Byn Strathblane ligger i en dal mellan gröna rullande kullar i centrala Skottland. En del historiker tror att ett stort slag mellan britanner och pikter utspelade sig här år 750 e.Kr. – en påminnelse så god som någon om hur långt tillbaka motsättningarna mellan syd- och nordbor går på de brittiska öarna.

I dag ger Strathblane med dess två tusen invånare, villor och radhus ett ganska fridfullt intryck.

Men under ytan finns en laddning.

– Skriv inte ut mitt namn. Självständighetsaktivisterna är inte riktigt kloka. Inför folkomröstningen 2014 trakasserade de oss som ville stanna i Storbritannien. Folk fick fönster krossade och skyltar stulna fast de hade satt upp dem på privat mark, berättar en lokal affärsman.

2016 röstade han ja till Storbritanniens EU-utträde – något som inte gjorde honom mer populär i byn.

– Jag har redan förlorat kunder för att jag pratat för mycket. Så snälla, låt mig vara anonym, vädjar han.

Några hundra meter därifrån vandrar en grupp volontärer från nationalistpartiet SNP (Scottish National Party) med raska steg från hus till hus.

Det är dörrknackning och slutspurt i valrörelsen. 

Frosten blänker i grästuvorna intill trottoaren. 

– Viktigast just nu är att stoppa brexit. Men självklart vill vi också att Skottland blir en självständig stat, säger Alyn Smith, som är kandidat för nationalistpartiet SNP i valkretsen Stirling, som Strathblane ingår i.

 

Varken Smith eller någon av de andra aktivisterna ger intryck av att vara särskilt militant eller intolerant – men det är tveklöst så att självständighetsfrågan länge gått som en röd tråd genom SNP:s politik, och så även i detta val.

I just den här valkretsen står kampen mot en sittande konservativ parlamentsledamot, som liksom Boris Johnson säger blankt nej till att ge tillstånd till en ny omröstning om självständighet.

Men även i de valkretsar där SNP-kandidater ställs mot Labourkandidater är frågan om en ny självständighetsomröstning viktig för partiet.

– Skotsk politik är världens mest intressanta just nu. Som i de flesta länder har vi en höger-vänsterskala. Men vi har även en dimension om ja eller nej till självständighet. Och dessutom en om ja eller nej till Europa, säger Alyn Smith.

– Alla tre dimensioner spelar in i valet. Jag vet att det finns många som röstar på SNP för att stoppa brexit och stanna i EU. Men det finns också de som vill ha självständighet, och som inte alls vill stanna i EU, säger Smith.

Det gör det inte enkelt för många skotska väljare att veta hur de ska rösta i valet den 12 december.

En bit upp i en sluttning stöter vi på Andrew McGonagle, som är ute på promenad med sina två systersöner.

– Det här är ett knepigt val. Ekonomin är väldigt viktig för mig, för jag är optiker och driver flera företag. Brexit skulle kunna slå hårt mot ekonomin – men jag är också orolig för att självständighet för Skottland kan få negativa följder, säger Andrew McGonagle och ögnar igenom flygbladen med SNP:s gula logga.

Han tillhör den kategori av osäkra väljare som SNP måste vinna över om de ska göra ett bra val. I många valkretsar är det jämnt, men lyckas SNP riktigt väl kan partiet ta drygt 40 av de 59 skotska platserna i det brittiska parlamentet. 

Hur det än går måste SNP dock ändå kompromissa sen – för i det brittiska underhuset krävs minst hälften av de 650 platserna för att säkra en majoritet.

Partiledaren Nicola Sturgeon har sagt att hon är beredd att stötta en regering ledd av Labourledaren Jeremy Corbyn. 

I gengäld kräver hon en ny folkomröstning om brexit – och en ny folkomröstning om skotsk självständighet.

 

Det är ett beskt piller för många liberala mittenväljare.  

 – För mig är det uteslutet att rösta konservativt. Men jag har svårt att välja mellan er andra, säger pensionären Tom Furniss, när han öppnar sin dörr.

– Det är du inte ensam om. Men matematiken ser ut som den gör och i den här valkretsen är det antingen SNP eller Tories som vinner, svarar Alyn Smith.

Det majoritetsvalssystem med enmansvalkretsar som används i Storbritannien har en tendens att dela upp politiken i två block, då vinnaren ”tar allt”. I England gynnar det Tories och Labour, men i Skottland har SNP:s starka ställning gjort att Labour börjat marginaliseras – och att självständigheten hamnat i fokus.

– En sak jag aldrig förstod inför folkomröstningen 2014 var det där med den nya skotska valutan. Har ni verkligen tänkt igenom det – hur mycket pengar det skulle kosta? frågar Tom Furniss. 

– Självklart måste något sådant förberedas noga, om det ska göras, svarar Alyn Smith diplomatiskt.

I folkomröstningen röstade 55,3 procent nej till självständighet, vilket Boris Johnson och hans konservativa parti menar borde ha avgjort saken för överskådlig tid.

Men SNP:s ledning hävdar att brexit förändrat allt. 

2014 var riskerna för ekonomin och att gå miste om det brittiska pundet tungt vägande argument för nejsidan. 

Men 2016 röstade en majoritet av skottarna nej till att lämna EU – och många är nu i första hand oroade för EU-utträdet. SNP beskriver det som en annalkande ekonomisk katastrof.

– Jag tror ärligt talat att det kommer att bli rätt turbulent hur vi än gör. Antingen med brexit eller med ett självständigt Skottland. Men för mig handlar frågan om självständighet inte främst om ekonomin. Den handlar om vilket land vi vill leva i, och om att vi skottar har andra grundvärderingar än de har i södern, säger Fiona Garry, en av SNP-aktivisterna.

Statsvetarprofessorn Michael Keating vid universitet i Edinburgh menar att det resonemanget är ganska typiskt.

– Brexit har jämnat ut debatten, trots att vi inte säkert vet vad EU-utträdet innebär än. Vi ser en tendens att många väljer sida i debatten, och sedan bara tar till sig de ekonomiska argument som passar in där, säger Keating.

Har det gjort känslan av identitet viktigare?

– Ja, delvis. Vi ser i olika mätningar att fler av dem som har en stark identifikation som skottar stöder tanken på självständighet. Men det är också viktigt att komma ihåg att det går att ha en stark identitet som skotte och britt på samma gång. Det ena utesluter inte det andra, säger Keating.

Även om ekonomin har tappat lite i betydelse, innebär det inte att den försvunnit helt.

Skottland tar varje år emot miljardbelopp i nettostöd av Storbritannien, och i praktiken subventioneras den skotska välfärdsstaten av resten av landet. Oljan och gasen i Nordsjön är inte en hållbar räddningsplanka, särskilt inte med tanke på SNP:s relativt ambitiösa klimatpolitik. 

Lägg till det att ett självständigt Skottland sannolikt skulle få vänta ett antal år på ett EU-medlemskap, och mörka moln tornar upp sig vid den ekonomiska horisonten.

Trots det är det nu helt jämnt mellan ja- och nej-sidan i opinionsmätningarna.

Paradoxalt nog kan det rädda Boris Johnson och hans Tories undan ett dåligt resultat i Skottland.

På en lokal pub i Strathblane träffar vi den pensionerade polisen David Asher, som för första gången i sitt liv nu röstar konservativt.

– Jag gör det bara för att stoppa SNP. För jag tror inte att vi klarar oss ensamma. Skottland är för litet som land. Så nej, nu räcker det med folkomröstningar, säger David Asher, som redan poströstat på Tories.