Att en religiös ledare blandar sig i partipolitiken är exceptionellt ovanligt i Storbritannien, särskilt under en valkampanj. Ephraim Mirvis noterar det i sin artikel, men förklarar samtidigt varför han ”med det tyngsta av hjärtan” gör ett undantag:

”Att utmana rasism är inte en fråga om politik, det är något långt större. Varhelst det finns bevis för rasism, inklusive i något av våra politiska partier, måste den utrotas snabbt.”

Anklagelserna om antisemitism inom Labour har duggat tätt sedan Corbyn valdes till partiledare i september 2015. Det har dels handlat om uttalanden han själv har gjort, dels om en oförmåga och ovilja att ta itu med antisemitiska uttalanden som har kommit från andra partimedlemmar, några av dem med höga poster inom partiet.

Corbyn själv har upprepade gånger sagt att han inte är antisemit och att det inte finns någon plats för antisemitism i partiet.

Samtidigt kommer han från en vänsterfalang inom Labour som länge har varit engagerad i palestiniernas sak, och där kritiken mot staten Israel ibland har slagit över i uttalanden som många betraktar som angrepp mot judar.

Corbyn anklagas för att ha allierat sig med Hamas och Hizbollah, fiender till Israel som båda klassas som terrororganisationer av EU och USA. Vid ett tillfälle 2009 bjöd han in Hamasrepresentanter till parlamentet och kallade dem ”vänner”.

Andra skandaler inom Labour under Corbyns tid vid rodret har involverat Ken Livingstone, Londons förre borgmästare, som påstod att ”Adolf Hitler stödde sionismen”, och parlamentsledamoten Naz Shah som föreslog på Twitter att Israel skulle ”flyttas till USA”.

Livingstone lämnade partiet självmant medan Shah avstängdes en period. Hon har dock senare fått en post i Corbyns skuggkabinett.

I april i år rapporterade Sunday Times att 863 klagomål mot partimedlemmar för antisemitism hade inkommit till Labour. Bara i 30 fall hade anmälningarna lett till uteslutning, medan vissa som hade skrivit uppdateringar i sociala medier som ”Heil Hitler” eller ”judarna är problemet” inte ens hade stängts av.

Chefsrabbinen Ephraim Mirvis skriver nu att Labourledarens påståenden att partiet gör allt det kan för att angripa antisemitism är ”lögnaktig fiktion”:

”Sättet partiledningen har hanterat antijudisk rasism är inkompatibelt med de brittiska värderingar som vi är så stolta över, värderingar om värdighet och respekt för alla.”

Storbritannien har mellan 260.000 och 300.000 judiska medborgare, och över 160.000 av dem bor i London med omnejd. De flesta tillhör medelklassen och i de senaste valen har en majoritet röstat på Tories. Men en stor minoritet, över 20 procent, har valt Labour.

Redan före Mirvis angrepp på Corbyn visade en opinionsundersökning att 93 procent av de brittiska judarna inte kunde tänka sig att rösta på Labour i det kommande valet. Åtminstone i vissa valkretsar kan de judiska väljarnas ändrade beteende påverka valutgången.

Det gäller till exempel Finchley and Golders Green i norra London, som har pendlat mellan de två stora partierna genom åren. Här har 23 procent av väljarna judisk bakgrund.

I denna valkrets ställer Luciana Berger upp för Liberaldemokraterna. Hon är själv judinna och hoppade tidigare i år av från Labour just på grund av Corbyns sätt att hantera antisemitismen.