Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Världen

Egyptier oroliga mista nyvunnen frihet

Egypten har gått från revolutionär upprymdhet till nervös väntan på valen i september. Allt fler oroande rapporter kommer om att den tillfälligt styrande militären kväser den nyvunna yttrandefriheten.

Drygt två månader efter Hosni Mubaraks fall har euforin lagt sig, och Egypten befinner sig i ett känsligt limbo mellan diktatur och demokrati. Frågan är om det tillfälligt styrande militärrådet håller sina löften – och om folket har kraft att reagera ifall det inte gör det.

En folkomröstning om ändringar i grundlagen är avklarad med ett rungande ja, och val ska hållas i september. Men fortfarande hålls protestdemonstrationer, och det kommer allt fler signaler om att säkerhetspolisens gamla onda vanor lever kvar, fast nu i militär klädnad.

Bloggaren Maikel Nabil dömdes nyligen till tre års fängelse för att ha ”förolämpat” armén – det mest flagranta ingreppet mot yttrandefriheten i landet sedan 2007, enligt människorättsorganisationen Human Rights Watch. Aktivister hävdar att uppemot tusen egyptier ställts inför militärdomstol bakom lyckta dörrar sedan den gamla regimen störtades.

– De flesta kunde räkna ut att det inte skulle bli en spikrak väg mot demokrati, säger Anna Sundell, som är Mellanösternexpert på Lunds universitet.

I onsdags tillgodosågs dock ett av demokratirörelsens viktigaste krav när den avsatta presidenten Mubarak greps för att förhöras om korruption och om sin roll under upprorets våldsammaste dagar i januari och februari. Även två av ex-diktatorns söner ska förhöras.

– Militärregeringen gör sitt bästa för att få folk att återgå till vardagen. På onsdagarna och torsdagarna, inför fredagens demonstrationer, har man försökt göra något populärt för att ta udden av protesterna, säger Anna Sundell.

Men Mona Hanafi, som jobbar på ett mediebolag i Kairo, tror att förhören med Mubarak och hans söner mest är ett spel för gallerierna. Hon berättar på telefon att ilskan växer mot att så många demonstranter grips.

– Många är upprörda eftersom de är rädda att militären har börjat visa sitt rätta ansikte, säger hon till DN.se.

En av de mer uppmärksammade brutala episoderna efter revolten inträffade den 9 mars, då soldater bröt upp en demonstration på Tahrirtorget. Nära 200 personer greps, varav 19 kvinnor, som fördes till militäråklagarens kontor, tvingades genomgå en förnedrande oskuldsundersökning och anklagades för att vara prostituerade. Militären har förnekat uppgifterna, men en av kvinnorna som utsattes har vittnat.

– Jag är inte förvånad över att det hände, säger Mona Hanafi.

Trots allt betyder inte frustrationen över de fortsatta demokratibristerna att hon eller andra egyptier som var engagerade i revolten tycker att de misslyckats.

– Personligen anser jag att revolutionen inte är över än. Vi har tagit ett första steg. Folk uppskattar sin nya frihet, men vi måste vänta och se.

I dag är det fredag, vilket kan innebära nya protester på Tahrirtorget. Men Mona Hanafi håller sig borta från revolutionens mittpunkt numera. Som kvinna är hon rädd om sin säkerhet, säger hon.

Utanför Tahrir syns knappt några spår av revolutionen längre. Livet försöker återta sin rytm. Mona Hanafi är glad att ännu ha en regelbunden inkomst, för allt fler saknar det nu när turismen och andra delar av ekonomin rasat.

– Jag tror att många röstade ja i folkomröstningen om ändringar i konstitutionen för att de ville tillbaka till normalt liv så snabbt som möjligt, säger hon.

Många av revoltens aktivister hade hellre sett att man skrotat konstitutionen helt och röstade därför nej i folkomröstningen. De hade också velat skjuta på valen. Än så länge verkar dock generalerna fast beslutna att arrangera fria val i september, som utlovat. För en nybakad demokrati är ett halvår ingen lång tid.

– Man bygger i många fall partierna från scratch, säger Mellanösternexperten Anna Sundell.

– Det bubblar av politiska diskussioner i olika forum som man inte varit van vid. Men det är bara i en del av den egyptiska befolkningen. För många som lever på landsbygden ser verkligheten annorlunda ut.

Det är framför allt i grupperna av lägre utbildade och bland dem som inte befinner sig nära den politiska aktivismens kärna som det gamla maktpartiet NDP, om än sargat, försöker utnyttja sitt försprång.

– Det tidigare statsbärande partiet försöker skaka av sig samröret med diktaturen. På en kongress jämförde de sig med brittiska Labour. För aktivisterna låter det skrattretande eller provocerande. Men jag tror att de oppositionella känner att de har ont om tid att nå ut till väljarna, säger Anna Sundell.

Inför presidentvalet har fler och fler meddelat att de tänker ställa upp som kandidater. De som är mest kända i väst är förra IAEA-chefen Mohamed ElBaradei, Arabförbundets ordförande Amr Moussa och oppositionspolitikern Ayman Nour.

Mona Hanafi

Anna Sundell

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.