Riksrättsförhören har bekräftat att Donald Trump är beredd att gå mycket långt för att bli omvald som president i november 2020. Delar av Republikanerna är redo att ställa sig bakom honom nästan oavsett vad han hittar på. 

Vissa republikanska kongressledamöter är så blint lojala med Trump att de rent av kan tänka sig att reproducera rysk propaganda, även uppgifter som direkt motbevisats av USA:s egen säkerhetstjänst (som Trumps påstående att Ukraina, och inte Ryssland, blandade sig i det amerikanska presidentvalet 2016). Det är svårt att känna igen Grand Old Party. Vad hände med de principfasta patrioterna som utkämpade Kalla kriget? 

Men förhören har också visat upp ett annat Washington, ett tjänstemannaskikt som försökt hålla kompassen under Trumps självsvåldiga styre. Intressant nog är flera av de modigaste vittnen ur denna grupp invandrare eller barn till invandrare. 

Deras beslut att vittna mot presidenten är delvis grundat i deras erfarenhet av att ha flytt eller invandrat till USA. De känner djup lojalitet till den amerikanska idén, till maktdelningsprincipen och författningen, snarare än till Donald Trump som individ. Flera av dem personifierar den amerikanska drömmen, den meritokratiska princip som säger att man ska kunnas lyckas i USA oavsett bakgrund. 

De känner djup lojalitet till den amerikanska idén, till maktdelningsprincipen och författningen, snarare än till Donald Trump som individ. Flera av dem personifierar den amerikanska drömmen, den meritokratiska princip som säger att man ska kunnas lyckas i USA oavsett bakgrund

Ta Fiona Hill, den engelskfödda Rysslandsexpert som fram till i somras tjänstgjorde i nationella säkerhetsrådet i Vita huset. Hill växte upp under fattiga omständigheter i Nordengland. Hennes ”arbetarklassaccent”, ärvd av sin far kolgruvearbetaren, var så grov att själva språket hade hindrat henne från högre tjänst i den brittiska staten, sade hon i sitt öppningsanförande: 

”Den här bakgrunden har aldrig hållit mig tillbaka i Amerika”. Tvärtom kunde hon avancera till allra högsta nivån i sitt fält. 

Ta Gordon Sondland, den amerikanske EU-ambassadören. Även Sondland är selfmade. Hans judiska föräldrar flydde Tyskland under andra världskriget, först till Uruguay och sedan till Seattle på den amerikanska nordvästkusten. Flyktingpojken Gordon växte upp och grundade en hotellkedja som genererat sådana vinster att han blivit en spelare i den republikanska politiken.

 ”Likt så många invandrare ivrade min familj efter frihet och hungrade efter möjlighet”, sade Sondland i sitt vittnesmål. Sondlands framgång, hans närhet till president Trump, har visserligen vållat honom allvarliga problem genom Ukrainaaffären. 

I sitt första förhör gav han en friserad bild av sanningen för att skydda presidenten. Men sedan, med kniven mot strupen, berättade han allt om Trump. Det fanns något befriat över Sondlands ansiktsuttryck när han vittnade. Som han bestämt sig för att börja om sitt liv ännu en gång, vilket är vad man gör i USA när man gått på pumpen.

Överstelöjtnanten Alexander Vindman, som lyssnade i realtid på Trumps telefonsamtal med Ukrainas president Zelenskyj, flydde till USA från Sovjet med sin pappa när han var tre år gammal. Redan som ”ung man” bestämde han sig för att han ville ägna sitt vuxna liv åt att försvara den nation som givit hans familj ”skydd från auktoritärt förtryck”. 

Vindman insåg omedelbart, sade han i förhöret, att han var tvungen att slå larm när han hörde att Trump missbrukade den amerikanska presidentmakten för att skaffa sig fördelar i valrörelsen. Så fungerar verklig pliktmoral i praktiken. 

Också Marie Yovanovitch, den avsatta Kiev-ambassadören, sade i sitt öppningsanförande att det är hennes familjehistoria som får henne att tala klartext om Trump. Yovanovitchs föräldrar flydde Sovjetunionen under andra världskriget och hennes mamma vistades en tid som statslös i Tyskland. Hon känner empati, sade hon, gentemot länder som slåss för sin frihet. Hon syftade på Ukraina.

Nej, riksrättsprocessen lär nog inte avsätta Trump. Men den kan åtminstone korrigera eller utmana några av Trumps vrångbilder av USA och det amerikanska folket. Presidenten och hans sympatisörer delar gärna upp människor i ”globalister” och ”nationalister”. Nationalisten Trumps farhåga tycks vara att människor med internationella perspektiv skulle riskera att tumma på sin lojalitet med fosterlandet.

Fiona Hill, Gordon Sondland, Alexander Vindman och Marie Yovanovitch har brokiga familjebakgrunder och yrken där man då och då tvingas lämna landet och samarbeta med utlänningar. Det gör dem kanske till ”globalister” i Trumps ögon. 

Men deras lojalitet till den amerikanska demokratin har visat sig urstark. De har vittnat trots att Vita huset krävt att de låter bli. Tänk om de självutnämnda nationalister som försvarar Trump i kongressen visade samma kärlek till USA. Då hade Trump snart röstats ur ut Vita huset. 

Läs mer: Nu inleds de oönskades revansch