Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-06-20 12:00

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/nyheter/varlden/antalet-doda-i-krig-det-lagsta-sedan-arabiska-varen/

Världen

Antalet döda i krig det lägsta sedan arabiska våren

Syrier springer för skydd vid ett luftangrepp i Idlibprovinsen i maj i år. Foto: Nazeer Al-Khatib/AFP

Antalet döda i krig faller för fjärde året i rad och är nu tillbaka på nivån då arabiska våren bröt ut. Samtidigt är antalet konflikter historiskt högt. De flesta är små, men de är svåra att få slut på eftersom de internationaliserats, visar årets rapport från konfliktforskare vid Uppsala universitet. 

Det framstår som allt tydligare att toppen på den senaste dödliga vågen i världens väpnade konflikter nåddes 2014. Varje år sedan dess har antalet döda i krig sjunkit.

Förra året var antalet civila och militära dödsoffer i världens väpnade konflikter 76.000, vilket är lägst sedan 2012. Räknar man bort ensidigt våld från olika grupper var dödssiffran 53.000, och det är lägst sedan 2011. Det visar en ny rapport från konfliktforskare vid Uppsala universitet.

Med arabiska våren 2011 inleddes en period av kraftig ökande krigsvåld, med det blodiga Syrienkriget som helt dominerande faktor.

När nu Syrienkriget klingar av får också det märkbara effekter på den globala statistiken.

– Den främsta anledningen till att dödstalen sjunkit det senaste året är att IS är så tillbakapressat. Striderna för att ”besegra” dem innebar oerhört många dödsfall. Dessutom har IS försvagats på många andra håll, säger Therese Pettersson vid Uppsala konfliktdataprogram UCDP.

För första gången sedan 2013 var det inte Syrienkriget som var det blodigaste utan kriget i Afghanistan, som krävde 26.000 dödsoffer, vilket var mer än dubbelt så många som i Syrien. Ytterligare en konflikt som nu framträder tydligare är Jemen, där antalet dödsoffer (4.500) fördubblades från 2017 i takt med eskalerande bombräder från den saudiarabiskt ledda koalition som bekämpar huthierna.

Den mest spektakulära minskningen av antalet döda i fjol stod Irak för: från över 9.000 till 800, vilket gjorde att konflikten där inte nådde upp till definitionen av krig. Det har bara hänt en gång tidigare sedan USA:s invasion för 16 år sedan, nämligen 2012.

När man betraktar hur dödligheten i krig har utvecklats sedan andra världskriget syns ett antal toppar och dalar. Topparna chockar världen i den tid då de inträffar, men varje topp har varit lite lägre än den närmast föregående.

Syrienkriget är förvisso 2000-talets hittills blodigaste krig, men antalet dödsoffer är ändå inte i närheten av dem som rådde under Koreakriget, Vietnamkriget eller kriget mellan Iran och Irak på 1980-talet. Åren närmast före arabiska våren var historiskt fredliga. År 2005 kan ha varit det hittills minst blodiga året i mänsklighetens krigiska historia i relation till världens folkmängd.

– I ett längre perspektiv kan de sjunkande dödstalen förklaras med att vi har mindre tolerans mot våld i samhället och att ökad välfärd och demokrati gör att risken för konflikter minskar. Vissa poängterar också att bättre sjukvård gör att färre av dem som skadas i strid faktiskt dör, säger Therese Pettersson.

Men det pågår flera trender samtidigt. Även om antalet dödsoffer nu åter sjunker gör inte antalet konflikter det. Förra året pågick sammanlagt 52 väpnade konflikter, vilket är i paritet med läget i början av 1990-talet. De flesta är små. Många kanske man inte ens tänker på som konflikter, som den mellan Iran och Israel.

– Självklart är det oroande att antalet konflikter är så högt. De är utspridda över väldigt många länder, och det finns flera konfliktfrågor som behöver lösas.

– Samtidigt är det viktigt att poängtera att de allra flesta är mycket små och att det sjunkande antalet döda är en långsiktig, viktig trend som spelar stor roll för människors liv och lidande, säger Therese Pettersson.

Therese Pettersson, forskare på Uppsala konfliktdataprogram.

De allra största konflikterna, de med fler än 1.000 döda per kalenderår och som forskarna definierar som krig, blir färre, vilket ligger i linje med dödssiffran. Krigen var förra året sex till antalet. Det är i nivå med det fredliga tidiga 2000-talet och även 1950-talet (som dock upplevde ett enskilt, extremt blodigt krig på Koreahalvön). Så sent som 2016 pågick tolv fullskaliga krig.

Sedan rätt många år nu förs de flesta krig och andra konflikter inte mellan stater utan inom stater – mellan regeringen och en väpnad grupp eller mellan fristående väpnade grupper. Bara två av förra årets 52 konflikter var mellan stater.

Det som framför allt utmärker dagens konflikter är ett allt större inslag av internationalisering, alltså att regionala eller andra makter på ett eller annat sätt blandar sig i inbördeskrig, antingen med egen militär eller genom att stödja den ena eller andra sidan.

Forskningen visar att det är svårare att få slut på konflikter som internationaliserats. När antalet konflikter senast var lika högt som nu, i början av 1990-talet, ackompanjerades det av en motsvarande uppgång i antalet fredsavtal. Så är det inte nu. 

Det betyder inte att det helt saknades uppgörelser i fjol. Två exempel är tövädret mellan Etiopien och Eritrea och ett bräckligt avtal i Sydsudan.

– Den stora andelen internationaliserade konflikter är något vi måste ta itu med. Det är viktigt att vi studerar de fredsavtal som kunnat förhandlas fram i sådana fall, säger, säger Therése Pettersson.

Att förutspå var nästa stora krig kan komma att äga rum är oerhört svårt, menar hon.

– Att IS tryckts tillbaka kommer att spela stor roll för utvecklingen, men det är oklart vad som kommer att hända med de många mindre grupper som stödjer IS.

– Jag hoppas och tror att vi får se en fortsatt minskning av antalet döda i takt med att ekonomisk välfärd, jämlikhet och demokrati ökar.