Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-01-23 17:05

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/nyheter/varlden/anna-lena-lauren-konstakning-har-hog-status-men-inte-klattring/

Världen

Anna-Lena Laurén: Konståkning har hög status – men inte klättring

Två flickor uppträder på skridskor under Sotji-OS 2014.
Två flickor uppträder på skridskor under Sotji-OS 2014. Foto: Xinhua/Wang Lili/Imago sport

Barnens hobbyer är en klassfråga i Ryssland. Vissa hobbyer har högre status än andra. Och man ska gärna kunna konversera om dem.

Anna-Lena Laurén
Rätta artikel

– Vad sysslar ditt barn med på fritiden?

Det är en vanlig fråga man får av ryska mammor. Jag måste erkänna att jag nuförtiden ställer den själv. 

På ryska formulerar man inte ens frågan så. Man frågar bara ”Tjem ona zanimaetsia?”, vilket strängt taget betyder "Vad sysslar hon med?” Ordet ”fritid” lämnas bort. Ett överflödigt ord i sammanhanget.

Det är som sagt oftast mammorna som ställer den frågan. De jämför pedagoger och tränare, gymnastikföreningar och simhallar. Ett barn som inte har någon hobby tycker man synd om. Det är ju inte barnets fel att vederbörande har lata och ambitionslösa föräldrar. 

Nyligen skrev jag ett reportage om hur ryska barn drillas.  Reportaget blev väldigt läst. Det var ingen överraskning – få saker engagerar medelklassen i både Sverige, Ryssland och den övriga världen mer än barn, skola och fritid. 

Ryska pedagoger är ambitiösa och betraktar varje adept som en potentiell världsmästare. Min dotters schacklärare håller kontakt mellan lektionerna och sänder långa meddelanden på meddelandetjänsten Whatsapp med råd om hur hon ska spela sitt nästa parti mot datorn. ”Bonden E4, ta hästen, gör en rockad, fortsätt med tornet från A1 till E1.”

Jag fattar inte ett dugg. 

Foto: Vadim Ghirda

Hobbyerna är noga rangordnade. De är också tydligt könsindelade. När det gäller idrott är konståkning, dans och rytmisk gymnastik mest prestigefyllda för flickor. För pojkar gäller fotboll och olika former av kampsporter. Matematik- och schackklubbar i alla dess former är högstatus för bägge könen.

Två av min dotters hobbyer betraktas med välvilja: att simma och att spela schack. Hennes mest älskade hobby, väggklättring, har däremot noll prestige. Det är ju bara en lek.

– Varför låter du henne göra det? Hon är ju en flicka! utbrast en väninna på besök.

Hon anser att flickor ska hålla på med dans och gymnastik för att bli graciösa. Jag anser barn måste få göra något som de verkligen njuter av. Mina ryska väninnor betraktar denna aspekt som en tjugofemte rangens prioritet. I deras ögon är jag en lat morsa utan ambitioner. 

Det tänker jag på ibland när min mamma kritiserar mig för att hennes barnbarn har för mycket att göra. 

Anna-Lena Laurén: Jag har inte tid att tänka på egentid