Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-01-24 01:42

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/nyheter/varlden/det-kanns-som-jag-ar-narmare-mina-barn-nar-jag-ar-har/

Världen

”Det känns som jag är närmare mina barn när jag är här”

I Stockholm laddar besökare från Srebrenica för en stor demonstration mot litteraturpristagaren Peter Handke. I staden Srebrenica är det spöklikt lugnt. DN möter mödrarna som har kämpat för sanning och rättvisa för sina döda söner i snart 25 år. 

Detta är en låst artikel. Logga in som prenumerant för att fortsätta läsa. Logga in
Bild 1 av 7 ”Hade inte det här stället funnits så skulle ingen tro oss att detta har hänt”, säger Nura Mustafic.
Foto: Jonas Lindkvist
Bild 2 av 7 Hajra Catic med en bild på sin man och sin son som blev mördade i Srebrenica-massakern 1995.
Foto: Jonas Lindkvist
Bild 3 av 7
Foto: Jonas Lindkvist
Bild 4 av 7 Hajra Catic och hennes vänner vid gravarna på The Srebrenica-Potocari memorial and cemetery.
Foto: Jonas Lindkvist
Bild 5 av 7 Hajra Catic och andra mördrar vid sina anhörigas gravar.
Foto: Jonas Lindkvist
Bild 6 av 7 Camil Durakovic var 16 år när han flydde genom skogen från Srebrenica och överlevde.
Foto: Jonas Lindkvist
Bild 7 av 7 ”Jag var den enda i min släkt som flydde och överlevde. Min morbror och mina kusiner blev mördade och här står jag på graven som väntade min kusin som ännu inte återfunnits”, säger Camil.
Foto: Jonas Lindkvist