Jag kontaktar de uiguriska bröderna Sjahrizat och Sjahdijar Sjavkat via deras advokat. Först tackar de nej till en intervju. 

Läs mer: Över en miljon i läger när Kina vill ena landet 

– De är så rädda för att den här intervjun ska börja vandra omkring i kinesiska medier. Det kan försvåra situationen för föräldrarna, säger brödernas advokat Zuchra Chamrojeva.

Några timmar senare ringer hon upp mig på nytt. Bröderna ställer upp. Men de vill inte visa sina ansikten. 

De direkta vittnesmålen från hur uigurer behandlas i Kina är mycket få.

Det första tvillingbröderna gör när vi träffas på ett kafé i den ryska staden Kazan är att ta fram sina telefoner. De visar hur en intervju med dem i Moscow Times cirkulerar i den kinesiska appen Wechat.

– Vi kan inte återvända till Kina. Våra föräldrar sitter i läger och vi har inget hört av dem på över ett år. Om vi återvänder kommer de att döda oss eller sända oss i läger. Det är till hundra procent säkert eftersom våra föräldrar redan har gripits, säger Sjahdijar Sjavkat tyst och entonigt.

Sjahrizat och Sjahdijar Sjavkat är uigurer från staden Urumqi i Xinjiang-regionen, ett autonomt område i nordvästra Kina. Deras mormor var tatariska från Ryssland och därför kan de tatariska, som i likhet med uiguriskan är ett turkiskt språk. År 2014 flyttade de till de ryska tatarernas huvudstad Kazan för att studera engelska och ryska. Ryska talar de nuförtiden obehindrat, vid sidan om uiguriska, tatariska och kinesiska. 

Hösten 2018 kom samtalet om att deras föräldrar hade gripits. Föräldrarna tillhör en intellektuell elit – pappan är professor i konstvetenskap, mamman är domare. Men bröderna vet inte om det är därför som de har sänts i läger.

– Vi vet inte varför de tog mamma och pappa. Det går aldrig att räkna ut. Det kan räcka med att man har några utländska nummer i sin telefon eller att man går i moskén, säger Sjahdijar Sjavkat. 

Tvillingarna vågar på inga villkor återvända till Kina. De har sökt asyl i Ryssland – de första kinesiska uigurer som någonsin har gjort det. De fick avslag av migrationsmyndigheterna i juni och överklagade beslutet i tingsrätten, som på nytt gav dem avslag i oktober. Nu tar de fallet till högsta domstolen, vars utfall kommer i december. Om det fortfarande blir avslag kommer de att ta fallet till människorättsdomstolen i Strasbourg.

Medan processen pågår har Sjahrizat och Sjahdijar Sjavkat blivit utkastade ur universitetet eftersom deras stipendium har gått ut. Formellt har de inte längre någon rätt att vistas i Ryssland.

– Naturligtvis vet de ryska myndigheterna att uigurerna förföljs i Kina. De vill bara inte riskera sina relationer till Peking, säger brödernas advokat Ruslan Nagijev.

Urumqi, som ligger i den autonoma regionen Xinjiang i nordvästra Kina, är en historiskt sett mångkulturell stad. I dag är kineserna i majoritet, som ett resultat av de kinesiska myndigheternas systematiska inflyttningspolitik. I början av 2000-talet avskaffade Kina det mesta av högskoleundervisningen på uiguriska till förmån för klassisk kinesiska. År 2009 utbröt upplopp mellan uigurer och kineser. I dag är den uiguriska minoriteten i Urumqi påpassad, avlyssnad och förföljd. 

Det är inte bara uigurer som förföljs – också kazaker, kirgizer och andra muslimska minoriteter är utsatta. Hundratusentals har placerats i så kallade omskolningsläger där de tvingas lära sig att älska Kina, det kinesiska språket och kommunistpartiet. 

År 2017 antog Kina en ny lag mot extremism. I en rapport från ifjol skriver Amnesty International att i princip vem som helst kan dömas som extremist enligt den nya lagen. Det räcker med att bära skägg eller huvudduk, äga böcker om islam eller uigurisk kultur, be regelbundet eller undvika alkohol. Amnesty beräknar att upp till en miljon människor i dag sitter i omskolningsläger i Kina. 

– Sist jag var i Urumqi stod det poliser på varje gata och kontrollerade identiteten på förbigående. De stoppar bara uigurer, kazaker, tunganer och andra muslimer. Aldrig kineser, säger Sjahdijar Sjavkat.

Ännu för några år sedan studerade 250 uigurer från Kina i Kazan inom ramen för ett utbyte. Nu är bara fyra kvar. Alla andra har fått order om att återvända.

Vad som har hänt dem vet bröderna inte.

– De som har återvänt till Kina går inte längre att kontakta. Vi vet inte vad som har hänt med dem för de svarar inte längre på meddelanden.