Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-11-22 12:24

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/nyheter/varlden/anna-lena-lauren-pa-ryska-ridskolor-ar-det-barbacka-som-galler/

Världen

Anna-Lena Laurén: På ryska ridskolor är det barbacka som gäller

Bild 1 av 2 DN:s korrespondent tar barbackalektioner i Moskva. På bilden har hjälmen hamnat på sned efter gymnastikövningarna.
Foto: Anna-Lena Laurén
Bild 2 av 2 I Ryssland ingår det i ridandet att man ska lära sig vara bekväm på hästryggen i alla positioner.
Foto: Anna-Lena Laurén

Ryska ridskolor fokuserar inte först och främst på att eleven ska lära sig behärska hästen. Först ska ryttaren lära sig behärska sin egen kropp. Livsfarliga barbackaövningar anses vara den effektivaste metoden.

Ibland när jag har ridlektion i Moskva föreslår jag att vi åtminstone kan spänna en så kallad voltigegjord på hästen. En voltigegjord är en rem som spänns kring hästens mage och har stora handtag uppe vid manken.

Det skulle liksom kännas lite enklare att slå ihop klackarna ovanför hästens rygg, eller sträcka sig bakåt och neråt för att låta handen röra vid motsatta sidans häl, om man ens hade något att hålla fast sig i.

Svaret är alltid detsamma: 

– Njet. Golaja losjad.

Golaja losjad betyder naken häst. Varken sadel eller voltigegjord får användas. Barbacka.

– Vi ska jobba in er balans. Ni måste lära er att fördela vikten på hästen rätt, meddelar Vasia, min 16-åriga ridlärare. 

Jag är ingen proffsryttare, men red mycket som barn. Jag red på ridskola, jag red hos vänner, jag red i maneger, jag red i skogen. Men aldrig red jag barbacka på lektionstid. Då övade man balansen genom att ibland rida utan stigbyglar. Lektionerna hölls i stora maneger med kort- och långsida. För hästar som tyckte om att sticka fanns det gott om plats att skena.

På min ridskola i Moskva hålls alla lektioner i en rund paddock som liknar en cirkusmanege. Min ridlärare Vasia har bestämt att vi bara ska jobba på sits (hur ryttaren sitter) och balans. Skänkelvikningar, bak- och framdelsvändningar kan man glömma. Det enda vi jobbar på är att jag ska sitta rätt. 

Till saken hör att jag älskar att rida barbacka – när man ska föra hästen till betet eller rida ut på en trevlig skogspromenad. Att göra en massa gymnastikrörelser på en häst utan sadel är däremot som att sitta på en tvål. Åtminstone för undertecknad, som inte är född kosack.

– Nu får ni bjuda stallet på tårta! utropade Vasia glatt när jag första gången dråsade i backen.

Som tur var var underlaget mjukt.

”Hästarna lyder ridlärarens röst, vilket är beklagligt eftersom Vasia anser att övningarna ska utföras i frisk trav.”

Lektionerna på vårt stall är alltid privatlektioner – enligt stallets ägare är grupplektioner ”ineffektiva”. Hästarna är vana vid att man sysslar med snart sagt vad som helst uppe på deras ryggar. De lyder ridlärarens röst, vilket är beklagligt eftersom Vasia anser att övningarna ska utföras i frisk trav. Själv är jag enbart tacksam då hästen maskar, men varje gång det sker ryter Vasia ”RYS!” (TRAV!) Hästen länger på steget, som det heter, och man har fullt upp med att hålla sig kvar och samtidigt försöka behålla ens ett uns av sin ryttarvärdighet.

När ryska kosacker håller uppvisningar brukar de sitta av och sitta upp på hästen i full galopp. Jag kan intyga att jag inte är där än. Men kanske en dag. Om jag kommer så långt att jag får en sadel.