Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Världen

Amnesty kräver att UD säger ifrån mot Azerbajdzjan

Företag och politiker som handlar med Azerbajdzjan utan att ställa motkrav är naiva. Det menar Elisabeth Löfgren, Amnesty Internationals pressekreterare i Sverige. Hon kräver att den UD-delegation som rest till landet sätter ned foten och kräver ett stopp mot brotten mot mänskliga rättigheter.

På onsdagen offentliggjorde Amnesty International sin rapport om Azerbajdzjan. Bland mycket annat har 17 så kallade samvetsfångar identifierats och deras omedelbara frigivning krävs.

– Vi har sett mer och mer protester och särskilt inspirerat av den arabiska våren. Regimens sätt att reagera har varit att slå ner på dem brutalt i stället för att tillåta dem. Journalister, aktivister och oppositionella politiker har hotats och fängslats godtyckligt, säger Elisabeth Löfgren.

Hon beskriver Azerbajdzjan som ett land med en blomstrande tid ekonomiskt sedan självständigheten 1991, men reformer på mänskliga rättighetssidan har uteblivit.

I sammanhang när begreppen diktaturer och internationell handel möts brukar somliga argumentera att det gör mer nytta att samarbeta än att isolera. Amnesty har en tradition av att inte generellt ta ställning för eller mot bojkott, utan trycker bara på frågor om mänskliga rättigheter.

– Alltså måste man som svensk handelsrepresentant, från såväl stat som företag, fråga sig hur ens investeringar och kontakter främjar de mänskliga rättigheterna. Vi har sett hur bland andra Ericsson verkat i Iran och hur man från svenskt håll försökt sälja övervakningsutrustning till Khaddafis Libyen, säger Elisabeth Löfgren.

Inte bara stater har ett ansvar där, utan även företag, enligt henne. När det gäller länder som Azerbajdzjan, rikt på bland annat naturtillgångar, är det säkert lockande för företag att söka sig dit och president Ilham Alijev behandlas med silkesvantar av väst, menar hon.

– Men tittar man då inte på riskerna för att mänskliga rättigheter kan kränkas där, då gör man sig faktiskt skyldig till medhjälp till dessa kränkningar. Företag kan inte rovgirigt de sig in och strunta i de här frågorna, och att säga att ”det där är politikernas ansvar” är naivt. Vi anser att företag ska ta hänsyn till mänskliga rättigheter och kräver att Sverige och EU verkligen vågar säga ifrån. Det gäller även den aktuella UD-delegationen.

Anser Amnesty att lagstiftning krävs på området?

– Än så länge finns inga lagar jämte FN:s regler för företags ansvar (corporate social responsibility, CSR) och de är ganska tandlösa eller lätta att kringgå. Sedan har många företag tjusiga handlingsplaner för både mänskliga rättigheter och miljö, men de får inte bara vara pappersprodukter utan måste omsättas i praktiken.

– Företagare är inte vaccinerad mot problemen i landet bara för att man kommer från utlandet. Men för att komma till rätta med situationen räcker inte svensk lagstiftning, utan vi strävar efter ett internationellt samarbete med andra organisationer för att exempelvis EU blir tuffare mot Azerbajdzjan och länder med liknande problem, säger Elisabeth Löfgren.

Om demokrati hålls så högt av väst, varför finns inte den pressen redan?

– Därför att det handlar om ekonomi och vinster. Jag tror faktiskt att det är så krasst.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.