryske kollega på besök i Belgrad.
Foto: Eva Tedesjö
Bild 2 av 2 Vladimir Putin är en av Aleksandar Vucics politiska förebilder. Härom veckan tog han emot en fin medalj av sin ryske kollega på besök i Belgrad.
Foto: Eva Tedesjö

Samtidigt finns många tecken på att en personkult byggs upp kring den 48-årige, två meter långe ledaren.

De stora Belgradtabloiderna, kontrollerade av lojala oligarker, har Vucic på förstasidan varje vecka, alltid med positiva vinklar. Tv-kanalen RTV Pink, med stora statliga lån, ägnade under det senaste presidentvalet 267 gånger mer tid åt Vucics kampanj än alla andra kandidater tillsammans.

Ett serbiskt EU-medlemskap är Vucics uttalade mål. Ändå började han sin bana som serbisk ultranationalist och stark motståndare till västvärlden.

Den 20 juli 1995 höll en 25-årig Vucic ett uppmärksammat tal i parlamentet i Belgrad.

– För varje serb de dödar ska vi döda hundra muslimer, sa han då – och blev känd över en natt. Det var en vecka efter massakern i Srebrenica då mer än 8 000 bosniska muslimer mördades av bosnienserbiska trupper.

Vucic var då nära medarbetare till Vojislav Seselj, den radikale nationalistledaren som senare dömdes av en FN-tribunal för brott mot mänskligheten.

Ett par år senare blev han rekordung informationsminister och skötte propagandan åt Slobodan Milosevic under kriget i Kosovo 1998–99. Bland arbetsuppgifterna fanns att förbjuda medier som kritiserade diktatorn och hans storserbiska projekt.

Som premiärminister och senare president har Vucic tagit avstånd från sina tidigare åsikter. Han kallar Srebrenica ”ett monstruöst brott”. För tre år sedan besökte han staden och lade ner en krans med vita rosor på ett minnesmärke över de dödade.

Men samtidigt ger hans bakgrund pluspoäng hos många nationalistiskt sinnade väljare. Samma sak med vänskapen med Putin – den utländske politiker som serberna har störst förtroende för – som han häromveckan tog emot med pompa och ståt i Belgrad.

Trots dessa oroande tecken, och trots den växande proteströrelsen, fortsätter väst att hålla Vucic under armarna.

Krigshetsandet är förlåtet. I stället ses den långe serben som en effektiv och pragmatisk ledare. Han levererar ekonomiska reformer, har fått ner budgetunderskott och fått upp tillväxten.

Presidenten har under det senaste året offentligt lekt med tanken på att byta landområden med Kosovo, som ett sätt att lösa den infekterade konflikten en gång för alla. Han uttalar de rätta orden – ”dialog” och ”försoning” – just vad Bryssel vill höra.

Vucic gillar att ses med pensionerade västprofiler som amerikanske expresidenten Bill Clinton och förre IMF-chefen Dominique Strauss-Kahn, och har anställt förre brittiske premiärministern Tony Blair som konsult.

Tysklands förbundskansler Angela Merkel har varit en nära allierad i åratal och hennes österrikiska kollega Sebastian Kurz kallar Vucic ”ett ankare av stabilitet”.

Dagen efter den famösa paneldebatten om mediefrihet i Davos twittrade EU:s utvidgningskommissionär Johannes Hahn ut en bild på sig själv och en leende Vucic:

”Efter ett lyckat 2018 på västra Balkan kan 2019 bli avgörande”, konstaterade Hahn.

https://twitter.com/JHahnEU/status/1088141220445069313

I fallet Vucic är det uppenbart att väst väljer stabilitet framför frihet och demokrati. Eller som den brittiske veteranjournalisten Robert Fisk uttrycker det:

”EU är för trött för att spela fredsmäklare och har bestämt sig för att tolerera ‘kriminaliseringen av eliterna’, de smutsiga pengarna och den maffia som återigen styr i Belgrad.”

Läs mer: Nya gränser kan bana väg för fred – eller nytt krig 

Läs mer: Belgrad tog emot Putin som en frälsare