Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Världen

Därför är Europa viktigast för Lavrov

Foto: Kirill Kudryavtsev/TT/AP

Analys. Sergej Lavrov är utan att överdriva en av Rysslands mest kompetenta politiker på det han gör. Han är Vladimir Putins utrikesminister och sin president obrottsligt trogen, men lyckas trots det med konststycket att upprätthålla goda personliga relationer till exempelvis John Kerry och flera andra västliga kolleger.

Som diplomat är han i världsklass. När jag har lyssnat på Lavrov under otaliga presskonferenser har jag ofta slagits av hans märkliga förmåga att säga saker som inte håller för närmare granskning på ett oerhört övertygande sätt. Lavrov kan konsten att föra en aggressiv politik utan att formulera sig aggressivt. Hans ordval är alltid smidiga och han odlar en metod att med ironisk distans få saker och ting att framstå som ett enda stort västligt missförstånd.

Ett bra exempel är när han i DN:s intervju konstaterar att Bryssel ”av någon anledning kände sig förolämpat av vår reaktion på den väpnade statskuppen i Kiev”. Annekteringen av Krim nämner han inte med ett ord.

Men faktum är att om det är något som Lavrov flera gånger återkommer till i intervjun, så är det varken Ukraina eller Nato. Det är Europa.

”Man kan icke desto mindre stärka sin ställning, inte mot USA, utan för sin egen skull. Det är ett måste för Europa och Ryssland att vara tillsammans”, säger han.

”Vi är dömda att leva tillsammans.”

”EU och Ryssland var och en för sig inte kan vara fullt konkurrenskraftiga.”

Och så vidare.

Det här reflekterar en inställning som man ofta ser även hos Vladimir Putin, om än indirekt. Nämligen att Rysslands utgångspunkt fortfarande är Europa, inte Asien, BRICS-länderna, Sydamerika eller Kina - oavsett Putins tal om att Ryssland ska föra en utrikespolitik i alla riktningar och ständiga antydningar om att ifall EU inte gillar oss har vi andra vi kan vända oss till.

EU förblir Rysslands viktigaste partner, inte bara ekonomiskt och politiskt utan också kulturellt. Kreml vill inte ha så här dåliga relationer till EU, men Kreml vill heller inte backa.

Lavrov säger att EU ska sluta begära att Ryssland ska bli som Europa, att rysk kultur är grundad på ortodox kristendom och att mänskliga rättigheter inte ska utvecklas till ”allmän lössläppthet”. Men den referensram som Ryssland i allt väsentligt vänder sig till är fortfarande västerländsk, de böcker jag ser folk läsa i metron i Moskva är ofta översättningar av amerikanska och europeiska bästsäljare, de länder ryssarna älskar att resa till är ofta europeiska.

Att EU fördömer den ryska lagen mot så kallad homosexuell propaganda är inget som borde överraska Lavrov.

Det gör det inte heller. Det är bara ett svepskäl för att demonstrera Rysslands irritation över att bli ”undervisat” i hur man ska vara, vilket snarare handlar om en irritation över att följderna efter invasionen av Ukraina blev mer permanenta än man hade räknat med.

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.